En välkomnande kyrka

Hastigt, precis i en kurva, upptäckte jag skylten och vägen som tog av, och jag hann också bromsa, blinka och svänga, så var jag inne på den lilla grusvägen. Det var bara några hundra meter att köra, så var jag framme.

Tornet höll på att renoveras, men jag tog ändå en bild av prästkragarna i förgrunden. Det var lugnt och skönt här och också vackert på något vis. Gamla kyrkor och kyrkogårdar har ju ofta sin egen skönhet.

Det var också en välkomnande kyrka, inte så vanligt idag när många är låsta, speciellt små landsortskyrkor.

Det var bara att skjuta upp dörren och gå in.

Kyrkan var vacker.

Jag var inte rustad för kyrkofotografering, Gamla kyrkor med tjocka stenväggar och inte allt för stora fönster är inte särskilt ljusa och ett stativ är bra att ha. Det hade inte jag Och blixt tycker jag inte man ska använda, det blir inte bra. Så jag improviserade med kyrkbänksstöd från främsta bänken.

Det blev ganska hyfsat tycker jag,

Jag tog också en bild på längre håll. Där improviserade jag med magstöd och lite andningsteknik.

Men framförallt fick jag en stillsam stund därinne.

Och ute lyste eftermiddagssolen på gräs och blommor.

Ett gammalt träd vakade över alltihop.

Kanske återvänder jag hit för att det var så skönt.

.

2012-07-07 23:18   enanse

Det såg vackert och rofyllt ut! Charmigt med välkomstnyckeln. :)
/Anna

Besvara

Svar från janolof 2012-07-08 21:24

Det var rofyllt!

Svara

2012-07-09 17:25   ztenlund

Att stanna till vid kyrkor är ett bra avbrott. Ännu bättre om de är öppna som den här. Jag tycker att det är fascinerande hur en stämning kan finnas inbyggd på det sätt som i kyrkor. Åtminstone upplever jag det så.

Besvara

Svar från janolof 2012-07-09 17:47

Visst är det så, även om det är olika stämning i skilda kyrkor, olika stämning, men också av varierande intensitet.

Svara