Gotland runt - starten

 Igår gick starten på Gotland Runt: 

Skönt att komma ut och lufta seglen innan den värsta rusningen. 

Starten gick klockan elva. Segelbåtar över sjön - perfekt att bevaka från Katarinavägen/Fjällgatan. Publiken instämde. 

Storstjärnorna  börjar kryssa längs Skeppsbrokajen. Det är som i gamla tider på segelfartygens tid. Säga vad man vill om segelbåtar. De är inte snabba - men det är ande och liv. 

Smile guys! 

Ny börjar det. Båtar vid startlinjen...skottet går...

Nu kör vi! 

Det är HÅRT I MÅL!!

Fjorton klasser startar efter hand. Först dunderfräsarna. Sedan allt mindre båtar. Fältet avslutas med Classic-båtarna. Smäckra träbåtar från femtiotalet. Här är det inte fart utan klass som gäller. 

Åh, dessa fantastiska män... HasseåTage-känsla här. 

Sista båten ut. På Grönan roar sig barnen. Och seglarna far i sakta mak ut mot havet. Runda Gotland och sen hem igen. Varför hasta? Det viktigaste är inte att vinna - utan att hinna till regattamiddagen i Sandhamn på onsdagskvällen. 

Gotland Runt - uppladdningen

Igår var det uppladdning inför Gotland Runt, eller som den numera heter, ÅF Offshore Race. Båtarna ligger ankrade vid Skeppsholmen. Strålande solsken en ledig lördag. Till och Från var där och kände på pulsen. 

Af Chapman fick sällskap av modernare flytetyg. Första dan på semestern, ligga till vid Strömmen, strålande solsken. Livet blir inte mycket bättre om man är seglare. 

På pirerna rådde hektisk stämning. Proviantering, check-ups. Påminde om en stökig dag i Manaus. 

Gotland Runt är stekarglädje för tuffingar. Här några sista push ups före racet. 

EU-kommissionen har den värsta båten. Det är EU-avgiften i arbete. Reklam for kommissionen? Symbolpolitik, för att visa att man är bäst och störst? Nej, snarare en bekräftelse på att EU-kommissionen är ute och seglar. 

Alltid kul att komma ut och träffa seglarfolk. 

Idag (söndag) smäller det. KL. 11 går starten. Nu kör vi! 

Ryska flottan i stan

I helgen har ryska flottan varit på besök i stan. Korvetten Steregusjtjij har legat ankrad i Stockholms inlopp. Till och Från fick tillfälle att besöka båten. 

Det började med att Svenska Dagbladet för några veckor sedan slog larm: Putin håller på och tränar anfall mot Sverige! Det ledde till uppståndelse och kalabalik. Försvarsmakten befinner sig som bekant på andra sidan jordklotet i Afghanistan. Enligt den nya doktrinen är det där som man bäst försvarar Sveriges frihet. Här hemma är det därför bara Hemvärnet som tar fajten. Det var därför en smal sak för ledarskribenter, folkpartister och andra chickenhawks att piska upp stämningen till ett läge som inte upplevts sedan kalla krigets dagar. För att motverka den försämrade grannsämjan bestämde sig ryska militären för att gå på charmoffensiv. Inbjudna av svenska marinen skickade man en av sina nyare båtar på besök, och man bjöd in människor att besöka båten. Det är från ett sådant besök som de här bilderna stammar. Varning: känsliga läsare, såsom ledarskribenter och folkpartister, kan finna delar stötande. 

Här ligger hon förtöjd vid Skeppsholmen. I aktern ses den ryska flottans örlogsflagga, det blåa andreaskorset på vit botten. Rysk båt i Stockholms inlopp? Är det krig? Nej, flaggan i topp på Kastellholmen: det betyder att det är fred. För övrigt ser båten ganska vass ut på håll. Inte lika mycket stealth som Visbybåtarna. Men ändå. 

Det här måste vara svårt att se för våra chickenhawks. Rysk soldat patrullerar vid Stockholms inlopp! Där är Slottet, där är Storkyrkan. Red Dawn? Nej, det är lugnt, det är grannar som gästar. Tidigare har ryska båtar inte kommit närmare än Baggensstäket. Det är Sverige: alltsedan isen smälte har vi levt fria och ingen främmande makt har någonsin objuden tillåtits gästa våra skär. 

