Det verkar som jag börjar återvända till verkligheten men inte till vardagen och så hämtade jag en bok
Det tar ett tag att återhämta sig när man varit totalt utslagen ett tag, och vågen indikerar att det fortfarande återstår en bit innan vätskebalansen är återställd. Men det gör inget när jag inte har någon vardag jag måste återvända till, jag kan ta dagen som den kommer och behöver inte planera. Kanske ska jag hellre skriva "slipper planera" för det är närmare sanningen. Men det är inte helt sant. Tvätt-tider måste jag se till att jag bokar och tvätt måste väl räknas till vardagen (oberoende av vilken dag jag tvättar).
Den här dagen, det var i går, hade jag fått ett mail från biblioteket att en bok hade kommit in, så jag travade glad i hågen iväg som en sommarlovsledig liten gosse. Boken hade saknats i hyllan ett par dar tidigare när jag var där, trots att den stod som återlämnad i utlåningsdatorn. Den vänliga biblioteksdamen som kunde gräva djupare i datorn fann att den visserligen var återlämnad, men på en filial, och tydligen hade fastnat där.
Jag hade med mig en PEN med vidvinkel på vägen, så jag kunde förnöja mig.
Tack vare den vänliga biblioteksdamen (heter det fortfarande bibliotekarie) vandrade jag nu förväntansfullt mot biblioteket, istället för att flyga till Bergen som var ursprungsplanen. Med boken väl i min hand, kunde jag konstatera att det inte var en bok som folk brukade köa efter, så det var nog bara ett sammanträffande att den inte var hemma när jag först skulle ha den. Kanske är det fler än jag som läser tidningen.
En gammal fixpunkt längs min väg mot centrum. Kanske en studie av den lokala floran.
De här blogginlägget kommer till både ryckvis och i staccato och med parallella trådar. Dels blev det så, för jag växlar mellan datorn och tvättstugan, mellan orden och vardagen, mellan tekokandet och berättelserna.
Jag gillar ju att skriva och därför är det skönt att sitta i lugn och ro och öva sig och leta efter orden, och låta det bli verkligheten, utan att för det tappa bort verkligheten, men hitta andra sätt att uttrycka den.
Nästa fixpunkt.
Boken. När jag kommit hem med den, tittade jag längst bak i den, där biblioteksböcker förr kunde ha ett inklistrat ark, där bibliotekarien kunde stämpla återlämningsdatum. Den här boken var tillräckligt gammal för det och där kunde jag följa lite av bokens tidigaste historia. 14 nov 1978. 18 april och 16 juli 1978. Och två gånger 1980 och en gång 1983. Sedan var det slut! När införde man utlåning utan stämpling? Har boken sedan dess fått vila i frid i sin hylla? Det verkar inte vara någon kioskvältare i alla fall.
För att komma till biblioteket måste man ta sig över järnvägen, eller under.
Vardagen har jag bakom mig, skrev jag i rubriken. Vad är vardag? Ja det kan ju vara sådan dag i veckan som inte är sön- eller helgdag, som det var en gång i tiden. Hur ska vi hantera lördagen idag? Jag är ju uppvuxen med den som vardag, så hur jag betraktar den i dag vet jag inte, om jag nu längre bryr mig.
I rubriken tänkte jag nog mest på vardag som arbete och eftersom jag inte gör det längre så behöver jag inte återvända till vardagen, eftersom den inte finns.
Eller så är det tvärtom. Jag gjorde ju vardagsgöromål idag, tvättade samtidigt som jag bloggade. Nu blev det både tempusproblem och begreppsproblem. Jag är klar med tvätten, men inte skrivandet, och bilderna kom först, så kanske är allt vardag. Oberoende av om det är vardag eller ej.
Det kan bli trångt i tunneln
Till vardagsgöromålen hör att läsa tidningen. Jag är uppvuxen med morgontidningar och tycker ju att det är sorgligt att de idag är satta på svältkur och har magrat betänkligt. I den tidning jag läser finns något som heter Understreckare och vore det inte för dem skulle jag nog ha en annan tidning.
För någon månad sedan läste jag om den här boken i en understreckare och blev lite nyfiken och nu gjorde jag alltså slag i saken.
Nu är det inte så långt kvar. Biblioteket skymtar där framme.
.
Ha det gott i den nya vardagen!
ewa
Tids nog uppenbaras nog även det!
Fina bilder med
Tackar.