Bilden och berättelsen, kanske en omläggning av kursen
Jag har ju en längre tid haft haft mina mer eller mindre långa promenader som basen för mitt fotograferande och därmed också för mitt bloggande. Som små följetonger har det blivit. Det har varit min huvudsakliga stil på fotosidan i flera år och en bedrövlig massa blogginlägg har det blivit. Ibland har det funnits en berättelse i inläggen, ibland har jag krystat ihop en.
Men igår var det plötsligt slut, kände jag där jag satt och skulle skriva ett blogginlägg. Inspirationen var borta och utan den går det inte. Det var som när jag för drygt två år bestämt mig för att sluta jobba i förtid och gick in till min professor för att berätta om det och han frågade mig: varför då?
Mitt spontana svar, varifrån det kom vet jag inte : Det är inte roligt längre!
Nä, det har du rätt i , då kan man inte jobba ,blev hans lika spontana svar, och vi förstod varandra till fullo. Lika tydligt var det igår när jag skulle börja blogga: Ingen ny berättelse med med bilder och framkrystade ord!
Vad blev det då istället för blogg?
Det blev en ny profilbild, både här och på Facebook
En selfie
Utan selfiepinne, bara långa armar
.
Bilden och berättelsen
Det var den här bilden (och några till) som som fick mig att tänka om, eller kanske återupptäcka berättelsen i bilden, till skillnad från berättelse med bilder. Den här är tagen i slutet av en redan välbloggad promenad och när jag skulle skriva det avslutande inlägget var det något som stoppade mig när det tog emot: Lägg av Jan-Olof! Så det blev inget inlägg, det blev det här inlägget i stället.
Vad månde bliva, jag väntar med spänning på fortsättningen!
Tack/J-O
-affe
Roligt att du gillar bilden
/J-O
Sten
Hälsningar Lena
Ibland behöver man andas om
Tycker ofta att jag tar för stor plats men det är ett inre behov och hoppeligen en del i utvecklingen...
Stöta och blöta, vad går hem/ genom rutan?
Ska bli spännande se vad du kommer fram till.
Jättefin selfie. Såg den på fejan.
En massa bra! //Kurre
Även jag är nyfiken på vad som månde bliva!