Från Prag - I Vituskatedralen

Jag älskar att plåta i katedraler. Stora och mäktiga, med människor och mycket ljus. Konstverk i massor och högstämd atmosfär. 

Vituskatedralen i Prag gör en inte besviken. 

Den här unga damen körde med mitt gamla trick. Hon stod där och siktade och låtsades zooma in på något i bakgrunden. När jag sedan gick förbi någon meter ifrån knäppte hon av rakt i plåten! Här står hon och ler i mjugg, nöjd med fångsten. Viktigt att spela oberörd och undvika ögonkontakt med offret efter knäppet. 

Mycket silver i katedralen. Vän av ordning frågar sig: Vad gör dessa klockor här? Varför togs de inte till Stockholm år 1648? - Förklaringen är att Prag var så rikt, att det helt enkelt inte gick att ta med sig alla dess skatter. Svenskarna fick därför koncentrera sig på att få hem guldet och lämna silvret bakom sig. 

La loca. 

Fortsättning följer..

Från Prag - Om konsten att stjäla hundar.

Efter ett litet uppehåll i bloggandet är det dags att slutföra min Pragserie. 

En av mina absoluta favoritböcker är Den tappre soldaten Svejks äventyr, skriven av Jaroslav Hasek. Jag läste den första gången när jag gick i sexan. Genom åren har jag säkert läst den 3-4 gånger. Historierna om Svejk, ingenjörssoldaten Vodicka som hatade ungrare, den ettårsfrivillige,  underlöjtnant Dub  m fl är stor humor. Så därför var det ett nöje att befinna sig i Prag, Svejks hemstad. Tänkte då passa på att ägna mig åt lite litterär turism genom att gå i Svejks fotspår. 

Enligt källorna skall Svejk före kriget ha försörjt sig med att sälja stulna hundar. Han brukade fånga in byrackor och förfalska deras stamtavlor, för att sedan sälja dem till avans. En hundstöld blir också orsaken till att Svejk tvingas lämna Prag och bege sig mot fronten. Svejk jobbade som kalfaktor (betjänt) åt löjtnanten Lukas. Lukas gav Svejk i uppdrag att skaffa honom en hund. Svejk ser då till att stjäla pinchern Fox från en överste Kraus. När översten senare konfronterar Lukas på gatan med hunden leder det till omförflyttning för Lukas och hans kalfaktor närmare fronten. Denna historia tänkte jag ta till utgångspunkt för ett litterärt strövtåg genom staden.  

Hundstölden börjar med att Svejk träffar den gamle kumpanen Blahnik, som brukade stjäla hundar åt Svejk före kriget: "På Mala Strana ligger en liten ölstuga vid trappan upp till slottet. Där satt en dag två män i den halvmörka bakgrunden. En soldat och civil. De satt lutade mot varandra och viskade hemlighetsfullt. De såg ut som sammansvurna från den venetianska republikens tid." 

Jag lyckades spåra ölstugan: U sedmi svabu! Det måste vara den. Mysig inredning - men stället har nu förfallit till ett turisthak, precis som allt som har att göra med Svejk. 

Vad gäller konsten att stjäla hundar lär det finnas två system. Det ena är att rätt upp och ner gå fram och stjäla en hund på ficktjuvars vis. Det andra mer raffinerade är att bedrägligt locka iväg hunden med något gott doftande i fickan. Hunden är ett trofast djur, men låt den lukta på stekt fläskkorv och den går förlorad.. 

Här är Karlsplatsen. Ett av Prags mest populära hundraststråk. Före kriget skall enligt källorna Svejk ha lyckats komma över många fina exemplar från just denna park. Det var därför givet att fortsätta den litterära odyssén här. Finns det fortfarande lika många hundar här som det gjorde på Svejks tid? 

Javisst! Karlsplatsen visar sig vara rikliga jaktmarker! Vid första anblicken ser jag hur hundägare strömmar ut från parken med sina älsklingar! 

Små hundar är bra att stjäla. Storleken gör att man kan stoppa ner dem innanför rocken. 

Fint exemplar. Mmm...kom till pappa..

