Till och Från

Jag plåtar framför allt till och från jobbet. Varje morgon går jag från Södermalm över Skeppsbron eller Gamla Stan in till City där jag jobbar. Ofta finns det fåglar, turister eller annat intressant att plåta.

God Jul i stugan! - julstök och fest

Det är dopparedan! Redan morgon och det är bråttom bråttom! Stora julestöket drar igång. Putsa, sopa, tvätta, laga. Golven skall glänsa, maten skall lagas och allt måste vara klart innan Kalle Anka. Bara att kicka igång dammsugaren och sätta igång! 

Att putsa golv är en konst som inte lärs i ett nafs. Gammelfar visar hur man ställer in knapparna. 

Gammelfar visar hur man gjorde förr innan dammsugarnas tid: då sopade man med handen! 

Efter julestöket vidtar matlagningen. Många grytor att passa - men allt hinns med. Kvart i tre står faten på bordet. 

Lax, skinka, brunkål, rödbetssallad, grönkål, brysselkål, prinskorv, sill, köttbullar, ägg, ost, potäter, must. Hemlagat. Bordet står dukat som på finare gästgiveri! 

Så är det dags att skörda frukterna av alla förberedelser. Julmiddag på självaste julafton. Går det att få det bättre? 

Mätta och stinna är det dags att dra sig till salongen och avnjuta kaffe. Och öppna julklappar! Tyvärr har fotografen här ett sämre moment. Skärpan! Beskärningen!

Dags att prova julklappar. Mjuka paket! Några hade fått samma julklappar. Så vi provade tillsammans. 

Slut på julafton. Men inte slut på julen! Bland annat juldagen och annandag. Mycket jul kvar!

Postat 2013-12-25 09:02 | Läst 4305 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Pitepalt!

Befinner mig i pitepaltens Mecka, Piteå. Varje år bjuder Köpmannaföreningen i stan på pitepalt. En populär tillställning.  Till och Från var där och förenade nytta med nöje. 

Förberedelser inför kalaset. Många vill vara med och smaka av det gråa guldet. 

PUbliken står redo. Kollektivt många paltar under västen här. 

- Gärna sylten på palten. 

Här är hela kittet: Palt, smör, lingonsylt, mjölk. 

Paltfesten slut. Deltagarna hem för att somna in i ljuvlig paltkoma. 

Postat 2013-07-05 17:16 | Läst 4787 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Sista lunchen på Glenn Millers

I fredags hände något tragiskt. Glen Millers Café hade sin sista lunchservering! 

Glenn Millers ligger på Brunnsgatan vid korsningen till Regeringsgatan. Stället har karaktären av fransk bistro. Stället är litet och på väggarna hänger jazzliga storheter. På kvällarna kan man spisa jazz. 

Det som gör stället speciellt är deras musslor i vin. Kockarna ser till att koka musslorna vid 78 grader för att inte gå miste om de fina aromerna. Detta gör att man blir lite gladare när man går därifrån. 

Jag och kollegorna har för vana att gå hit på måndagarna. Det är alltid segt att börja jobba igen men Glenn Millers ger en fin ton för resten av veckan. På bilden kollegorna Anders och Oana. 

Undertecknad. Trots det glättiga yttret råder sorg i hjärtat. 

Postat 2013-02-03 00:22 | Läst 3033 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Med bröder på Restaurang AG

Undertecknad har i helgen haft nöjet att delta i en återträff med gamla lumpenkamrater. För tjugofem år sedan muckade vi. Ändå var det som i gamla tider. Att kampera ihop i femton månader och att vara ute i skogen och bränna lösplugg tillsammans skapar en sammanhållning som sitter i genom livet. Det är tragiskt att politikerna förvägrar dagens ungdom denna erfarenhet.  Lumpentiden är ett minne för livet som varje svensk yngling borde ha rätt till. 

Vi hade bestämt oss att besöka Restaurang AG på Kungsholmen. AG är en gammal industrilokal som gjorts om till köttrestaurang. På bilden Ekis, Micke och Marran. 

Stället har en unik miljö där man har bevarat prägeln av industrilokal med kakel på väggarna. Ändå är det Sveriges finaste köttrestaurang som döljer sig bakom den industriella fasaden. Specialiseringen gör att man kan gå in på djupet vad gäller köttet med dess styckningsdelar och mörhetsgrader. Det är som om man befann sig i en köttaffär där man väljer ut sitt eget individuella kött.  

Detta var våra val. Längst upp en biff Grand Cru, extra marmorerad. Nedan två olika sorters entrecote. 

Finska, svenska och amerikanska bitar stekta till medium. 

Bland det bästa med sådana här ställen är showen runt omkring. Den fina serveringen, de intrikata förklaringarna av maten. Kostnaden är lite högre men den höga servicefaktorn gör att totalupplevelsen är värd priset. 

Restaurangens köttkyl. Välhängt!

Gunnarsson. 

Dags att bryta upp. The boys bestämmer sig för att ta över baren. 

The boys tar över baren. 

En minnesvärd kväll. AG rekommenderas. Och politiker, se till att ungdomen gör lumpen!

Postat 2012-06-18 20:04 | Läst 4828 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Nytt artistnamn

Min blogg börjar närma sig hundra streck och därför tänkte jag att det var på tiden att man skaffar sig ett artistnamn. En del kollegor här på fotosidan tycker jag har intressanta artistnamn (användarnamn).  Min inställning är i grunden den att om man är artist ska man ha ett artistnamn. Så mitt fotografiska artistnamn är numera Iwa: 

              

Iwa är japanska och betyder klippa. Således en mer eller mindre direkt översättning av namnet Per, som jag lystrar till i vanliga fall. Saken är den att på sistone har jag drabbats av en tilltagande nipponofili. Som fotoälskare är det svårt att inte gilla landet. Betänk, kära kollegor: vad vore vi idag utan japanerna? Vi skulle fortfarande gå omkring och plåta med barbariska tyska mätsökarkameror! Det är inte bara på det tekniska området som landet skänkt oss sina välsignelser. Tänk på yakiniku, sushi, gyozo. Kurosawa, kimono, karate, bokeh och zen. 

Och det trevliga sättet! Droppen som fick bägaren att rinna över föll häromkvällen då jag tillsammans med några vänner superade i ett valv på Den Gyldene Freden. Då kliver det in ett japanskt sällskap. Sällskapet syns skymta i bakgrunden på bilden. Personerna i sällskapet kände inte varandra, ty innan de satte sig till bords utbröt något som sent skall glömmas. Japanerna börjar hälsa på varandra och i samband med det delar de ut visitkort. Mottagaren av ett kort håller det i händerna som om det vore en klenod, bugar och bugar, förundrad över att bevärdigas en sådan skatt. Hai! 

Har man en gång bevistat en japansk visitkortsceremoni glömmer man det aldrig. Man förstår också varför japanerna får så mycket gjort. 120 miljoner effektiva människor inställda på samarbete. Trots tsunami, dubbla kärnkraftsolyckor och flodöversvämning ökar kameratillverkarna omsättningen mot ifjol. Är det en slump att Fujifilm idag lever och frodas medan Kodak och Agfa tillhör historien? 

Så nu ska jag gå och dricka en kopp té. God fredagskväll önskar fotokollegan Iwa. Hai!

Postat 2012-02-17 23:48 | Läst 4674 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 Nästa