På slutet av min "road trip" blev samtalen det viktiga så det blev inte så många bilder, men lite fick nya kameran jobba

Vi skildes åt vid en stenmur i förra inlägget från min lilla kyrkotripp i Attundaland.

Där hade jag fått reda på att även Skepptuna kyrka var öppen och att jag skulle hinna ta en titt innan den stängdes och låstes så jag gav mig av på småvägarna, som inte längre är så små och lantliga som jag kommer ihåg dem från min ungdom. Krokiga är de, och smyger sig runt gårdarna inne i byarna, men de är belagda och inte längre grusiga, inte längre några bakhjulssladdar i rullgruset som med gamla Amazonen jag lärde mig att köra i. Om vi till det lägger att grusvägar är vackert på bild, kan vi än en gång dra till med klyschan "det var bättre förr". Men jag ska nog ändå ge mig i kast med att fotografera småvägar någon gång, de har bildmässig potential. Men då med ett annat ljus än det som var den här dagen.

Men nu var det kyrkotripp jag var på...

Skepptuna kyrka, med ryggen mot altaret.

Det var nära stängningsdags när jag kom dit och ännu närmare blev det medan vi pratade, så bildmaterialet blev tunt. Ett trevligt samtal är viktigare än bilderna.

En stor port behöver en stor nyckel. Ett av de ovanliga ögonblick där jag bett en person posera.

 Innan han poserade han vi prata en hel del. Det visade sig att han en gång i tiden varit kolutkörare och kände till området där jag bor ganska väl, efter alla koks-leveranser till villornas värmepannor. Numera var han och hans fru de nordligaste invånarna i Sigtuna kommun och i bilen hade han en samojed. Men nu skulle han alltså låsa porten.

Först skulle hans fru komma ut ur kyrkan. Hon var från  Närtuna, vilket kom oss att diskutera uttalet av "Närtuna". Jag har ju minnen av det äldre uttalet med ett väldigt kort och betonat "ä", medan hon hade ett mera moderat uttal.

En fru.

.

För att få en vettig helhetsbild av kyrkan gick jag utanför kyrkogårdsmuren.  Kyrkan den syns också bra på långt håll i jordbrukslandskapet. Den ligger på en kulle och tornet sticker upp ur träden.

Eftersom Närtuna var nästan nästgårds och ingen större omväg på hemvägen passerade jag den kyrkan också. Den var öppen men det var ingen där att samtala, så jag nöjde mig med en liten fönstertitt.

Dessutom kom jag på att jag varit där förut, troligen förra sommaren. Jag kände igen parkeringsplatsen och kyrkogården. Däremot hade jag inte varit inne i kyrkan förut.

Vettigt med kompaktkamera?

Är det då vettigt att fotografera det här med en kompaktkamera, när man ändå har en stor bil med sig och som rymmer en stor kamera. Det kan ju alltid diskuteras, men nu handlar det mycket om att kameran är ny och ska utforskas. Dessutom känns det behagligt att ha en liten kamera i fickan när man lufsar omkring i stället för att ha ett monster runt halsen. En lite mer avslappat långsam och blygsam fotostil. Ganska skönt alltså. Och bilderna tycker jag duger.

Samsung EX1

Gårdagens färd på uppländska småvägar gav mersmak, så jag gav mig ut idag igen med den nya kameran

Fotografiskt sett var det inte vägarna som gav mersmak, även om de också kan ge fina bilder, men det får bli en annan gång. Jag inriktade mig på samma motivvärld som i går: Kyrkor. Det visade sig på ett sätt vara lyckosamt, för det var lördag, och dessutom rätt lördag, så att den första kyrkan jag hade siktet inställt på var öppen. Det var en ren lyckträff.

En gång i tiden passerade vi ofta här, mina föräldrar och jag, när vi var på väg till sommarstugan, så jag har sett kyrkan passera inne bland träden, men vi stannade aldrig och tittade. Men idag gjorde jag det.

Det var tämligen ljust här inne, så det var ganska enkelt att ta en översiktsbild. Eller var det kameran och exponeringen som gjorde det ljust. ISO800, bl 2.2, 1/30 s.

