Det är bloggen som är drivkraften i mitt fotograferande

Det  har ju varit en del inlägg på sistone om varför man bloggar och i går kväll, när jag höll på att somna insåg jag det: Jag bloggar för att kunna fotografera, eller snarare för att få användning för mina bilder, och det gärna ganska snart efter fotograferingen, medan bilderna och tankarna och intrycken är färska. Samma dag är kanske idealet.

Det är sällan jag gör inlägg som är frukten av ett långvarigt filande på texten. Börjar jag på något sådant brukar intresset svalna när tiden går och andra intryck väller in i hjärnan. På samma sätt är mitt fotograferande sällan planerat, bilderna och fotograferandet uppstår i nuet, och planerandet kan möjligen bestå av ett vägval när jag promenerar, en sväng in på en omväg när jag kör bil eller ett beslut att ta med eller inte ta med kamera när jag går ut.

Rusa vidare?

Mina av blogginlägg är därför ofta på ett sätt färska, genom att de handlar om det jag nyligen fotograferat. Utan bilder alltså ingen blogg. Samtidigt är det också tvärtom, utan blogg inga bilder, för då skulle jag inte ha motiveringen att ta dem, i alla fall inte de dagliga bilderna, för jag skulle inte se någon nytta med dem. Egentligen behövs de ju inte, eftersom det ändå tas så otroligt många bilder varje dag.

Stanna upp och titta?

Visst är det lite då och då en utmaning att få ihop något vettigt utan att det blir för urvattnat och innehållslöst. Då låter jag bli. Hoppas jag. Det är ju bara ett nöje, en avkoppling och så länge utmaningen är nöjsam antar jag den. Det är bloggen som ger mig inspiration och den förgyller därför min vardag genom  de enkla små betraktelserna jag skapar.

Nu ska jag sova, för att vila efter dagens Bergslagsutflykt. Jo jag hade kameran med mig, så avtrycken av utflykten kommer säkert att synas i bloggen. Berättande och betraktelser  är ju, har jag kommit på, det som passar mig bäst som fotograf. Passar mig för att det är nöjsamt, min lilla lek med verkligheten.

.

2011-10-08 23:09   Makten

Jag resonerar precis likadant, fast jag nog inte tänkt så noga på det. Att bara visa bilder ger mycket mindre än att skriva några rader, vilket säkert gäller även för betraktaren.

Fast jag tänker lite annorlunda när jag fotar analogt. Då tar det längre tid mellan bilderna och jag hinner ändå som snabbast få bilderna klara till dagen därpå. Så då går jag och "samlar" bilder under några dagar och skriver mer övergripande texter.

Besvara

Svar från janolof 2011-10-09 08:11

Jag hade inte heller tänkt så noga på det förrän tanken plötsligt dök upp.

Din blogg är en av dem jag brukar läsa med behållning, inte minst för att den brukar vara välformulerad. Ditt strävande efter den perfekta bilden är däremot inte längre något för mig. Det höll jag på med under förra århundradet. Sedan jag efter ett längre uppehåll (flera år) i fotograferandet blev digital har mitt intresse förskjutits, från bilden till berättandet och det är där nöjet ligger nu.

Svara

2011-10-09 00:12   RHelena

Visst är bloggen en drivkraft utan like! Men det finnst ett problem som åtminstone jag har; ju mindre man bloggar, desto mindre har man att blogga om. Och tvärtom, ju mer man bloggar desto mer pluppar det upp nya idéer för fler inlägg. Mestadels har det sistnämnda dominerat mitt bloggande, av olika skäl, men det blir lite jobbigt också emellanåt. Särskilt när jag är ganska noga med att inte bli en "bloggspammare". Det här med vettiga inlägg däremot vet jag inte riktigt vad det är...:-)

Visst är hösten en fin årstid!? Ingen annan tid kan du få till sådana här fina lövbilder ju!

Besvara

Svar från janolof 2011-10-09 08:20

Bloggandet föder mer bloggande, det har du rätt i, men ibland kan det bli en ond cirkel där allt går för fort, så man måste kliva av en stund för man blivit snurrig ;)

Är det inte som den gamla barnvisan av Alice Tegner, där hon går igenom alla årstiderna:

"Om hösten, om hösten, då är det allra bäst,
då har vi så roligt och leka allra mest...."

Svara

2011-10-09 03:37   EGW

Det är nog många som tänker som du. Jag har gjort det själv. Men sedan jag började min fotojournal på Blipfoto har det där ändrats lite. Nu är det Dagens bild på Blipfoto som är den primära drivkraften. Och det är jättekul. Blipfoto är, precis som Fotosidan, en aktiv gemenskap. Så småningom får man kontakt med fler och fler fototgrafer där. Och eftersom det är en internationell sajt, så är utblickarna lite vidare. Och det grälas inte om sådant som Terje H där. Faktum är att jag redan (helt oavsiktligt) lockat över en annan FS-medlem till Blipfoto. Han har till och med mer eller mindre släppt FS.

Besvara

Svar från janolof 2011-10-09 08:30

Nu har jag varit medlem på fotosidan i åtta år, och intresset har inte varit på topp hela tiden, ibland har det blivit långa perioder av passivitet. Varje gång har det varit svårt att komma tillbaks efter som kulturen på sidan ändrats och de gamla vännerna försvunnit eller blivit passiva. Men sedan mitt bloggande börjat har inte avbrotten blivit lika långa.

Man vet vad man har men inte vad man får. Det är för mig ett skäl att inte ägna mig åt en annan sajt också. Och att vara aktiv på två ställen? Nej, ett räcker, men jag är ju inte pensionär ännu.

Svara