Julmarknad i Gamla Stan och genrep i Storkyrkan

Idag var det den traditionella skyltlördagen. Inbitna stockholmare brukar då gå till julmarknaden i Gamla Stan. Till och Från är för tillfället utan assignment så det var ett bra läge att sticka dit och friplåta. 

Julmarknaden är en fin tradition med gamla anor. Där möts månglare, krämare och köpmän av alla slag med stadens borgare och inländska och utländska gäster som turistar i staden: 

Pyntkrämare. 

Krukmånglare. 

Mmm...det gula guldet. 

Väl på torget var det nära att slinka in i Storkyrkan. Där genrepades en Messiaskonsert av Jakobs kammarkör med solisten Kerstin Avemo. Divine...music!

Gary Graden i mästerpose. 

Tillbaka på julmarknaden. Där var det glöggen som drog. Intet nytt för i år. 

Skyltlördagen avklarad. Nu väntar man bara på skyltsöndagen. Och sen är det jul. 

/Slut. 

Longueur

Igår drabbades jag av en tillfällig longueur. Saken är den att jag i går morse fick ett ryck och bestämde mig för att sälja min värstingkamera. Missförstå mig inte. Det fanns ingen tanke att detta skulle bli något permanent. Jag har inte tröttnat på fotograferingen eller hakat på någon minikameratrend. Tanken var snarare att få loss lite kulor för att sedan kunna köpa en ny värstingkamera. Det visade sig bli en snabb affär ty på eftermiddagen hade jag sålt den. Nu kunde jag lugnt njuta en stund av tillvaron och undersöka alla nya erbjudanden som dykt upp på marknaden. Bland annat har Nikon släppt en ny fullformatskamera för något halvår sen, och i dagarna släppte man ytterligare en. D600 eller D800? Stadd vid kassa såg jag fram emot att under någon vecka eller två i lugn och ro kontemplera alternativen, för att sedan slå till..

Emellertid byttes humöret när jag lite senare skulle ge mig ut på stan. Det var då jag upptäckte att jag inte hade någon kamera! En känsla av nakenhet. Mössa, bössa, mask - något fattas. Lite av känslan som revolvermannen har när han märker att hölstret är tomt. Så vad göra? Skulle man verkligen behöva gå runt och plåta med ajFånen? Olust, tristess.  

Det var då det slog mig att jag faktiskt hade en analog kamera stående i skåpet. En Nikon FM3A:a. En gammal Tri-X rulle satt i och jag kunde ju nu passa på att plåta upp den. Så jag tog med mig kameran ut på stan. 

Visst var det trevligt att gå runt och fokusera manuellt. Sökaren är också inte alls dum. Men til syvende og sidst hänger man inte med med en sån kamera när det är något som händer. Frånvaron av instant gratification var också besvärande när man inte genast kan se resultatet på skärmen. Så det var inte utan att man kände sig lite mossig. Hur stod folk egentligen ut på sjuttiotalet?

Emellertid slumpade det sig så att jag gick in i SoFo. För er som inte känner till det är det området där alla hipsters, prettos och newyorkwannabear håller till. Jag gick in på ett prettoställe för att äta. Då kommer den söta servitrisen fram och säger:

- Vilken snygg kamera! 
- Ja, eh...det här är min gamla trotjänare! 

Så visst har analoga kameror sina fördelar. Jag kommer i fortsättningen att nyttja denna kamera som rekvisita när jag går på prettoställen. 

Kan för övrigt meddela att turistsäsongen nu är över. Till och med kineserna verkar ha lämnat stan. (Bilden visar Milleniumturister och är tagen för några veckor sedan). 

I Gamla Stan rear man nu ut vikingahjälmarna, så här finns det klipp för den hågade. 

Även tröjorna med älgskyltarna går nu på rea. Das ist ja super! Kaufen, kaufen!

Kartläsare

På sommaren är det gott om folk som läser kartor. Ofta är det turister det handlar om. Medelst kartorna hoppas de kunna orientera sig i staden. 

I traditionella familjer är det vanligt att kartläsningen är något som främst engagerar mannen. Det är svårt att hitta en vettig förklaring. Det kan vara tal om stereotypa könsroller där kartläsningen har ansetts vara "karlgöra". Alternativt kan det bero på att kvinnor vanligtvis brukar ha bättre koll på saker och ting inklusive att veta var man är, varför männen har haft större behov av kartan. 

Här ser vi ett sällskap ur den äldre generationen. Lägg märke till den entusiasm med vilken gubbarna går lös på kartorna. Damen i sällskapet är måttligt road. 

Bland den yngre generationen verkar dock förhållandet vara det omvända. Här ser man sällan att unga män läser kartor medan det bland flickorna är desto vanligare. Möjligtvis beror det på att flickorna är de enda som numera läser böcker medan pojkarna mest spelar dataspel. Kartläsningskonsten kan därför vara på utdöende. 

En ytterligare faktor är GPS:ernas och de smarta telefonernas intåg. Dessa gör att man i framtiden kan fråga sig om man överhuvudtaget kommer att behöva kartor. Familjer såsom denna kan mycket väl vara bland de sista i sitt slag. 

Triathlon del 1 - herrarna

Igår anordnades en triathlontävling i kvarteren runt Slottet. Folk och rörelse i mängder. Och dessutom Sveriges nya storstjärna Lisa Nordén! Så det var läge att plocka fram värstingzoomen och se vad tillfället hade att erbjuda: 

Entusiasterna på plats! 

Precis som under Slottssprinten är det alldeles knökfullt med folk. Det är svårt att komma till och man måste vara kreativ och ta tillvara det som terränger erbjuder. 

Fotograferna slöt upp. Här skall plåtas!

Triathlonen börjar med den traditionsenliga simningen. Lägg märke till damen som passat på och tagit med sig kanoten ut. Bästa platsen! 

Efter simningen kommer det som är det svåraste momentet, nämligen bytet till cykel. Momentet är svårt därför att det dels gäller att springa barfota och dels måste man balansera cykeln utan att hålla i styret. Portugisen Silva visar. 

Nu är man uppe på cyklarna. Och det är högt tempo genom Stockholms gator! 

Annars måste jag säga att de coolaste var nog funktionärerna som åkte båge genom Gamla Stans gränder. Vilket jobb!

Här är en holländare som stod och gav hålltider till sina löpare. Ambitiöst! 

- Hur ska detta sluta? 

Nu börjar löpningen. Alarza och Gomez försöker haka på en snabbt flyende ryss. 

Mitt i allt ståhej: en turistfamilj, vilse i tillvaron! 

Bryukhanov, Luis och Alarza - tre välhängda bitar. De gillar att springa tillsammans. 

De rutinerade fotograferna hade sett till att skaffa sig pole position vid kanten. 

Så här ska det se ut! Som fotograf gäller det att vara lite småfräck och helt enkelt skaffa sig de lägen där man kan få bra bilder. Det handlar mycket om attityd. Signalera att man hör hemma. 

Här är en skön snubbe i Ian-hatt. 

-Är jag sist? 

...Det var allt från herrarnas tävling. I reportagets del 2 meddelas bilder från damernas. 

Dagens regn

Till skillnad från igår var idag en strålande dag. Men se, när man går igenom Gamla Stan, vad händer? Naturligtvis börjar det regna! Det verkar vara en naturlag. Som tur är börjar folk bli vana: de har nu med sig paraplyer när de går genom stadsdelen. Se här några spanjorskor: 

I morgon blir för övrigt en hektisk fotodag. Dels triathlon på Slottsbacken, dels zombie walk. Väl mött på stan!