Jag fick inte bara upplevelser av besöket, jag fick också  både kaffe och nya kunskaper. Det två första bjöd kyrkan på, det sista skaffade jag mig själv. Ända fram till 1400-talet låg tydligen både tings- och handelsplatsen i Attundaland här i närheten, så det verkar ha varit en betydande plats då. Både Sigtuna och senare Stockholm såg tydligen Lunda som en konkurrens om handeln och det kom flera kungliga propåer om att handelsplatsen skulle läggas ner, innan så slutligen blev fallet.

För att förstå hur marknadsplatsen hamnade här måste man nog titta på en karta över  handels- och vattenvägarna i södra Uppland på vikinga- och tidig medeltid. Mycket handel gick i öst-västlig led och passerade i de här trakterna. Idag går de stora vägarna snarare i nord-sydlig riktning.

Den öppna dörren...

... och lyktan i taket.

De senaste två bilderna var väl inte bara stämningsfångande utan ganska mycket kameratest också, kontrast och mörker, hur hanterar den det. Fortfarande ISO800. Det färgskiftande taket i lampbilden var ganska mörkt i rå-filen och jag har ljuset upp en del i Lightroom.

Det var inte så snyggt i den råa RAW-filen heller.

Efter att ha druckit upp kaffet, pratat klart med damen som bjöd på kaffet och fått tipset att även nästa kyrka var öppen, tog jag ett varv runt kyrkan innan jag fortsatte min färd.

Välkrattat

Närbild på kyrkporten. Det blev faktiskt  ISO800 här med. Lite onödigt, men man måste ju komma ihåg...

Jag måste ha en sjuklig böjelse för sådana här  undangömda hörn på gamla kyrkor. Jag fotograferar dem ofta. Det är nog nått med linjer å så'nt.

Riktar jag mig "åt rätt håll" ser fönstret ut så här!

Fortfarande ISO800.

Sedan for jag vidare...

Samsung EX1.

.

Vad jag hittade mellan Uppsala och Stockholm

Jag tröttnade efter ett tag på motorvägen för där kunde jag inte stanna och fotografera, och dessutom såg jag att det fanns sköna nejder vid sidan av som jag hellre njöt av, snirklande på småvägar runt stenar, dungar och åkrar, rullande framåt  i ett mer mänskligt tempo.

Samtidigt som jag utforskar småvägarnas skönhet fortsätter jag att utforska potentialen hos min nya Samsung. Eller ska jag lite blygsammare säga att jag håller på att lära mig kameran och vänja mig vid den. Det blev kyrkor och kyrkogårdar som fastnade i kameran, men tyvärr inga interiörer, för allt var låst.

Det finns ju många gamla småkyrkor i de här trakterna, som var befolkade och relativt välmående vid den tiden när landet kristnades. Bitvis ligger de också tätt. Samma sak kan man ju observera på andra håll i landet, där förhållandena var likartade, Västergötland och Östergötland till exempel, för att inte tala om Gotland.

Men nu höll jag mig alltså i trakterna kring Arlanda. Ett möte mellan nutid och medeltid? Men nutiden är kanske inte så tydlig i bilderna, jag var nog ute mer efter det tidlösa. Jag reserverar mig lite då och då i texten med ord som nog och kanske. Det beror på att texten är något jag skapar nu efteråt, och den försöker delvis beskriva vad jag ser i de färdiga bilderna,  och inte vad jag eventuellt tänkte när jag tog bilderna. Då tänker jag inte så mycket, då ser jag och upplever och försöker fånga fragment av detta, och en hel del sker nog undermedvetet.

Syftet när jag går där med kameran är bara att njuta av ögonblicket, i verkligheten och fotograferandet. Tänker jag så gäller det nog den nya kameran, där handgreppen ännu inte sitter och hanteringen kan kräva lite tänkande. Alla de sköna momenten mellan bilderna är ju inte fångade, och frågan är: Går de att fånga? Vet inte, det enda jag är säker på är att de går att uppleva.

Hur fångar man till exempel tidlösheten som man kan uppleva i lugnet på en sådan här plats.

Alla de övriga stenarna på den här kullen har läsbara datum och årtal och av det drar jag slutsatsen att alla som ligger här föddes på 1700-talet (eller förstås tidigare, men det finns det inga synliga spår av).

Höjer man blicken kan man se (och ana) ännu mer och ännu längre..

