I körsbärsträdgården

Meddelande till alla fotografer i Stockholm: bege er genast till Kungsan! De japanska körsbärsträden blommar. Ett skönt skådespel och ett av årets fotografiska höjdpunkter. 

Blomningen kommer när man minst anar det. Så här såg det ut förra veckan. 

Men nu ser det ut såhär! 

Redan på morgonen är entusiasterna på plats för att fota det rosa guldet. På morgonen får man vara lite mer ensam med blommorna. 

På eftermiddagen var det knökfullt. Halv dag idag så många inklusive undertecknad valde att börja ledigheten under blomsterkronorna. 

Det är en syn att se alla som skall fotografera blomsterprakten. Stora och små kameror, adel, präster, borgare och bönder. Och turister. 

Kändis. Det här är fotografen som lånade ut sin D4:a till Usain Bolt under OS!

Förutom körsbärsträden har Staden också gjort en stor förbättring. Man har lagt konstgräs på marken runt Karl XIII:s staty. Tidigare var här grus. Så nu sitter folk här och picknickar som på värsta gräsmattan. Staden rules! 

Fullt med snyggingar i Kungsan!

Det är särskilt glädjande att se hur alla utländska turister uppskattar blomsterprakten. Speciellt ser man många japaner runt träden. Man blir stolt att se hur japanerna beundrar träden. Är det något japanerna kan så är det körsbärsträd. På bilden japansk fotograf och modell. Japansk fotosession i Kungsan! 

//Slut. 

Nytt artistnamn

Min blogg börjar närma sig hundra streck och därför tänkte jag att det var på tiden att man skaffar sig ett artistnamn. En del kollegor här på fotosidan tycker jag har intressanta artistnamn (användarnamn).  Min inställning är i grunden den att om man är artist ska man ha ett artistnamn. Så mitt fotografiska artistnamn är numera Iwa: 

Iwa är japanska och betyder klippa. Således en mer eller mindre direkt översättning av namnet Per, som jag lystrar till i vanliga fall. Saken är den att på sistone har jag drabbats av en tilltagande nipponofili. Som fotoälskare är det svårt att inte gilla landet. Betänk, kära kollegor: vad vore vi idag utan japanerna? Vi skulle fortfarande gå omkring och plåta med barbariska tyska mätsökarkameror! Det är inte bara på det tekniska området som landet skänkt oss sina välsignelser. Tänk på yakiniku, sushi, gyozo. Kurosawa, kimono, karate, bokeh och zen. 

Och det trevliga sättet! Droppen som fick bägaren att rinna över föll häromkvällen då jag tillsammans med några vänner superade i ett valv på Den Gyldene Freden. Då kliver det in ett japanskt sällskap. Sällskapet syns skymta i bakgrunden på bilden. Personerna i sällskapet kände inte varandra, ty innan de satte sig till bords utbröt något som sent skall glömmas. Japanerna börjar hälsa på varandra och i samband med det delar de ut visitkort. Mottagaren av ett kort håller det i händerna som om det vore en klenod, bugar och bugar, förundrad över att bevärdigas en sådan skatt. Hai! 

Har man en gång bevistat en japansk visitkortsceremoni glömmer man det aldrig. Man förstår också varför japanerna får så mycket gjort. 120 miljoner effektiva människor inställda på samarbete. Trots tsunami, dubbla kärnkraftsolyckor och flodöversvämning ökar kameratillverkarna omsättningen mot ifjol. Är det en slump att Fujifilm idag lever och frodas medan Kodak och Agfa tillhör historien? 

Så nu ska jag gå och dricka en kopp té. God fredagskväll önskar fotokollegan Iwa. Hai!