Dubbelevent: Operan och Midnattsloppet

Det är mycket just nu. På Gustav Adolfs torg uppträdde Operan i kväll under kulturfestivalen. Några timmar senare startade Midnattsloppet på Söder. Viktiga händelser att bevaka. Bloggen Till och Från är just nu lite underbemannad så det blev dubbelarbete för bloggens utsände. Här meddelas bilder: 

Knökfullt på torget. Operaälskare flockades från när och fjärran. Folkliv i en avslappnad atmosfär.  

Stället fullt av entusiaster. 

Operans programförsäljare tog tillfället i akt. 

I biljettkassan var det knökfullt efteråt. Många fick blodad tand och ville passa på att boka abonnemang inför säsongen.  

Sedan blev det att hastigt bege sig till Söder för att bevaka Midnattsloppet. När bloggens utsände kom fram var loppet redan igång. 

Den kunniga publiken hejar fram sina favoriter. 

Folkmusiker underhöll och skruvade upp stämningen. 

Loppet engagerade dock inte alla. Somliga satt kvar och fortsatte med det de höll på med. Här på Texas Longhorn. 

En härlig sensommarkväll om än något kylig. Tack och godnatt. 

Allsång på Skansen

Igår var det Allsång på Skansen. Undertecknad gick dit för att bevaka tillställningen. Arrangörerna hade smällt till med en extra stjärnspäckad uppställning. Hela tre eurovisionschlagervinnare fanns på scen! Dessutom landskamp i fiol. Framför allt skulle Loreen uppträda. Undertecknad har haft förmånen att plåta Loreen en hel del genom åren. Vid tre tidigare tillfällen har jag haft sångerskan i sökaren. Så gårdagens föreställning skulle bli fjärde gången gillt. 

Genrepet började vid femtiden. Det man slås av är hur genuint folkligt populärt Allsång på Skansen är. Programmet har lite grann av kultstatus. Människor kommer dit tidigt och picknickar hela dagen. En stämning av folkfest råder. Skansen är lite av ett andhål. Ett ställe att fritt njuta av sommaren och svensk kultur. 

Nu börjar föreställningen. Måns - han är grym! 

- Stockholm i mitt hjärta...

Multitasking. Publiken tar sitt uppdrag på allvar.  

Nu kommer de stora kanonerna. Kalle Moraeus! 

Linda Lampenius! 

Alexander Rybak!!

Charlotte Perelli blev dagens höjdpunkt.  

Hon fullkomligt osar sex. Vilken kropp! 

Till slut kom huvudnumret: Loreen! Euforia!

Publiken nöjd på väg hem. Utan tvekan är Allsång på Skansen en trevlig tillställning. En tillställning med lång tradition som äger sin egen kultur. Tyvärr är det lite för mycket folk vilket gör att man har svårt att se vad som händer. Så det är bara att erkänna: Allsång på Skansen gör sig bäst på tv! 

Påskhälsning från Prag - På operan

Gårdagen var riktigt hektisk. Landade kring middagstid. Incheckning på hotellet och sen några timmars strosande på stan. Sedan hem igen för att duscha och vila någon timme. Klockan sex var det så dags att bänka sig på Nationella Teatern för ett uppförande av Wagners Parsifal. 

Operan börjar tidigt därför att den är 5 timmar lång. Det här är en nackdel med Wagners operor. Wagner hade en förkärlek för att låta sina hjältar fara ut i långa monologer där de redogör för sin invecklade härstamning eller något annat intressant ämne. Kill your darlings var för Wagner ett okänt begrepp. Operan skulle med fördel kunna kortas ned till tre timmar. 

Trots det så måste jag säga att det här var en av de bättre operorna jag har sett. Tror inte att jag har fått en sådan kick från opera sedan jag såg Nina Stemme sjunga Isoldes kärleksdöd på Operan för några år sedan. Parsifal var den sista opera som Wagner skrev.  Precis som i Mästersångarna eller Gudaskymning får man känslan av en kompositör på höjden av sitt mästerskap. Man får känslan att Wagner kan göra vad han vill, han behärskar sina ledmotiv till fulländning men är inte bunden av dem. Lite som Messi. 

