En annan sorts skuggor
När jag hade kommit ut från skogens skuggor hade jag ju kommit igång att fotografera, så det var ju bara att fortsätta, även om det blir en abrupt skillnad i ljus, motiv och miljön, när jag kliver direkt ut ur skogen och ut på bron.
Det var mycket enklare inne i skogen än ute i det här brutala ljuset. Skuggor kändes som det enda jag kunde fotografera.
En liten skugga som är ute och går.
Människorna blir som synes små i det här perspektivet, det är nästan som att placera ut en schackpjäs på ett bräde, det gäller att ställa den på rätt ruta om det ska bli något. Problemet är bara att de här pjäserna rör på sig hela tiden.
Här till exempel, här blev det krock med gränsröset. Schack matt eller bara pannkaka, eller vad ni vill kalla det.
Här hamnade pjäserna bättre på brädet.
Men om det handlar om schackpjäser, ska inte bilden vara svartvit då?
Här står vits kung i förgrunden (eller är det en cykelburen löpare), medan svart dam gömmer sig i bakgrunden.
Eller ska man hålla sig till färg för att visa hur grönt och fint det är där ute just nu. Fast just nu regnar det, medan bilderna är från igår, så det stämde inte det heller.
Så småningom gav jag upp!
Kände mig som en usel fotograf och lommade hem.
Men efter en natts sömn, frukost, lite rejäla beskärningar och några konverteringar till svartvitt blev det ju användbart i alla fall.
Egentligen hade jag funderat på om det inte var dags att skriva ett intelligent blogginlägg idag, men det var för jobbigt. Jag fortsätter med att söka efter min stil i stället och göra det som roar mig (Läs: Håller mig vid liv).
.
God kväll!
/J-O