Blogga för ofta, missbruk eller överlevnadsvillkor? Ett sätt att hålla det inre mörkret på avstånd?

Ibland får jag dåligt samvete när jag lägger upp ett blogginlägg, "inte nu igen", tänker jag och undrar om jag är en bloggmissbrukare i andras ögon. Att jag tar för mycket plats. Att jag åbäkar mig för att synas. Samtidigt kan jag inte låta bli, känner hur välgörande det är. Inte för läsarna, men för mig själv. Det håller ihop mig, det håller mig levande.

Långt borta är nu den tiden när jag vaknade på morgonen och låg utspridd i delar i sängen och fick börja dagen med det mödosamma arbeetet att pussla ihop mig själv, att sätta benen på plats, att hämta fötterna och sätta dit dem, och så vidare, tills jag var någorlunda komplett. Och, när det behövdes, och det var inte bara på mornarna, täppa till det stora hålet i ryggen där allt mörker och all kyla rusade in och invaderade mig.

Men även om det numera är långtifrån så illa, får jag akta mig för mörkret som hela tiden lurar i bakgrunden. Jag måste hålla mig samlad och hålla förvirringen borta. Och där har jag hjälp av bloggen, och ibland blir det kanske ett extra onödigt inlägg, bara för att hålla mig samlad och hålla demonerna borta.

Fotograferandet är också en del av detta mönster känner jag, fotograferandet och bloggen är på ett sätt en enhet, som tillsammans håller mig så samlad "att jag håller ihop". Det är också en förklaring till att det mesta jag fotograferar idag är ganska banala saker. Bilderna i sig är inte målet. Det är också därför jag ryser när jag hör ord som "projekt" och "mål" när det gäller fotograferande. Det skulle förstöra allt och riskera att spränga mig i bitar.

En gammal bild, från den tid när jag inte tog banala bilder.

.

2012-01-20 08:49   Arne Bivrin

Kör hårt, du tar inte för mycket plats. Det räcker väl mer än väl att blogga för sin egen skull? Hellre tända ett ljus än att förbanna mörkret.

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:07

Jo det har du rätt i och vore det inte för min egen skull (också), bleve det nog inte så mycket bloggat.

Svara

2012-01-20 09:46   pic-tor

Visst kan en blogg vara det kitt som håller ihop en människa. Vi översvämmas ju av bloggar överallt och de som vill prata fortare twittrar ;). Demonerna ska bekämpas med alla till buds stående medel ;). Snygg färgbild förresten.

/Torbjörn

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:10

Tack Torbjörn. Jag skriver hellre långsamt och lite eftertänksamt än jag splittrar dialogen i för-stunden-media.

Svara

2012-01-20 10:00   Ewa Kirjavainen

Du får ta den plats du behöver, det är din blogg! Jag har ofta funderat på hur det kommer sig att vi med smärta i själen eller kroppen mår så bra av att fotografera. Men det kanske är som du skriver att det håller ihop en. Läcker bild!
//Ewa

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:12

Tack Ewa!
Vi kanske ser mer och vill fånga eller uttrycka det, där ord inte räcker..
/J-O

Svara

2012-01-20 11:08   Peter-L

Kör på du JO, jag är säker på att vi är många som uppskattar dina inlägg och fyndigheter, även om promenadhusen är lite gråa ibland. ;-) men det är väl den banala verkligheten......?
Kör så det ryker och trevlig helg!
//Peter

PS en banal bild kan va en bra bild..... DS

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:16

Om verkligheten är banal och bilder av verkligheten är bra, då behövs det kanske banala bilder för att avbilda verkligheten (eller blev det ett cirkelbevis nu?).
Tack för dina ord. De uppmuntrar/J-O

Svara

Peter-L 2012-01-20 22:30

Nja, verkligheten är väl inte banal utan verklig, att fånga den på bild är ju en konst, och det är inte banalt det heller... Beviset är dina fina och varierade bilder, kompletterade med syn för detaljer!
Keep it comming!! //Peter

Svara

2012-01-20 15:32   Mikael Sundberg

Blogga när du känner för det :-) Kör till!

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:16

Tack för det!
/J-O

Svara

2012-01-20 17:49   EGW

Ja, där ser man! Det lär vara så att själva aktiviteten att skriva är lugnande. Skrivandet aktiverar hjärnans mest positiva del, har jag hört. Den förkättrade vänstra hjärnhalvan, som är vårt främsta bålverk mot kaos. Sedan kommer man inte ifrån att du ofta kommer med tankeväckande funderingar kring fotograferandet. Dagens bild är jättefin. Till sist så är det ju jag som läsare som avgör om jag ska läsa din blogg eller inte, jag kan inte se att det skulle ta ifrån mig något att du skriver den. I cyberspace finns all plats man kan önska sig.

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:23

Har inte tänkt på själva skrivandet som en lugnande aktivitet, det tål att tänka på. Jag är inte så mycket för långa tunga argumenteringar, jag är mer för små funderingar, kanske som små frön som kan gro.

Svara

2012-01-20 17:55   ztenlund

Nej, jag har inga invändningar alls... :) Du brukar ha något att säga och så länge man har det brukar mängden självreglera sig till en vettig nivå.

Projekt ja... Ibland har jag tänkt på det, men jag vet inte om jag kan hitta något som skulle fungera. En del saker tar jag bilder alldeles utan sådan "påtryckning", så för att få det att låta bra kan jag ju säga att det är ett projekt. ;)

Besvara

Svar från janolof 2012-01-20 22:19

Jag har svårt att skriva om jag inte har något att säga, men det är alltid svårt att veta om det är intressant för någon mer än mig själv.

Svara