Inga bilder -- vad ska jag då skriva om, eller är det tvärtom? Helgens dilemma
Det kanske är helgens dilemma att jag inte har något att skriva om, då blir ju inga bilder tagna på vägen till och från jobbet, och det är ju de som driver bloggen framåt. Det svåra är inte att skriva, det svåra är att veta vad jag ska skriva och har jag de dagsfärska bilderna så ger de också orden. Jag är ju en sådan där introvert typ som måste få idéerna utifrån. Inifrån kommer inget, eller så är det så att jag inte märker det, för att det är långsamt och tar tid på sig att växa. Hm, redan har det kommit en massa ord som jag inte visste fanns inom mig och jag har ingen aning om vart texten är på väg.
Det kanske ska handla om drivkraften bakom mitt bloggande och kanske är det glädjen över att skriva som driver både bloggen och fotograferandet, något som ger mig legitimitet att fotografera och att ta mina bilder och att visa dem och då även visa upp mina ord. Orden är en fantastisk uppfinning, jag äter frukost medan jag skriver detta och det smakar gott med ord till frukost. Söndagsfrukost till och med. Då kanske man kan ta sig tid att smaka extra länge på varje ord och riktigt njuta.
Ute har det blivit vitt. Man kan bara ana tidningsbudets översnöade spår. Inte bara dagsfärsk bild, utan snarast minutfärsk medan jag skriver.
Innan jag började skriva tittade jag lite på nattens och den tidiga morgonens inlägg bland Fotosidans bloggar och som vanligt finns där inlägg om kameror, gamla och nya, kärlek och teknik blandat på olika sätt. Ibland blir jag lite trött på allt ältande. (Låter det inte vackert med bokstavkombinationen i allt ältande, det var inte avsiktligt, men när jag skrev hörde jag hur skönt det lät, lite alliterativt, om än med omljud.)
Jag kan ju inte förneka att jag också i viss mån följer med i teknik- och kamerautvecklingen, men jag tycker jag gör det ur ett användarperspektiv. Vad kan det där ge mig? Hur skulle känslan och smidigheten förändras i fotograferingen. Fotograferingen är för mig en (skön?) konst, tekniken bara ett hjälpmedel och helst ska den märkas så lite som möjligt. Det innebär inte att jag inte förstår tekniken, det är bara så att teknik inte är roligt. Jag har ju aldrig gillat att meka, det är bara ett onödigt ont.
Så här såg det ut för en stund sedan, alltså inte riktigt minutfärskt.
Nu har jag dessutom hunnit göra morgonkaffe.
I morse innan jag började blogga, eller var det kanske i gårkväll innan jag gick och la mig, ganska nyss i båda fallen, natten räknas inte, funderade jag själv lite på mitt kamerabestånd (mtbh, som det hette i det militära, Med TillBeHör) och om det skulle kunna förbättras något, något som drabbar mig när det kommer nyheter inom rätt område. Av erfarenhet har jag lärt mig att det ofta inträffar när det samtidigt är en svacka i både kreativitet och fotograferande.
Dags för förnyande? Eller bara helg och tråkigt utan till-och från-jobbet-bilderna? Men samtidigt undrar jag själv hur länge de motiven räcker till innan jag sugit ut allt som finns att suga ut av promenaderna. Måste jag vidga reviret?
Så här ser det ut nu.
Bilderna är tagna nu på morgonen, med två olika m4/3-kameror och tre olika objektiv: PEN ep-1, G2, Rokkor 45/2, Zuiko 17/2.8 (pannkaka) och Lumix 14-42 mm (Kitzoom)
.
Nya prylar skulle nog inte ge bättre bilder, möjligen kan det göra livet bekvämare, eller roligare (en stund i alla fall).
Förta bilden är bara en bild och kan därför uppskattas för det.
De andra två visar bara hur det såg ut.
Tack!
/J-O
-affe
Lite som ditt finslipande av tekniken när det gällde dia.
-affe
Beträffande ny kamera är det väl definitivt så att den utrustning jag har är tillräcklig för det jag som fotograf är kapabel att göra. Om jag har grejorna med mig.
//Ewa