Från Prag - Bland kollegorna i bergen

Efter att ha fått nog av stadens larm beslöt jag mig för att ge mig upp till de Petrinska kullarna. Förutom ett bra namn har de rykte på sig att stå för den bästa utsikten i Prag. 

Sagt och gjort. Utsikten gjorde verkligen ingen besviken. 

Halvvägs upp på berget när jag stod och plåtade fick jag sällskap av en äldre fotande kollega. Gubben måste ha varit över åttio år. Han pratade tjeckiska och knagglig tyska. Jag försökte på ryska och knagglig tyska. Jag frågade om jag fick ta hans bild och det gick bra. 

Gubben fortsätter upp på berget. 

Väl uppe på berget har man en fantastisk utsikt över staden! En kvinnlig fotograf står och plåtar i en omisskännlig kappa. 

Så småningom dyker också gubben upp. Jag frågar om han kan ta en bild på mig. Här är resultatet. Vilken fantastisk bakgrund! Gubben visar sig vara gammal fotograf. Hans namn är Havlica. Gubben var väl insatt i olika digitala modeller. Han verkade lida av reumatism men det hindrade inte honom från att plåta. 

Gubbens modus operandi var följande: när ett intressant motiv dyker upp - släng käppen i backen och börja plåta! 

Jag älskar att se gubben plåta!

(c) Havlica. 

Jag skiljdes från Havlica och gav honom min mejl så att vi kunde byta bilder. När jag så småningom kom ned till staden fick jag syn på den unga damen i den omisskännliga kappan! Hon stod där på Karlsbron och plåtade loss i karaktäristisk pose. 

Vilken elegans! 

För mig var denna dagen höjdpunkten på resan. Särskilt mötet med gamle Havlica. Väl hemkommen fick jag mejl från hans systerdotter som skickade mig lite bilder. Hon berättade att gubben var 88 år gammal! Dock still going strong. 

Hälsning från Florens! - Utflykt i Toscana.

1 januari är tillsammans med juldagen den enda dagen på året då muséerna i Florens är stängda. Jag hade därför tänkt passa på att hyra en bil och ge mig ut i det vittberömda toscanska landskapet. Men först tog jag vägarna förbi ett riktigt trevligt ställe: Piazza Santissima Annunziata.  

Torget är ett renässanstorg ritat av Brunelleschi. Torget är slutet vilket ger ett intryck av innergård snarare än torg. Precis som på många andra torg i Florens hade man här haft nyårskonsert vid tolvslaget. En trevlig sed som vi borde ta upp i Sverige. Torget andas klassicism. Det är det bästa med Italien. Kulturlagren sitter så djupt att i varje gatuhörn är man omgiven av kultur och historia. 

En stilla söndagsförmiddag. Några går i kyrkan. Kyrkolivet är dock inte vad det har varit. Kyrkorna blir som hos oss alltmer muséer. 

Här är en vy mot Domen. Färgerna kommer tyvärr inte till sin rätt vid uppladdningen. 

Efter torgbesöket gick jag och plockade upp min hyrbil. En Fiat Panda. Liten bil är ett måste i Italien om man inte vill dö i förtid (Vespa är ännu bättre). Innan jag gav mig ut i landskapet tänkte jag att jag skulle passa på och åka förbi Dietrich von Hildebrands barndomshem. Dietrich von Hildebrand var en katolsk filosof. Jag räknar honom till en av mina intellektuella idoler. Han växte upp i Florens i huset till vänster. Huset var tidigare ett kloster som sekulariserades på artonhundratalet varvid det köptes upp av den tyske skulptören Adolf von Hildebrand. Här växte således Dietrich upp tillsammans med föräldrar och fem systrar (bra således med många rum)! Intill ligger en liten kyrka där det just varit gudstjänst. 

Ett plakat på grinden vittnar om att här bodde Adolf von Hildebrand. 

Innergården. Vilket privilegium att växa upp i en sådan miljö! Man förstår varför Dietrich blev den klassiska tankens och kulturens försvarare nummer ett. 

Kyrkans altare. 

Efter denna vallfärd gav jag mig ut i landskapet. Och det är verkligen vackert. Olivlundar och vinodlingar böljar fram i i den kuperade terrängen. Byarna ligger tätt. Man får känslan att befinna sig i uråldrig kulturbygd. 

Efter att ha kört runt i några timmar och mättat sinnet med landskapet bestämde jag mig för att besöka byn San Gimignano. Det är en liten medeltida bergsby som utmärker sig med några mäktiga torn. Omkring femtio meter höga är de faktiskt riktigt imponerande. Då staden ligger på en bergshöjd syns tornen på långt håll - i fjärran tornar plötsligt ett medeltida Manhattan upp sig! Staden hade sin storhetstid på tolvhundratalet då den var ett viktigt väghåll på pilgrimsfärden mot Rom. Nu har den åter blommat upp tack vare turismen. Lite Visby över staden. 

Det visade sig att jag inte var ensam om att ha hittat dit. Ni gissade rätt: jänkare.  

En bild på landskapet vid skymningstid. Vintern blir inte svårare än så här i Toscana. 

En trevlig liten dagsutflykt. I morgon blir det dock apostlahästarna. Fortsättning följer.