När landskapsfotografen hamnar på badstranden med liten kamera, då blir även människorna små
Solen skiner, klipporna är varma och vattnet är njutbart. Inne över fastlandet mullrar åskan men hit kommer den inte. Jag är där med min nya kompakt och envisas med att fortsätta se vad den går för. Jag envisas också med att se på hela scenariot som ett landskap, det är ju så mina fotoögon är tränade, och i den här miljön lockar landskapet mer än att vara vimmelfotograf.
Jag använder vidvinkligaste läget (motsvarande 24 mm), för att få med hela vyn. Det är också en vana jag har med mig från tiden som landskapsfotograf med analog kamera, att använda vidvinkel för landskap, för att fånga in helheten, i stället för att isolera detaljer med tele. Lutar man dessutom kameran lite neråt ser det ut som att man fångat jordytans krökning i bakgrunden, men det är förstås objektivet som står till tjänst med det, tack vare att det inte är raktecknande i den positionen. Men det sväljer jag, för att få med helheten.
Det går ju att hålla kameran rakt också.
Människorna är små i iblden, men de är de också i verkligheten i det här landskapet.
Mor och dotter simmar mot oändligheten?
Det fanns visst en semesterfotograf där också.
Kommer man dit på kvället är ljuset ett annat.
De unga tu och solnedgången.
Svensk sommar är vacker!
Ewa
När färgen inte tillför så mycket utan det är kontrasterna som bygger upp bilden kan man lika gärna köra s/v för att betona/utnyttja detta.
Märkligt nog rann inte vattnet bort fast det lutade ;)
Må så bar, du med!
/J-O