Stockholm Marathon

Stockholm Marathon. Folk på stan, muskler som spänner sig och ansikten som plågas i bildvänliga grimaser. Det vara bara att skruva på värstingen och ge sig ut på stan. 

Publiken samlades tidigt för att heja fram sina favoriter. Barnvänligt. 

Jag hade fattat post vid Norra Järngraven. Tänkte att det skulle bli bildskönt när de kom ut ur tunneln. 

Här kommer de! 

Efter kenyanerna blir det snabbt trångt. Många vill vara med och fajtas om placeringarna. 

Uppe på bron gick det lugnare till. En oldtimer visar upp en säregen stil. 

Sopis på gott humör. Goda tider, strålande tider för branschen en sån här dag. 

Kärleken spirade bland publiken. 

Steve McCurry var där och plåtade! Han hade dock lämnat D4:an hemma idag. 

Just do it. 

Dricka i massor. Vid Söder Mälarstrand stod en hel tankbil full med sportdryck. Den behövs. Tre mil sprungna och sedan väntar Västerbron...

Rutinerad kille. Han bara plockar med sig vattnet med kepsen! 

Förutom handfat finns även dusch för den som önskar. Viktigt att göra sig fin inför målgången på Stadion. 

Har faktiskt själv sprungit Stockholm Marathon. Det var i min ungdom, för cirkus tjugofem år sedan. Tiden blev tre timmar och fyrtiofem minuter. Sedan dess har jag inte sprungit en meter. Tycker att jag inte längre har något att bevisa. Det som är utmaningen med marathon är inte flåset. Det är istället om benen håller. Första rundan flyger man fram. All uppståndelse, massan som rör sig gör att man springer två mil som vore det en söndagspromenad. Det jobbiga börjar vid varvningen. Det är då som det går upp för en att det är lika långt kvar. Sedan är det bara en två timmars lång plåga in i mål. Som sagt är det inte flåset det hänger på. Det är i stället om benen skall hålla. För varje meter får man små muskelbristningar, påkarna stumnar mer och mer...Att svänga in på Stadion är en underbar upplevelse. När man väl har stannat till efter målgången går det inte att röra sig. Det går inte att gå nedför trappor, man tvingas backa ner. På bilden ser vi hur påkar börjar stumma. Håller de in i mål? 

Det var nog. Efter ett tag tycker den kunniga publiken att den har sett tillräckligt. Dags att gå hem och sätta på kaffe. Och ta sig en eftermiddagslur. Löparna kommer säkert i mål oss förutan. 

Halvmaran 2012

Idag var det dags igen för den årliga halvmaran genom Stockholms gator. Drygt två mil sprangs av tiotusentalet löpare. I vanlig ordning var Till och Från där och bevakade på plats. 

Precis som förra året förlöpte tillställningen under ypperliga förhållanden. Gnistrande sol från en klarblå himmel. Detta gjorde att när löparna kom till Sankt Paulsgatsbacken vid 5-6-tiden fanns utrymme att fånga grinande ansikten i bästa kvällssol. 

It's deja vu all over again - i dubbel bemärkelse. Det är inte bara vädret. När det är halvmaran verkar det vara tradition med bröllopssällskap på Van der Nootska palatset. Så därför kommer högtidsklädda människor att trängas med svettiga löpare i det trånga gatuutrymmet. 

- Bra jobbat! Keep up the good work. - Detsamma! En gör så gott en kan! 

Kollega. 

Fransmän. Med baskrar och baguetter! Ha ha ha! De är nästan en parodi på sig själva. 

- Hej, du där! Ögonen på vägen om jag får be. 

Vem vann? Det vet jag faktiskt inte det får ni kolla i tidningen. Förra året vann emellertid denna dam: 

Det var allt från halvmaran för i år. Trevlig kväll! 

Triathlon del 2 - damerna

 Till och Från fortsätter rapporteringen från triathlontävlingen som avlöpte igår i Stockholm.

