Väntan på bussen blir inte så lång när man har en ny kamera och då kan man ju hinna reflektera lite också

När jag är i Kista och tänker ta bussen hem håller jag aldrig reda på busstiderna utan går till busstorget och hoppas att det kommer en buss inom rimlig tid.  Det brukar det göra, om man med rimlig tid menar mindre än tio minuter. Hur fördriver man då väntan? Tittar på människor och djur (= främst duvor) förstås. Kameran kan också vara ett bra sällskap, inte minst om man har en sprillans ny som måste utforskas.

Igår stod jag alltså där och utforskade kamera och busstorg med min Samsung EX-1, lär mig knappar handgrepp och egenheter, för alla kameror har väl sina egenheter, även om jag tycker den här är ganska snäll, i alla fall hittills. Logiken i funktioner och knappar känns ganska logisk, vilket jag inte alltid tycker är fallet på moderna manicker, där man gömmer väsentligheter i menyer, där man inte hittar igen dem. Det råkar jag ut för ibland, med min Lumix -G2.

EX-1:an har ju en rejäl vidvinkel, motsvarande 24 mm på det gamla analoga småbildsformatet, och som jag nämnt förut var 24 mm en favorit för mig när jag använde Olympus OM-kameror, och då främst inte i urbana miljöer, utan framförallt för landskap, som var mitt huvudmotiv i ett antal år, för att inte säga decennier. Det var också landskapet som var det viktiga, jag var inte naturfotograf i första hand, även om det var i naturen jag hittade mina landskap.

Kanske är det där jag är fortfarande, i landskapet, även om landskapet numera är urbant och fyllt av hus och byggnader, betong och stål, asfalt och sten. Samt förstås människor. Det finns också räta linjer som kan bli sneda på ett annat sätt än i naturen, och det syns lite i 24 mm-perspektivet i ovanstående bild.

När jag står här nere undrar jag ofta om bilderna ska bli i färg eller i svartvitt. Lyckligtvis kan jag numera skjuta upp det beslutet tills jag kommer hem. RAW är bra, förr behövde man två  kameror med sig. Då hade jag en svart och en kromad OM-1:a för att hålla isär dem.

Familj i färg.

Familj i svart-vitt.

Ovanstående två bilder är exakt samma bild, med en enda skillnad, att jag konverterat den färdiga färgbilden till svartvitt, utan andra justeringar. För mig illustrera det lite min tvehågsenhet här nere inför valet Färg/svartvitt. Platsen har potential för båda.

Tröttnar man på att titta på människor kan man alltid titta på den motstående bergväggen.

Tittar man uppåt  mot de gröna träden kan man kanske ana vart duvorna har tagit vägen..

... om de inte har valt att stanna kvar i mörkret.

Alla bilder: Samsung EX1, ISO200, RAW.

Vandring med ny kamera

"Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten!" , skaldade Topelius för mer än hundra år sedan. Nu vet jag inte om mannen i tunneln heter Lasse, men liten ser han ut där han passerar under den sex-filiga motorvägen. Och liten blir han för att jag använder vidvinkel motsvarande 24 mm.

Tittar man på perspektivet i bildens nederkant kan man också ana vidvinkeln. Jag är förstås ute och testar mitt lilla nyförvärv, eller rättare sagt, när jag ändå skulle gå tog jag den med.

När jag själv kommit in i tunneln, tog jag en bild med det här perspektivet. Jag var lite nyfiken på om jag skulle kunna framkalla någon teckning i de mörka tunnelväggarna, samtidigt som verkligheten utanför blev hyfsat exponerad.

När jag kom ut på andra sidan var det grönt och fint och lite blommor. Ännu ett testobjekt. Det är bara synd att den här vackra frodigheten ackompanjeras av ett öronbedövande buller från bilarna som passerar strax ovanför huvudet. Man stannar inte gärna och njuter, men en bild kan man ju ta.

Kameran jag har med mig är den nyinförskaffade Samsung EX1:an, som här är ute på sin andra promenad och jag tycker den sköter sig bra.  Den har ett menysystem som inte är lika förvirrande som på andra asiatiska kameror jag har, och ett lagom antal vettiga knappar, som jag inte trycker på av misstag så ofta...