Den här då? Nja, lite stor. Den i bakgrunden? Tja, varför inte. 

Uppmuntrad av det rika villebrådet på Karlsplatsen gick jag vidare till Havlicekparken uppe vid Vinbergen. Det var här Svejks kumpan Blahnik stal hunden Fox från överste Kraus vilket sedan blev Svejks och löjtnantens undergång. På ölstugan vid Mala Strana hade Blahnik upplyst Svejk att överstens husa brukade ta Fox på promenad i parken varje kväll. Svejks uppgift blir att bekanta sig med husan och locka ur henne vad som är Fox favoritmat. Svejk bekantar sig med henne i parken under förevändning att ha gått vilse. Genom att låtsas komma från samma hemtrakter lyckas han vinna hennes förtroende. Han lyckas sedan klämma ur henne den viktiga informationen: Fox favoritmat är kokt kalvlever! Svejk meddelar informationen vidare till Blahnik, som nästa dag skrider till verket. Med kokt kalvlever i fickan lockar han bort Fox från parken, norpar hunden och levererar den till Svejk...

Havlicekparken visar sig vara ett eldorado för hundar. Parken är riktigt stor och hundarna kan rastas mer fritt. Vilket naturligtvis öppnar vissa möjligheter. Se här några exemplar. 

Jag ger 3000 kronor för pudeln och 2000 kronor för mopsen. 4000 kronor för båda. 

En byracka. Kommer krävas en hel del jobb med stamtavlan för att affären skall gå ihop. 

I parken har man numera uppfört förbud mot att rasta hundarna lösa. Förbudet kom till efter Svejks tid. Detta som ett led i att stävja hundstölderna i parken.  

- Hej! Fssst! Du där! Får man fresta med lite kalvlever? 

Tillbaka i centrum på Panskagatan. Det var här som överste Kraus konfronterade löjtnant Lukas med Fox, när denne var på väg mot hotellet Palace som syns i bakgrunden. Och så for Svejk och löjtnanten mot fronten. 

Ett trevligt litet dagsäventyr. Kan rekommendera litterär turism. Genom att gå i fotspåren av handlingen i någon roman får man en utmärkt plan för sitt turistande och man kommer till miljöer som ligger utanför de vanligare stråken. Fyra plus! 

Från Prag - Hjälmspecial.

Uppe på Pragborgen finns ett museum där de visar upp gamla rustningar. Riktigt intressant att se hur modet har växlat även på detta område. Se här ett axplock. 

Den här modellen är väldigt pålitilig. Hål i hjälmen gör att man kan andas. Den spetsiga näskonen gör samtidigt att man kan hugga ned motståndaren med snabba skallryck, om det skulle leda till sådan strid. 

Det här däremot är rent jönseri. Det är uppenbart att denna rustning inte är till för att användas i skarpt läge. Att uppträda som kyckling på slagfältet! Med sådan rustning vinner man ingen respekt. 

Kepsmodellen. Bra att ha när man krigar på dagen. Då är det irriterande när solen sticker i ögonen just som man skall sätta lansen i motståndaren. 

Toalettstolsmodellen. Kan inte rekommendera denna modell. Alltför lätt att hälla flytande bly genom öppningen. 

Hattmodellen. En tidig Borsolino i stål. En favorit bland dem som gillar att kriga lätt. 

Komediantmodellen. Hjälmen bygger på det avväpnande leendets princip. Meningen är att man skall få motståndaren att tappa garden och börja skratta. När han gör det sticker man ned honom. 

Darth Vader-modellen. Före sin tid. 

Från Prag - Trogna stod vi fast

Någonting som verkligen är värt ett besök i Prag är museet över Heydrichs banemän. Museet ligger i kryptan till Kyrillos och Metodius ortodoxa kyrka där gärningsmännen,  en kommandogrupp från den tjeckiska exilregeringen, gömt sig och där de gick sitt öde till mötes. Museet är litet och väldigt gripande i all sin enkelhet. 

