Nattligt drag till Halland för att fota Gåsgam

Det var i slutet av Juli 2013 och min semester hade precis börjat. En skådarkompis hörde av sig framåt kvällen och sa att en Gåsgam hade setts gå ner och ta nattkvist på en plats i Halland. Han undrade om vi skulle åka dit och det ville jag förstås. Vi bestämde att åka kl. 3 på natten så att vi skulle vara framme tidigt på morgonen innan gamen hann flyga iväg. När vi kom fram runt halv 7 så var det redan många skådare på plats. Avståndet var lite väl långt för att fota på så vi hittade en liten grusväg där vi kom lite närmare och där var vi dessutom själva. Det var en overklig känsla att stå och studera en gam i Sverige.

Vi fick många bilder på fågeln där den satt högt upp i en tall.

Det visade sig att vi inte hade behövt åka så tidigt för det dröjde till halv 10 innan gamen tyckte att termiken var så pass bra att den ville lyfta. Innan den flög så bredde den ut vingarna och sträckte på dom.

Turligt nog så flög den i vår riktning och jag fick några bra bilder innan den snabbt tog höjd i termiken och försvann mot nordost.

Nöjda men trötta så åkte vi hemåt och vi såg faktisk gamen ytterligare en gång på väldigt hög höjd i början på hemresan.

Tre svarta storkar på besök vid Hornborgasjön

En dag i slutet av Juli 2013 var jag på jobbet. Under lunchen kollade jag om det hänt något i fågelvärlden. Det visade sig då att 3 individer av Svart Stork hade setts vid Hornborgasjön. Eftersom jag både bor och jobbar ganska nära Hornborgasjön så ville jag åka dit och se om jag kunde fota dom. Jag ringde en skådarkompis som jag visste var ledig och frågade om han tänkte åka ut till sjön. Det tänkte han och det gick bra att åka förbi hemma och hämta min fotoutrustning. Jag flexade ut lite tidigare och han hämtade upp mig på jobbet. Jag hade bra kolla på vart vi skulle åka eftersom jag skådat vid Hornborgsjön vid många tillfällen. Storkarna var kvar när vi kom fram och jag fick många fina bilder på hyfsat avstånd. Tyvärr var det en del värmedaller i luften.

Kanske det låga vattenståndet i sjön bidrog till att dom gick ned för att födosöka.

Efter en stund tog storkarna till vingarna och flög iväg till en annan del av sjön där vi inte kunde se dom.

Resa till Stockholm med fotografering av Vitnäbbad islom på nära håll

I slutet av Juni 2013 hade vi i familjen bestämt att  åka till Stockholm för att hälsa på min äldsta dotter. En vecka innan vi skulle åka så hittades en Vitnäbbad Islom i Hjälmaren i trakterna av Eskilstuna. Fågeln verkade tycka om platsen, för den stannade hela vecka och många hade fått fina bilder på den. Jag lyckades övertala min yngsta dotter att göra en avstickare på några mil från E20 för att försöka fota fågeln. Den höll till i närheten av en bro så det verkade enkelt att ta sig dit. Det visade sig dock att bron var halvt raserad och det gick knappt att ta sig fram med bil. Efter en lite mer spännande resa än väntat så klev jag ut på broruinen och började spana. Direkt fick jag syn på fågeln när den kom simmandes mot mig.

Fågeln fortsatte att närma sig och jag fick fina bilder på nära håll.

Den födosökte framgångsrikt då den hittade flera kräftor , som den slukade hela, under den korta tid som jag var på platsen.

Fågeln kom riktigt nära. Det var en härlig upplevelse att studera den. Nedanståend bild är helt obeskuren.

Efter en stunds njutning av fågeln så åkte jag mer än nöjd vidare med familjen. Det är väldigt ovanligt att se en Vitnäbbad islom i en sjö i Sverige på sommaren. Man kan få se arten på långt håll utmed våra kuster då den flyttar under vår och höst men att få se fågeln på det sättet är också ganska ovanligt

Femte dagen i Härjedalen: Upp på Mittåkläppen igen

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Den femte och sista dagen åkte vi återigen till Mittåkläppen för att vandra upp till toppen. Tanken var att försöka få syn på både Dalripa och Fjällripa. På vägen upp mot toppen så hördes en Ringtrast locka. Jag fick en hyfsad bild även om den var ganska skygg och håll sig på ganska långt avstånd.

Uppe på toppen gick vi runt överallt och letade Fjällripa utan att lyckas hitta någon men jag fick en bra bild på en Ljungpipare.

Vi skrämde också upp en Fjällhare.

Utsikten och det fina vädret kunde vi inte klaga på.

När vi satte oss ned för att rasta så kom det förbi en renflock i dalen.

Vi mötte dom sedan på vägen ned.

Det blev varken någon Dalripa eller Fjällripa men en härlig dag ute i naturen med andra upplevelser.

Resan avslutades på kvällen med att åka till Fjällkällans stugby vid Funäsdalen för att försöka hitta Lavskrika. Den här gången hade vi bättre tur. Vi valde att gå utmed en stig som används som skidspår på vintern och ganska snart såg vi något mörkt som flög över stigen. Vi gick dit och kollade oss omkring och plötsligt såg jag en Lavskrika sittandes på en grangren alldeles intill oss.

Fjärde dagen i Härjedalen: Pärluggla i dagsljus

Midsommarveckan 2013 åkte jag och en kompis upp till fjällen i Härjedalen. Fjärde dagen var planen att åka till Rogens naturreservat för att försöka se och fota Lappmes. På vägen dit körde min kompis bilen. Plötsligt så bromsade han tvärt. Han hade sett en intressant hålighet i en tall alldeles vid vägen. Vi backade tillbaka för att titta närmare. När vi stannade till så såg vi att det var något i hålet. Det såg ut som en uggla men vi var osäkra på arten.

Vi klev genast ur bilen för att kunna identifiera vilken art det var och för att kunna ta bättre bilder. Ugglan tänkte nog ungefär samma sak för den klev fram i hålet och spanade in oss. Det visade sig att det var en Pärluggla. Den ugglan är normalt nattaktiv så det var riktigt kul att få bilder på den arten i dagsljus.

Nöjda åkte vi vidare mot Käringsjön för att försöka få bilder på Lappmes. Första stoppet gjordes vid Mossatjärnen. Det var väldigt lugnt och fridfullt där. Några Svärtor simmade i tjärnen.

Några Lappmesar såg vi dock inte men en Talltita fick pulsen att gå upp en stund innan vi såg vad det var för art.

Färden gick vidare och vi parkerade vid Kärringsjövallen och betalade vägavgiften. Vi frågade om Lappmesar setts och fick svaret att det hade varit en häckning utmed en vandringsled. Risken var dock stor att ungarna blivit flygga och lämnat boet. På vägen ut mot häckningsplatsen så var det en Sjöorre som simmade ganska nära i en sjö.

Vi hittade trädet där Lappmesarna förmodligen hade häckat. Det var en torraka som det var en hel del små hål i. Tyvärr så var det övergivet. Vi fortsatte sedan, i stort sett hela dagen, med att leta Lappmes utmed olika vandringsleder utan att hitta någon. Såg däremot endel Bergfink som lockade i träden. Har inte sett den arten i sommardräkt förut.

Vi var ändå ganska nöjda när vi åkte tillbaka till Funäsdalen tack vare mötet med Pärlugglan.