Jag testade även längsta brännvidden på kameran, motsvarande ca 70 mm.

Jag lyckades få med två torn i bilden, värmeverkets som dominerar bilden och  så Kista Science Tower  i fjärran. Jag kan ju inte heller förtiga att gräset i förgrunden intresserade mig och att jag försökte få lite teckning i molnen.

Jag följde stigarna i industriområdet för att hitta roligare motiv och förgrunder än asfalt. Man kan väl säga att jag inte var på asfaltshumör. Väljer man att ha selektiv syn när man går där kan man inbilla sig att man är på en helt annan plats, smyger mellan de stora träden i den vilda skogen, eller så är det så att jag tycker träden är viktiga för det mentala välbefinnandet, inte minst i den här miljön.

Men då drar jag till med en sådan här betongbrutal bild mitt i det gröna, och tycker det också är en tilltalande skönhet på något vis. Människan är förunderlig i sin anpassningsförmåga, eller vad det nu handlar om.

Här var det för ett par år sedan fortfarande ett litet skogsparti. Staden växer och mumsar i sig det gröna, träd byts mot fyrkantiga former och fotomotiven ändras, och så gör vandringsvägarna för man går inte gärna rakt igenom  en sådan där betongkoloss.

Fullsatt på läktaren? Här blir det nog vare sig bandy  eller fotboll något mer.

Den nya kameran är snäll mot mig. Den tar bra bilder.  Den ryms i fickan. Tack för det, kameran.

.

Fortsättning följer...

Dagens släntrande flanör spankulerar vidare med sitt nyförvärv och tar bilder i pur förtjusning över sitt nya, lätta redskap, och det blir ju inte mindre roligt av att han hittar både motiv och ljus längs vägen, och inte trycker allt för mycket fel på konstiga knappar.

Det var lite spännande ljus där han gick och lika spännande moln. Det blev inget regn av dem, men luften var varm och fuktig, och som bakgrund till ett par kranar dög de.

Det byggs mycket just nu. Sollentuna ändrar utseende och det Tureberg som fanns här existerar snart bara som ett namn verkar det. Kolossen till höger fanns inte i vintras. Det växer bra här, undrar vad det är för jordmån.

Sedan släntrar han upp på bron över järnvägen, för att komma över till andra sidan järnvägen, så han kan gå bort till gångtunneln och ta sig tillbaks till den här sidan igen.

Det satt ett klistermärke på glaset uppe på bron. Resten är bara bakgrund, eller hur man nu ska säga.

Den uppmärksamme kan också upptäcka ett Arlandatåg i fjärran. Nordgående.

Med en annan exponering blir intrycket ett helt annat.

Ett hörn av Sollentuna Centrum.

Villastadsidyllen ersätts steg för steg av ett stadsliknande landskap.

Sedan stannade fotografen  i tunneln under järnvägen ett kort ögonblick. Kameran var så vidvinklig den kunde bli (motsvarande 24 mm) för att få med två broar och lite till.

Folk passerar hela tiden, även nu på sommaren. En del springer nästan in i kameran utan att se fotografen.

Gå ensam eller gå i sällskap.

Sedan drog sig fotografen hemåt. Han var hungrig och han visste att kameran fungerade.

Han var förstås också nyfiken på hur nya kameran presterade.

Jag tror han blev nöjd när han såg resultatet.

Samsung  Ex1, RAW, ISO200

En testpromenad, dvs. jag testade inte att promenera utan prövade att fota med nya kameran

I går prövade jag min nya kamera, mest för att se om den fungerade, men förstås även för att jag var nyfiken. Idag tog jag mig en liten promenad med den lille. Den passade lika bra i jackfickan som i byxfickan, men mest hade jag den i handen, annars kan man ju inte använda den. Jag började med att gå ner på parkeringen och testade den vidaste vinkeln på kamera , 24 "ekvivalenta" mm. Att den är så pass vidvinklig var förstås en av de avgörande faktorerna när jag gjorde mitt val. På småbildstiden var ju 24 mm en favoritbrännvidd för mig.