Ryssarna visar stor öppenhet. Det råder inga restriktioner vad gäller fotografering. Här ses utsikten från kommandobryggan. Det är härifrån som skippern roddar skutan. 

Den populäraste platsen att fotografera var framme i fören med kanonerna som fond. Här ges några stilprov: 

Commander Bond. 

Goldfinger. 

"Varning, farlig zon". Behöver knappast översättas. 

Charmoffensiven fungerar. Efter visningen hoppas den ryske befälhavaren att hans mannar har varit behjälpliga att visa upp fartyget. Han förklarar att Ryssland alltid är berett att visa upp sina båtar och han hoppas att också få se svenska båtar i ryska farvatten. Vi nickar instämmande. Svenskar och ryssar är två fredsälskande folk. Så nära varandra men ändå så fjärran. Låt oss stärka relationen mellan våra länder! 

Efter visningen tar en gammal djurgårdsfärja gästerna i land. Mittemot oss sitter ryska matroser och sjömän som nu passar på att besöka Stockholm. Är detta fienden? Det är unga killar, knappt arton år fyllda. I Ryssland har man fortfarande kvar militärtjänsten. Till skillnad från hos oss ser man det fortfarande som viktigt där att göra män av pojkar. 

On the town.

Efteråt kan man inte annat än tycka lite synd om våra chickenhawks. All denna krigshets om intet genom ett enkelt flottbesök. Gårdagens män som lever i sjuttiotalet och som inte har insett att muren är riven och att Sovjetunionen inte längre finns. Borta för dem är Gorbatjevs tankar om det gemensamma europeiska huset. Okunniga om Ryssland och påhejade av landets fiender (amerikanska neokonservativa, polsk-baltiska revanschister, exiloligarker) vill de bygga upp nya spänningar och skapa nya skiljelinjer i Europa. Samtidigt som man varnar för ryssen har man inget emot att upplåta vårt land för kolonisering av främmande våldsverkare. 

Tjugo år efter Sovjetunionens kollaps är det en skandal att det fortfarande råder visumtvång mellan EU och Ryssland. Vi är grannar och har en gemensam historia som sträcker sig tusen år tillbaka i tiden. Alltsedan inbyggarna vid floden Dnjepr en gång bad vikingar från Roslagen att komma och grunda det ryska riket. Våra förfäder kallade det Gårdarike: här var gårdarna som de gästade på vägen mot Miklagård. Låt oss inte låta enfalden och illasinnet styra våra hjärtan. Låt oss återuppliva andan från 1989 och 1991. I en tid när politisk korrekthet, religiös fundamentalism och migrationsströmmar samverkar och gör oss allt mer otrygga och allt mindre fria bör vi nordbor hålla ihop. Fred och handel blir vår melodi när forna fiender blir grannar och vänner. 

I Sandhamn

Under Kristi Himmelsfärd blev stugan mig trång. Storstadsluften gav mig leda. Jag ville känna havet: jag ville ut och segla. Då jag inte har någon båt bestämde jag mig istället för att ta färjan ut till Sandhamn, den mytomspunna ön längst ute i skärgården.  

Färjan Cinderella går direkt till Sandhamn från Nybrokajen. På morgonkvisten insöps staden. Fint väder och tomt på folk sånär som på den enstaka turisten som inte förstod att det var helg och att det var dags att fly staden för landet och för skärgården. 

Det visade sig att jag inte var ensam med att ställa kosan mot skärgårdsön. Båten flockades av av människor och ivrigt följde vi sceneriet där båten slingrade sig genom kobbar och skär. 

Äntligen framme! Två timmar tog färden och när vi kom fram var dagen nästan tolv. Sandhamn har rykte på sig att vara ett stekarställe. Det stämmer delvis. Det är visserligen inte så gott om lyxiga sommarkåkar på stället. Istället är det seglarfolket som gärna lägger till vid ön. 

Navet i Sandhamn är Seglarhotellet. Det är här som det Kungliga Segelsällskapet håller till. I den här typen av orter är det vanligt att det finns ett sällskap som alla som anser sig vara någon att räkna med vill tillhöra. I Visby är det sällskapet De Badande Vännerna (DBW) som gäller. I Sandhamn är det Segelsällskapet. Även om det kan verka lugnt och idylliskt kan det under ytan förekomma intriger och till och med mord. Viveca Sten har skildrat spelet bakom kulisserna i några uppmärksammade böcker. 

