Fotografera eller skriva, det är frågan
När ska man hinna fotografera?
Att det ska vara så svårt att hitta balansen mellan att fotografera och efterbehandla sina bilder. Nu har jag (till övriga familjens förtret) ägnat en stor del av helgen åt att beta av mitt berg av obearbetade bilder. Jag har fortfarande inte kommit ikapp, men måste se till att göra det innan vi drar på semester. Jag har i alla fall kommit en bit in i maj (2010) och på vägen passerade jag bilderna jag tog i Österbybruk när vi var där i slutet av april. Jag har ju många fina fotominnen från Österby, i synnerhet nattfotografering, så det är klart att så fort jag kommer dit igen går jag ut med kameran, stativet och självutlösaren så fort mörkret kommer. Nu senast blev det ungefär såhär.
Och så till sist några dagsljusbilder också. Det är ju inte alltid natt när man är i Österby.
När jag har laddat upp dem på bloggen tycker jag bilderna ser rätt kass ut. De saknar det där stinget som jag tyckte mig se på bilerna tidigare. Det kan ju hända att det är den här usla lap-top-datorns fel. (Telia har supit bort mitt bredband, så enda vägen ut på Internet är via min jobbdator och trådlöst modem. Och det kan ju hända att den datorn inte har någon vidare skärm.
Hommage till Lennart Olson
Jag läste just att Lennart Olson dött. Han var i mångas ögon kanske inte en av de allra största fotograferna, men för mig var han en av viktigaste. Mitt fotointresse började i tonåren som ett rent teknikintresse. Jag tyckte det var fascinerande att man kunde trycka på en knapp, och lite senare i mörkrummet få se en bild växa fram på ett papper i ett "vattenbad". När jag som kunskapstörstande tonåring läste alla fototidningar jag kom över, stötte jag en gång på ett reportage om en fotograf som fotograferade broar. Av någon anledning blev jag otroligt fascinerad av hans bilder. De var både bildmässigt intressanta, liksom tekniskt helt överlägsna allt annat jag dittills hade sett. Jag minns inte alls hur han gjorde sina bilder, men jag minns att det var någon speciell teknik. Minnet sviker mig, men det är också möjligt att jag såg hans bilder på det smått legendariska fotogalleriet Camera Obscura i Gamla Stan i Stockholm. Oavsett det var Lennart Olson den första fotograf som verkligen berörde mig. När hans bok om broar kom för ett antal år sedan köpte jag den aldrig. Jag vet inte varför. Kom mig inte för/hade inte råd/var inte så intresserad av foto vid den tidpunkten. Oavsett skälet är det något som jag bittert ångrar idag, och jag har sökt med ljus och lykta efter den boken, utan att hitta den någonstans.(Men jag ger inte upp, JAG SKA HA DEN BOKEN!!)
Som en liten hyllning till Lennart Olson publicerar jag nedan en bild på en bro. Inte för att bilden är speceillt bra (jag har ju tidigare valt bort den från publicering när jag publicerade andra bilder från denna morgonpromenad i Stockholm i somras), utan bara för att det är en bro,
Mer hattar, samma människa
När jag nu har plöjt igenom alla bilder från torsdagen, hittade jag ytterligare två bra bilder på hatt och hattbärare. Det vore orätt att undanhålla dem från allmänheten, så här kommer dom.
Håll i hatten
Inspirerade av Monica Dahls bilder på sin dotter i hatt, har jag grävt i mina arkiv, och där hittade jag följande bilder. Först en bild från Folknykterhetens dag på Skansen igår, och sedan en bild på Elsa, dotter till våra bästa vänner.