Gästinlägg: På savannen

Till och Från gästas idag av en naturfotograf. Kollegan Carin var i Afrika i vintras. Det blev fina bilder från savannen. Med Carins goda minne meddelas här några av dem. 

Typiskt. Hanen vill mysa medan honan tänker på brödfödan. 

Masajer. Det är de som äger djuren. 

..Och här är fotografen. 

/Slut

På Skansen i jobbet

Det är alltid ett nöje att gå på Skansen. Det var därför trevligt häromdagen när undertecknad kunde förena detta nöje med lite nytta. Saken var nämligen den att mitt jobb hade förlagt en konferens till platsen. Så tidigt på morgonen stegade man på Djurgårdsfärjan och tog båten till jobbet. Det idoga regnandet gjorde att man hade Skansen öde och helt för sig själv. Ingen Måns, ingen allsång. Bara några enstaka japaner hade hittat dit. 

Lunch i form av svenskt smörgåsbord på Sollidens magnifika restaurang.

För att smälta maten passade jag sedan på att kila ut och hälsa lite på djuren. De stod tålmodigt ute i regnet men verkade ändå vara vid gott mod: 

Kossan Elsa. 

Baggen Åke. 

Älgen Karin. 

Visenten Tor. 

Inte dumt. Det här är något som man borde tänka på oftare. Besöka turistplatser när det regnar och man får ha stället för sig själv. Med en och annan japan som sällskap. 

Skansen

Skansen är en pärla. Att som där kunna njuta gammal hembygd i läge med milsvida utsikt är få städer förunnat. När jag går där slår mig alltid tanken: vilken tur vi har haft! Det är ofta på individerna det hänger: att Skansen existerar beror enbart på att Artur Hazelius för över hundra år sedan ägde visionen och drivkraften att skapa denna märkliga plats. Redan då såg han varthän det barkade. Han såg hur i framtiden stressade statsbor skulle må väl av att kunna vandra upp på berget och hämta näring ur det förgångnas hembygder.  

Så här bodde våra fäder. Bättre än betong?

Böljande rågfält mitt i stan. 

Kungen. Han sitter kvar i gården medan hönorna är ute och pickar. 

Vildsvin - full av bus! 

Tack Hazelius. 

Chokladfestival på Nordiska

Idag startade Chokladfestivalen på Nordiska muséet. Undertecknad tog ansvar och gick dit och plåtade några bilder: 

Porten till Hazelius mäktiga borg prydes av storheterna som tecknat fädernas bragder. 

Choklad i massor. Här får gottgrisen sitt lystmäte!

Folkdansare från kakaobönans hemland. 

Mmm...

Chokladfontän. 

Rutinerad säljare. Han visste hur en slipsten skulle dras. Mången besökare gick hem med en Tassotti kaffemaskin under armen. 

Så vem var bäst? För att ta hem priset vid en sån här tillställning finns två strategier. Den ena är att se till att ha snygga tjejer bakom disken. Denna gren vanns överlägset av Flickorna Kanolds chokladfabrik. 

Den allra bästa strategin är emellertid att se till att bjuda ordentligt på chokladen. Många fabrikörer gör här ett misstag. De flesta som besöker festivalen har pröjsat 120 kronor. Då förväntar man sig att kunna gratisäta. Emellertid står de flesta fabrikörer och tar betalt för sina praliner. 10 kronor styck till "festivalpris"! Det fanns dock en fabrikör som skiljde ut sig. Stora stycken och högar med choklad låg upplagda för festivalbesökaren att gratis förtära. 

CALLEBAUT. Lägg namnet på minnet.