I en sådan här bild går det ju inte att fånga det man ser och upplever när man står där. Sett som en enstaka bild, ryckt ur sitt sammanhang blir den ganska banal, om man inte kan genomskåda bildens plana yta och se vad mer som finns där. Det upplever jag ofta med mina bilder, att det man ser är så banalt och enkelt, men ändå vet jag att bilden ska vara så. Jag kanske skulle komplettera rubriken på min blogg och skriva "banala reflektioner"  istället för bara "reflektioner".

I andra bilder kanske det är det rent grafiska i former, mönster,  strukturer och kontraster som fångar intresset. I alla fall var det så här.

Och, som sagt bilderna är tagna med kompaktkamera, min nya Samsung EX1. Jag tror att det kanske hjälper mig till att få en anspråkslös ton i bilderna, genom att ha en anspråkslös kamera.

.

En gammal SAAB
och en ny SAMSUNG
på bilbesiktningen
Bägge klarade sig bra

Det var dags för Gammel-Saaben att få sin årliga kontroll. Den har fyllt 11 nu och har rullat över 30 000 mil. Det är visserligen inte jag som använder den nu, jag körde bara de första 29 000 milen, utan dottern har haft den det senaste året, men eftersom jag ändå hälsade på henne när det  var besiktningsdags gjorde jag henne sällskap till bilprovningen.

Mörka moln över bilbesiktningen, vad kan det innebära...

Hur var det här då?

Jo tack, bara bra.

Och här under då?

Lite rost att hålla koll på, men bara ytligt än så länge.

Annars bra, så det är bara att fortsätta köra. Som vanligt inga anmärkningar. Snäll bil.

Det var ju bra, för i morgon rullar den iväg mot Norge. Den flyttar dit före  henne, så kan hon ta flyget när hon börjar jobba där  i augusti.

Samsungen då? Det var den som tog bilderna, så om den klarade sig kan du bedöma själv.

.

Samsung EX1

Jag skulle fika med Claes men det blev tyvärr inställt

Jag hade stämt träff med Claes på hans lokala fik, nära där han bor, men åkte in till stan tidigare för att ta en rejäl omväg till fiket. Jag steg av pendeln vid Karlberg och vandrade mot utgången medan tågen passerade.

När jag kommit upp för rulltrappan ringer mobilen...

... och det är Claes som ringer och pratar med svag och darrig röst. Kristallyrseln är tillbaks och han ligger på sjukhuset igen. Jag kan inget annat än att sända honom en varm tanke och önska honom ett snabbt tillfrisknande.

Så här i efterhand visar det sig att det var värre än han trodde då, nämligen en stroke, och han har bytt sjukhus sedan jag pratade med honom.

Vad gör jag då, när planerna ändras? Jag bestämmer mig för att fortsätta omvägen, men nu utan mål.

Eller kanske inte. Möjligen kan ett mål vara att fortsätta testa den nya Samsungen. Och min tänkta omväg kan ju i sig vara ett mål, eftersom jag tänkt röra mig i nejder där jag inte varit förut, i alla fall inte medan de sett ut som de ser ut nu.

Då måste jag först ta mig dit, så tunnelbanan får bli ett första delmål.

Ner för de slitna trapporna.

Och efter lite tunnelbaneåkande och trappvandrande satt jag en stund senare på ett Saltsjöbane-tåg.

Men jag åkte inte så långt.

Sedan var ursprungsplanen att ta mig till tvärbanan för att åka till Alvik. Nu blev det ingen  målinriktad promenad dit, utan istället blev det en lätt lufsande, spankulerande  gång i spatserande tempo.

Längs vägen måste jag ju bara ta en del bilder. Kameratillvänjning kan man kanske kalla det.

Cykeln fick bli en förevändning för att ta en bild på moln och höghus.

Jag gick ju och tittade på huset och himlen och tänkte att det var banalt, men cykeln räddade mig alltså. Å andra sidan, testar man kamera får man väl plåta vad som helst, hur som helst...

Efter en stund hade jag tagit mig hit, där jag aldrig varit, men upptäckte hur vackert det var och att det vuxit upp en helt ny stad. På "min" tid var det mest förfall och ruckel i de här trakterna.

Hammarby sjöstad

Här övergick jag till att njuta av sommaren och skänkte ånyo en tanke till den stackars  Claes ...

Bilder: Samsung EX1