Samsung EX1, ISO 200, RAW och det körde jag med hela tiden.  Använde också bländarförval och lät kameran välja tid, eftersom det är så jag gör för det mesta.

En testbild får man väl kalla det. Intressantare motiv finns det ju.

Sedan stod jag där och funderade vart jag skulle ta vägen. Hur prövar man bäst en ny kamera och blir bakant med knappar, reglage, inställningar och uppförande. Jag bestämde mig för att gå en sväng i grannskapet, på kända vägar, men kanske inte de som jag gått (och också avbildat) allra mest, utan sådana som är välbekanta men inte sönderfotograferade av mig.

Nästa objekt fick bli väggen på ett parkeringsdäck. Varför då? Här fanns både ljust och mörkt, olika strukturer och även några små  gröna strån i nederkant. Lite roligare  än en skärpetesttavla, men ändå ett test.

Bländare 6.4, 1/30 s och fri hand.

Sedan gick jag vidare, lite långsamt, spanade efter testbildsmotiv, rätt planlöst. Jag har ju förut skriv om att promenera, flanera och spankulera med kamera. Nu blev det nog strosande eller till och med släntrande. Fort gick det inte, men det var inte meningen.

Det fick bli asfaltspoesi i nästa bild. Det fanns lite spår att fånga.

Här såg jag de två stenarna på gången, så då var förgrunden ordnad.

Annars var det inget speciellt med bilden.

Det här huset däremot, det har jag fotograferat förut, för jag tycker det är fascinerande. Själva huset är både vanligt och banalt, men läget i en sluttning inbjuder till kompositioner. Från den här vinkeln tillkommer också den förskönande högen.

Tittar jag på den här bilden ser ju resultatet lika bra ut som vore den tagen med någon av mina m4/3-kameror. Hur det blir i större format vet jag förstås inte.

Här lekte ja nog groda för det blev lite grodperspektiv på huset.

I nästa bild blev det lite skärpedjupstest också. Med de korta brännvidder det blir i en kompaktkamera handlar skärpedjup ofta om att undvika att allt blir skarpt. Därför tog jag den här bilden med längsta brännvidden och full glugg (2.4).

Lite oskärpa blev det i alla fall på hus och byggkran.

När jag riktade blicken åt ett annat håll blev ljuset annorlunda.

Ja det är samma hus, men jag har flyttat mig en bit. Bilden har jag mörkat ner för att få fram molnen. Jag har inte gjort någon separat behandling av delar av bilden. Hade man behandlat himmelen för sig och resten av bilden för sig hade man kunnat få ett annat resultat, men nu har jag bara justerat lite nivåer i Lightroom. Det är ju kameran jag testar och inte mina PS-kunskaper (som jag förresten sällan använder idag).

Promenaden, förlåt:släntrandet, var ju inte slut här och inte prövandet och testandet heller, men det tycker jag inlägget ska vara.

Ha det så bra!

/J-O

De två första bilderna, nödfoto utanför dörren

För att stilla min och andras nyfikenhet tog jag några bilder i all hast utanför två av mina dörrar.

Parkeringsplatsen sedd från min balkong, en bild tagen med min nya Samsung EX1, som säljs ut för en bit under 2000 kronor nu när efterföljaren är på ingång. Det tyckte jag kunde vara tillräckligt för en kamera som jag inte är säker på hur mycket jag behöver och hur mycket jag kommer att använda. Men faktum är att jag saknat en kamera i byxfickeformat. Kanske kan den här bli en spatserarkamera.

Jag tittade också ut på framsidan av huset för att för att ta en bild på äppelträdet.

Det ser ju ut att fungera, men något annat hade jag förstås  inte väntat mig. I morgon får jag väl ge mig ut och se om jag kan ta några riktiga bilder. Båda bilderna är tagna i RAW-format och alltså inte "direkt ur kameran". Det får jag väl testa sedan.

Varför jag valde denna kamera? Priset förstås. Tillräckligt bra och inte så dyr just nu. Och klart billigare än konkurrenterna, även de som också hade sänkt pris.

.