fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Jag skulle fika med Claes men det blev tyvärr inställt

Jag hade stämt träff med Claes på hans lokala fik, nära där han bor, men åkte in till stan tidigare för att ta en rejäl omväg till fiket. Jag steg av pendeln vid Karlberg och vandrade mot utgången medan tågen passerade.

När jag kommit upp för rulltrappan ringer mobilen...

... och det är Claes som ringer och pratar med svag och darrig röst. Kristallyrseln är tillbaks och han ligger på sjukhuset igen. Jag kan inget annat än att sända honom en varm tanke och önska honom ett snabbt tillfrisknande.

Så här i efterhand visar det sig att det var värre än han trodde då, nämligen en stroke, och han har bytt sjukhus sedan jag pratade med honom.

Vad gör jag då, när planerna ändras? Jag bestämmer mig för att fortsätta omvägen, men nu utan mål.

Eller kanske inte. Möjligen kan ett mål vara att fortsätta testa den nya Samsungen. Och min tänkta omväg kan ju i sig vara ett mål, eftersom jag tänkt röra mig i nejder där jag inte varit förut, i alla fall inte medan de sett ut som de ser ut nu.

Då måste jag först ta mig dit, så tunnelbanan får bli ett första delmål.

Ner för de slitna trapporna.

Och efter lite tunnelbaneåkande och trappvandrande satt jag en stund senare på ett Saltsjöbane-tåg.

Men jag åkte inte så långt.

Sedan var ursprungsplanen att ta mig till tvärbanan för att åka till Alvik. Nu blev det ingen  målinriktad promenad dit, utan istället blev det en lätt lufsande, spankulerande  gång i spatserande tempo.

Längs vägen måste jag ju bara ta en del bilder. Kameratillvänjning kan man kanske kalla det.

Cykeln fick bli en förevändning för att ta en bild på moln och höghus.

Jag gick ju och tittade på huset och himlen och tänkte att det var banalt, men cykeln räddade mig alltså. Å andra sidan, testar man kamera får man väl plåta vad som helst, hur som helst...

Efter en stund hade jag tagit mig hit, där jag aldrig varit, men upptäckte hur vackert det var och att det vuxit upp en helt ny stad. På "min" tid var det mest förfall och ruckel i de här trakterna.

Hammarby sjöstad

Här övergick jag till att njuta av sommaren och skänkte ånyo en tanke till den stackars  Claes ...

Bilder: Samsung EX1

Inlagt 2012-07-12 17:07 | Läst 1430 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Intressant vandring och den där tunneln med järnvägsspåret, den faller mej direkt i smaken.Trevligt ljus där med den lilla kameran. Jag tycker nog inte att man behöver ha en cykeln som förevändning för att fotografera moln :-)
Hälsningar Lena
Svar från janolof 2012-07-12 20:56
Det finns ju en tanke med tunneln; Claes gillar tåg, så jag tänkte på honom när jag tog bilden. Dessutom var ju ljuset fint.
Cykeln behövdes nog också för att bilden inte skulle vara så tom där, det behövdes lite balans tyckte jag.