Kartläsare

På sommaren är det gott om folk som läser kartor. Ofta är det turister det handlar om. Medelst kartorna hoppas de kunna orientera sig i staden. 

I traditionella familjer är det vanligt att kartläsningen är något som främst engagerar mannen. Det är svårt att hitta en vettig förklaring. Det kan vara tal om stereotypa könsroller där kartläsningen har ansetts vara "karlgöra". Alternativt kan det bero på att kvinnor vanligtvis brukar ha bättre koll på saker och ting inklusive att veta var man är, varför männen har haft större behov av kartan. 

Här ser vi ett sällskap ur den äldre generationen. Lägg märke till den entusiasm med vilken gubbarna går lös på kartorna. Damen i sällskapet är måttligt road. 

Bland den yngre generationen verkar dock förhållandet vara det omvända. Här ser man sällan att unga män läser kartor medan det bland flickorna är desto vanligare. Möjligtvis beror det på att flickorna är de enda som numera läser böcker medan pojkarna mest spelar dataspel. Kartläsningskonsten kan därför vara på utdöende. 

En ytterligare faktor är GPS:ernas och de smarta telefonernas intåg. Dessa gör att man i framtiden kan fråga sig om man överhuvudtaget kommer att behöva kartor. Familjer såsom denna kan mycket väl vara bland de sista i sitt slag. 

Flaggor och fest

Meddelar några senkomna bilder från dagen då lilla Estelle döptes. Det var en solig dag och Slottets välstrukna flaggor vajade i vinden. Dagisklasser i Kungsan bidrog till den trevliga stämningen. 

Slottssprinten

Slottssprinten avgjordes idag i den kungliga huvudstaden. Till och Från var på plats redan igår och rapporterade från uppvärmningen. Idag var det dags för själva tävlingarna. Evenemanget är faktiskt inte helt lätt att följa. Det är nämligen så knökfullt med folk att det är svårt att komma till. 

Tillställningen invigdes av Sveriges konung Carl, den sextonde i ordningen. 

Sedan började tävlingarna. Så här ser det tyvärr ofta ut. Om man har tur lyckas man få en skymt av en snabbt flyende åkare. 

Kalla rastar en norska. 

Lyxlirarna. Vad gjorde de för att få tag på så där bra platser? 

Minimalistisk sportfotografering. 

Kalla rastar en norska. 

Hemvärnet på plats! Livgardet som sig bör. Trevligt att äta Kronans ärtsoppa hemma hos kungen. 

Uppe på Slottsbacken igen. Polackerna hade inte fattat att Kowalczyk hade spårat ur. Hur som helst var det knökfullt. Det blev till att plåta publiken. 

Hur slutade det? Vem vann? Kommer faktiskt inte ihåg. Ärligt talat bryr jag mig inte. Hur som helst är det viktigaste inte att vinna - utan att kämpa väl. 

Genrep inför slottssprinten

Idag var det genrep inför slottssprinten. Både för mig och för åkarna. Spåren verkar nu vara utlagda runt slottet. På kvällskvisten passade åkarna på att ta sig en träningsrunda. Själv gick jag dit bland annat för att ställa färgbalansen. Vid stora händelser brukar jag försöka passa på att göra det dagen innan. Så har man det gjort och man kan sedan koncentrera sig på plåtningen under tillställningen. Som det ser ut blir det 7000 Kelvin i morgon. 

Italienarna var som vanligt coolast i spåren. Akta! Se upp för stolpen!

Lejonbacken - mördarbacken. Det första provet för skidåkarna. 

Skilda världar. 

I morgon gäller det att ha tur med lottningen i högvakten. Den här killen kommer att ha bästa platsen! 

Den här killen däremot? Nattsvart. 

Den snyggaste skidåkerskan i spåret idag. En fransyska. Vad heter hon? Är hon gift? 

En härlig röra just nu på Skeppsbron. 

Där är hon igen!

Norskarna håller hov längst upp i Slottsbacken. De bor nästan inne på borggården. Håhåjaja. 

Till och Från:s utsände. I morgon finns han på plats. 

Tronarvinge!

Som svensk känner man att detta är en särskild dag. På morgonen meddelades att Viktoria just hade fött ett flickebarn. En tronarvinge! Det är något som händer en gång per generation. 

Hur många länder kan egentligen fira en sådan händelse? En fridens dag således. För landet: att tronföljden är säkrad. Vårt urgamla kungadöme kan nog leva vidare ett tag till. För Viktoria och Daniel: deras bröllop får en fortsättning i dur. 

Jag är en sån där person för vilken det inte ligger att skryta. Men jag kan nog säga att jag hade mina aningar. För några dagar sedan en kväll när jag gick hem från jobbet såg jag att det lyste i några fönster i västra vingen på slottet. - Är det månne Daniel som är uppe och filar på ett nytt kärlekstal? - tänkte jag. 

Idag fick jag höra nyheten först när jag var på jobbet. En kollega ringde och frågade om jag skulle ut och höra saluten vid lunchtid. Vi stämde träff på stan. 

Vid Strömmen hade det redan börjat samlas folk. Som tur var hade jag kameran med mig. Men om jag bara hade vetat! Då hade jag plockat med mig 70-200:an. Nu fick jag hålla till godo med en 85:a. 

Det fanns två möjligheter att bevista händelsen. Antingen kunde man se saluten ifrån Skeppsbron. Eller så kunde man inta ställningar på Blasieholmen vid Skeppsholmsbron. Jag och kollegan väljer det senare.  

Nu börjar det att smälla. Då sticker ankorna! He he. Inte andjakt den här gången. 

Fyrtiotvå skott i två saluter, tjugoen gånger två. Det är mäktigt. På andra sidan bron hänger krutröken tjock.  

Efter ett tag ansluter en kollega. Undertecknad har tagit ansvar och hållit ställningarna enbart med en 85:a. Så det känns skönt när kollegan dyker upp och löser av med tyngre grejer. 

En entusiast. Gillar den nya light-stilen. 

Det är slutskjutet. En behaglig och förnöjsam känsla sprider sig bland åskådarna. 

Jag och kollegan vandrar mot stan. Här är undertecknad vid Hamngatan. Obs, flaggorna på NK! Fint fångat. 

Jag återvände till jobbet. Men var festligheterna slut för det? Nehej. Några kollegor hade påpassligt gått och köpt en prinsesstårta! Så nu blev det till att fira med bullar och bak. 

Denna tårta kommer antagligen bli den nya storsäljaren. Man måste säga att bagarna och konditorerna har haft flyt. Askonsdagen infaller - och så kommer det här! Nu kan man sälja bakverk ända fram till påsk. 

Naturligt nog är det svårt att koncentrera sig en sådan här dag. Yran låg i luften och påverkade allt - chefer, medarbetare, ja, även attiraljer!

Det finns en gammal tradition att när det föds en tronarvinge har man rätt att gå hem. Även själva månen syntes idag smila över vårt sagoland! 

En dag att fira. När Viktoria föddes var man för ung. Och frågan är om man får uppleva någon mer gång. Så varför denna behagliga ande, varför skjuta salut, varför fira en tronarvinge med landsmän och landsmaninnor? Ytterst handlar det nog om kärlek: kärlek till fosterlandet, kärlek till vår historia, kärlek till vår urgamla nation. Leve Sverige! Skål!