Efter herrarnas tävling blev det en timmes uppehåll. Besökarna gavs därför tillfälle att sträcka på bena och samla krafter inför damernas tävling. 

Många passade på att förse sig av den paella som utskänktes vid stånden på Skeppsbron. 

På apberget satt dock publiken kvar och höll ångan uppe. 

Några av de triatletiska herrarna passade på att skaffa sig bra platser för att kunna heja fram sina kvinnliga kollegor. 

Men nu börjar det. Nu skall det bli åka av! 

Simningen klarades av i ett nafs. Det var sedan upp på hojen och trampa iväg. 

Det är gasen i botten som gäller för dem som vill ta medalj. 

Titta, där är den kvinnliga fotografen igen. Sin vana trogen har hon sett till att skaffa sig en helt egen vinkel för att kunna ta de bästa bilderna. 

Trångt i kurvorna. 

Publiken gillar det den ser. 

Nu börjar löpningen. Och vad är det som händer? Lisa stegar fram i ensamt majestät och lämnar fältet bakom sig. Hon leder! Hon kommer att vinna! 

Titta, där är hon igen! 

Nu står hon och kramar Lisa! Vilken närvaro! Måste säga att jag beundrar denna fotograf. Hon spelar i en helt egen division. 

Summerat en riktigt trevlig lördag. Att i ett sensommarsoligt Stockholm gå runt och plåta ett större event, att världsvant gå omkring i folklivet med 70-200:an och spela big. För mig är dessa tillfällen högtidsstunder. 

Triathlon del 1 - herrarna

Igår anordnades en triathlontävling i kvarteren runt Slottet. Folk och rörelse i mängder. Och dessutom Sveriges nya storstjärna Lisa Nordén! Så det var läge att plocka fram värstingzoomen och se vad tillfället hade att erbjuda: 

Entusiasterna på plats! 

Precis som under Slottssprinten är det alldeles knökfullt med folk. Det är svårt att komma till och man måste vara kreativ och ta tillvara det som terränger erbjuder. 

Fotograferna slöt upp. Här skall plåtas!

Triathlonen börjar med den traditionsenliga simningen. Lägg märke till damen som passat på och tagit med sig kanoten ut. Bästa platsen! 

Efter simningen kommer det som är det svåraste momentet, nämligen bytet till cykel. Momentet är svårt därför att det dels gäller att springa barfota och dels måste man balansera cykeln utan att hålla i styret. Portugisen Silva visar. 

Nu är man uppe på cyklarna. Och det är högt tempo genom Stockholms gator! 

Annars måste jag säga att de coolaste var nog funktionärerna som åkte båge genom Gamla Stans gränder. Vilket jobb!

Här är en holländare som stod och gav hålltider till sina löpare. Ambitiöst! 

- Hur ska detta sluta? 

Nu börjar löpningen. Alarza och Gomez försöker haka på en snabbt flyende ryss. 

Mitt i allt ståhej: en turistfamilj, vilse i tillvaron! 

Bryukhanov, Luis och Alarza - tre välhängda bitar. De gillar att springa tillsammans. 

De rutinerade fotograferna hade sett till att skaffa sig pole position vid kanten. 

Så här ska det se ut! Som fotograf gäller det att vara lite småfräck och helt enkelt skaffa sig de lägen där man kan få bra bilder. Det handlar mycket om attityd. Signalera att man hör hemma. 

Här är en skön snubbe i Ian-hatt. 

-Är jag sist? 

...Det var allt från herrarnas tävling. I reportagets del 2 meddelas bilder från damernas. 

Strömsbron

En av mina favoritplatser i Stockholm är Strömsbron. Där händer alltid något. Människor och djur i rörelse, skiftande omgivning där vatten, trafik och historiska byggnader möts. Meddelar här några bilder på människor enligt principen cykla-gå-springa-stå: 

Tack för idag.