Sedan var det en helt suverän iscensättning. En modern iscensättning när den är som bäst: minimalistisk dekor parad med avancerad ljussättning och med moderna höj- och sänkbord. Detta är något helt annat än "moderna" iscensättningar där man låter regissören löpa amok och göra våld på verket genom att förlägga handlingen till modern tid. Bland det värsta i denna väg är Operans iscensättning av Ringen där Staffan Valdemar Holm och hans hustru har givits rätten att härja fritt och därmed förpassa Siegfried till ett industrilandskap med bolmande skorstenar, och där Gudaskymning utspelar sig i en biosalong. Staffan Valdemar, kom hit till Prag och se och lär!

Interiören i gamla operabyggnader är alltid en fröjd att skåda. Vilken tur att vi har sådana skatter. Det råder också ofta en avspänd och trevlig atmosfär med ett blandat klientel. Dels de som klär upp sig, sedan en del turister, sedan även entusiasterna - bland vilka det ofta förekommer en och annan bohemisk själ. 

Väl tilltaget orkesterdike. Bra arbetsförhållanden! 

Några mingelbilder från pausen. 

En kurvstudie. 

En av höjdpunkterna med opera är applåderna efter ridån. Vem får mest applåder, vilka gester kommer sångarna att köra med? Särskilt roligt är det att studera divans tackgest. Det finns i grunden två varianter. Dels finns Birgit Nilsson-varianten. Här slår man ut med bägge armarna och  tillsammans med ett värdigt leende signalerar man att man äger världen. Sedan finns Nina Stemme-varianten. Här tar man sig om hjärtat samtidigt som man med spelad förvåning uttrycker att nämen, applåderar ni lilla mig! Emma Thompson brukar vara bra på den här varianten när hon tar emot en Oscar. Så vilken skulle det bli? 

Det blev en Nina Stemme! Jag är faktiskt lite förvånad. Trodde stenhårt på en Birgit Nilsson. Under föreställningen gav Kundry intryck att vara en Birgit Nilsson-typ. 

Ett annat trevligt inslag är när divan går ut för att plocka upp dirigenten. 

Som maestro finns det dock bara ett val. Det är bägge armarna ut som gäller. 

Hela ensemblen samlad. Vilka fick mest applåder? Efter att ha sett ett antal Wagneroperor tycker jag mig kunna se ett mönster. Divan fick naturligtvis mycket applåder. Så är det alltid. Opera är lite grann som ett bisamhälle. Divan är som en drottning som fullständigt dominerar drönarna. I Wagners operor förstärks emellertid denna tendens kraftigt. Hjältetenoren har normalt ingenting att sätta emot. Trots att Parsifal är den formelle huvudstjärnan i föreställningen och som därför kommer ut sist efter ridån, fick han inte så mycket applåder. I stället brukar det vara bas-skurken som tar hem showen. Så även denna gång. Klingsor (riddaren i svart), vilket löd i voicen! Så Wagneroperor skiljer sig lite från andra operor, som Puccini, där tenoren har en chans att glänsa. Om man exempelvis heter Pavarotti och har sjungit E lucevan le stelle så kommer man att få en del applåder efteråt. Som tenor är det däremot knappast lönt att sjunga Wagner. Det är mycket krävande roller och man har inte mycket för det. 

Hur som helst, en mycket trevlig afton. Vilken inledning på semestern!

Påskhälsning från Prag

Till och Från befinner sig i Prag. I bloggens reportageserie över Europas kulturstäder har tiden kommit till denna gamla fina stad. I samma serie genomfördes kring nyår en studie av Florens. Några bilder från första dagen: 

Första bilden!

Tjockt med folk på Karlsbron. 

Lokal entertainer. Denne man kunde allt. Från opera till jazz. 

Tjeckerna kan det här med påskägg. 

Trevlig blandning av turister och locals. 

Kvällen avslutades med en föreställning av Parsifal på Nationalteatern. Mer om den i eget reportage. 

Fortsättning följer..

Grattis Loreen!

Loreen vann schlagerfestivalen! Helt klart en värdig vinnare. Enligt mig var hon klart bäst. Ranelid var bra i semin men här fick han inte riktigt till det.

Undertecknad har faktiskt haft förmånen att plåta Loreen. Det var i samband med ett gig då hon bad mig ta några bilder. Meddelar några här. 

Nu hoppas man på att få följa med till Baku som officiell fotograf. Det vore mumma!