Under andra världskriget hade den fruktade Gestapomannen Reinhard Heydrich fått i uppdrag att som protektor hålla Tjeckoslovakien i schack. Den tjeckiska exilregeringen beslöt att röja honom ur vägen. År 1942 lyckades en kommandogrupp ta livet av Heydrich med en bilbomb. Nazisterna införde svåra repressalier för att komma åt gärningsmännen. Efter någon vecka lyckades man spåra dem till kyrkan där de fått fristad av prästerna. Eldstrid uppstod. Läget var naturligtvis hopplöst och männen slutade med att ta sina liv. För biskopen och prästerna som gömt dem väntade döden. 

I kryptan. En sval, tyst, enkel, värdig, gripande atmosfär. Några kransar och byster på motståndsmännen. Sällan blir historien så konkret som här. 

"Trogna stod vi fast". Ett minnesmärke över riktiga hjältar. Äkta demokrater som slogs för friheten. 

Inuti kyrkan. I korloftet mötte några av motståndsmännen sitt öde. Kyrkan är än idag den ortodoxa kyrkans huvudkyrka. 

Från Prag - Att sova med fienden.

Tillbaka på Waldstein! Har nu lämnat Hermes- och Bulgaributikernas värld och tagit klivet in i 1700-talet. Hotell Waldstein är intressant därför att byggnaden verkar vara ett annex till Waldsteins palats, eller som vi svenskar skulle säga, Wallensteins palats. Ni läste rätt. Albrecht von Wallenstein, Sveriges fiende under det trettioåriga kriget. Wallenstein verkar ha varit en intressant personlighet. Djärv och ärelysten, frikostig och briljant. Vid slaget vid Breitenfeld år 1631 hade kejsarens trupper tvingats böja knä inför de svenska vapnen. Tillys tunga spanska formationer hade kommit till korta mot Gustav Adolfs nya taktik byggd på eld och rörelse. För att stävja den svenska offensiven kallades Wallenstein in som härförare för de kejserliga. Han lyckades också stoppa svenskarnas framfart och vid Lützen blev konungen dödligt sårad (om än de våra gick hem med segern). Därefter hamnade dock Wallenstein i onåd och han mördades år 1634 på kejsarens order. 

Wallenstein var emellertid inte bara en lysande fältherre utan även en duglig administratör och en stor konstgynnare. Hans palats är riktigt imponerande och väl värt ett besökt. 

För att bygga palatset köpte Wallenstein upp 26 hus och 6 trädgårdar. Palatset var för sin tid ett av de mest betydande i Europa. 

I fonden hotell Waldstein. På sätt och vis är det lite rörande. För fyrahundra år sedan var vi fiender, men nu kan vi umgås fredligt och sova under samma tak som om ingenting har hänt. En bild av det nya Europa. 

Den fina borggården. 

Mest imponerande är trädgården. Här sparade Wallenstein ingen möda. Wallenstein anlitade några av Europas främsta konstnärer att utsmycka den. Lägg märke till den fina loggian i bakgrunden. 

Palatset är numera hemvist åt den tjeckiska senaten. 

Märkligast är muren på vänstra sidan. Wallenstein anlitade konstnärer att skapa den i form av något mystiskt grott-/växtliknande landskap. Verket upptar hela sidan av muren. Ett djärvt drag i personligheten, men kanske också ett drag av galenskap? 

På andra sidan trädgården finns en vacker damm med en staty över Herkules och draken i mitten. Högt däruppe tronar Pragborgen. Men några läsare kanske frågar sig: ser inte statyerna lite bekanta ut? Och är det verkligen rätt att låta så fina konstverk stå ute i regnet? 

Ingen fara, statyerna visar sig vara kopior. Originalen skall ha förts till Sverige år 1648, oklart på vilka grunder. De finns nu att skåda på Drottningholms slott. 

Vid varenda staty i hela trädgården upprepas budskapet. En text med ordet "Svedska" och årtalet 1648.  

Haha, Wallenstein! Vi måste nog omvärdera dig. Du har gått till historien som en av Sveriges svåraste fiender. Men snarare bör vi nog se dig som en stor gynnare av den svenska konstskatten. Skål för gamle Albrecht, den bäste mecenat som Sverige haft!