På bilden syns för övrigt några reklamskyltar som bör fungera som varningstecken för den samvetsgranne investeraren. Sandhamn är starten för Gotland Runt. Det är stekarnas högtid nummer ett under sommaren. Bland seglarentusiasterna finns en del företagsledare och somliga av dem ser då till att sponsra tävlingen med företagets pengar. Det här är ett otyg som tyvärr blir allt vanligare. Företagsledningens uppgift är att tjäna pengar till ägarna. Om det finns dålig ägarstyrning kan emellertid VD:n göra sig till herre över företaget och genomföra sin egna agenda snarare än företagets. Det uppstår då s k agentkostnader vilka kan bli mycket kostsamma (Skandia är skräckexemplet). Ett säkert tecken på att det finns agentkostnader är när VD:n börjar sponsra sina hobbies via företaget. Lindahl och Emballageteknik är inte företag som jag skulle investera i. 

Stekarglädje. 

Finaste delen av Sandhamn är onekligen Kvarnberget. Från det har man härlig utsikt över inloppet till ön. här kan man solbada och njuta av havsvinden. Man kan ha picknick med vänner. Vid vattnet ligger pittoreska fiskarbodar som bidrar till idyllen. Uppe på berget syns den s k Brandska villan. Ni som känner till Viveca Stens deckare från Sandhamn vet att denna villa figurerar en hel del i böckerna i samband med mord och andra otidigheter. Och när man ser den så förstår man varför. En fantastisk sommarvilla i ett fantastiskt läge.  

Det här med sommardeckare och mord på semesterort verkar för övrigt vara senaste trenden. Viveca Sten skriver om Sandhamn, Mari Jungstedt om Gotland. Och idén är inte så pjåkig. Man har semester, några veckors ledighet som gör att man kan hinna skriva - så varför inte knåpa ihop ett mordäventyr från den egna semesterorten? Möjligheten att skriva leder sedan till succé - eftersom andra har semesterledigt på samma ställen och på samma sätt har tid att läsa böckerna! Så tänk på det, kära bloggläsare när ni ligger i hängmattan. Går det att knåpa ihop något i sommar? Hur står det egentligen till där bland ekor och rosenbuskar? Grannsämjan bland sommargästerna verkar vara god men är det inte skenet som bedrar? Under ytan lurar kanske något hemskt... Skriv, kom hem från semestern och se sedan till att bli ekonomiskt oberoende! 

Förresten, när man talar om trollen. Jag går ner mot hamnen och vad skådar då ens norra öga? Polisen! En helikopter lyfter för färd mot Nacka. Nya mord mitt framför ögonen! Synd att de hann lyfta. Annars hade jag kunnat meddela  några intressanta observationer. Tyckte mig se några skumma figurer som rörde sig misstänkt uppe på Kvarnberget...  

Men nu var klockan slagen eftermiddag. Och til syvende og sidst måste det erkännas: man är en big city boy. Visst är landet bra, men det bör njutas med måtta. Ett par timmar i taget räcker. Så det var dags att ge sig hem igen. Jag längtade asfalten, jag längtade stenstaden. Farväl till skärgården för den här gången och på återseende! 

I Rom!

Befinner mig i Rom! Världens vidunderligaste stad. Kom fram vid sextiden på kvällen. Checkade in på hotellet - bara tre minuter från Spanska trappan! Folkliv och femton grader varmt. Så ni förstår kära läsare att livet leker. Meddelar några första bilder från kvällspromenaden. 

Första kvällen blir det att man siktar på löst hängande frukt. Det fick bli en sväng till Spanska trappan och Fontana di Trevi. Spanska trappan var dock relativt folktom. Visst, den är ganska stor. Krimskramsförsäljarna på en som iglar. 

Fontana di Trevi gör dock ingen besviken. Knökfullt med turister. 

Bad en medturist att ta en bild. Okej, skärpan blev lite dålig..men fontänen är fin! 

Fontana di Trevi är tjuvfotograferingens Mecka. Har nog inte många likar på jorden. Bara att plåta. 

Slut från Rom för idag. I morgon väntar nya äventyr.