Sol och skugga

Undertecknad håller just nu på och rensar lite i det digitala arkivet. Då framkommer en del småintressant från året. Häromdagen meddelade jag en bild på en äldre man som satt och åt glass och som var märkligt lik Pablo Picasso. Det slog då mig att det råder en del fördomar vad gäller kontrastrikt ljus. Många fotografer skyr det som pesten. Här gäller det emellertid att inte slänga ut barnet med barnvattnet. I ett ställe som Gamla Stan finns det gott om skugga och ljuset kan då ge fina kontrastrika bilder, speciellt på eftermiddagen då ljuset inte är som allra hårdast. Se här några bilder från i somras.  

Det var i början av augusti. På morgonen hade jag gått genom Gamla Stan och plåtat stilleben. Passade då också på att reka inför eftermiddagens fotopass. 

På Kilimanjaros...nej, fel...Riksplans sluttningar. På eftermiddagen hade jag stämt träff med en kompis vid Karl XII:s gamla hovstallar. Meningen var att vi skulle göra en photowalk genom Gamla Stan och plåta turister. 

Amigon dyker upp. Han drar, men jag drar snabbare. Det brukar sluta så när Nikon möter Canon...

Vi går in i Gamla Stan och börjar plåta. Måste säga att man har blivit ganska rutinerad på att bedöma turister. Här är exempelvis några solklara spanjorer. 

Så till själva sakfrågan. Jag har märkt att på sommaren blir det väldigt trevligt ljus i Gamla Stan. Där finns möjlighet till bilder i klärobskyr.  

Det här kan inte vara annat än engelsmän. 

Här är ytterligare ett exempel. Tyvärr måste jag erkänna att jag den här gången gick miste på nationaliteten. 

Dagen avslutades med en bild på några älskande på Pont Neuf...nej, fel...Riksgatan. 

Hattar

Undertecknad håller för tillfället på och går igenom mina bilder och rensar lite grann bland bråten. Jag har då stött på lite hattbilder. Men de är förvånansvärt få. På ett år har jag bara lyckats plåta sju hattar! Märkligt. Hattar är fina motiv. Inte lika bra som paraply, men nästan. Känner att jag måste bättra på detta. I fortsättningen skall hattbilder bli ett projekt.  

Lokal entertainer på Söder. Han kör med panamahatt. 

Habana, Cuba? Nej, Stockholm, Stortorget. Australiensisk entertainer underhåller till senoritornas förtjusning. 

Från i somras. Pablo Picasso satt och åt glass på Stortorget. 

Rosa hatt från i somras. Föräldrarna är såå stolta. 

Old timer och new timer. Det är bara inse att vi svenskar inte är ett hattbärande folk. Därför brukar hattarna öka i antal på sommaren när jänkarna kommer på besök. 

Den snyggaste hatten jag har plåtat. Panamahatt. Jänkare naturligtvis.  

Här är fyra kvinnliga moon walkers under Halloween. Stilrent!

Själv gillar jag att gå med hatt. Det är praktiskt och skyddar mot väder och vind. Den gör också att man ser ut som en jänketurist, vilket gör att man kan plåta mer obehindrat. Jag använder en mjuk hatt av Ian Wachtmeister-modell som man bara viker ner i fickan. Jättepraktiskt!

Spontan komposition

Undertecknad har på senare tid funderat över Konsten. Är det inte så att konst nästan alltid bär på två delvis motstridiga element? Å ena sidan finns konst i den spontana gesten, det oväntade infallet, improvisationen. Å andra sidan finns konsten också i kompositionen, balansen, det vältempererade sammanhanget. Wagners musikdrama Mästersångarna i Nürnberg är en allegori över hur ande och liv, hur ungdomlig spontanitet kan förenas med regler och komposition. I dramat såväl som i ouvertyren tävlar dessa element för att i finalen gå upp i varandra i förunderlig harmoni. Spontanitet i komposition är väl också det som Tegnér åsyftar i sitt omdöme om Bellman som en sång som växer vild och likväl ansad. Bär konstens regel men försmår dess tvång. 

Att uppnå detta ideal i fotografin verkar emellertid skilja sig från andra konstarter. Inom måleriet har exempelvis konstnären full kontroll över kompositionen men spontanitet är i strikt mening svårligen möjlig. Snarare "spelas" spontantiteten genom att konstnären med sin fantasi ingjuter den i sina motiv. Målningar är därför ofta välkomponerade men livlösa. Inom fotografin är istället spontanitet inget problem. Det är bara att ta kameran och gå ut och plåta första bästa människa. Istället är problemet komposition som egentligen är omöjlig. Fotografen har inte kontroll över sina motivs inbördes förhållanden vilket gör att i fotografin måste själva kompositionen uppstå spontant. Häri ligger svårigheten - fotografier är därför ofta livfulla men röriga. När å andra sidan komposition uppstår kan bilden bli riktigt bra. 

Jag har roat mig med att gå igenom mina bilder för att se om man där kan finna spår av spontan komposition. Man ska väl helst inte kommentera sina egna bilder, men här gör jag det ändå och hoppas på läsarens överseende: 

Två statiska motiv i bildlig samverkan. Det enklaste exemplet på spontan komposition? 
 

Två människor i rörelse. Fortfarande enkelt, men rörelsen gör den svårare att fånga. 
 

Detta är en kvinna som brukar mata stadens måsar - till glädje inte bara för fåglarna utan även för stadens måsfotografer. Det som jag tycker ger denna bild en extra dimension är måsen som råkar flyga upp bakom. Ett lämpligt attribut åt Lady Bird, måsars vän.  
 

Att gå från två till tre inbördes samverkande motiv verkar öka svårighetsgraden dramatiskt. Kanske kan man dra paralleller till fysikens s k trekroppsproblematik? Inom fysiken är det välkänt att det exakt gör att förutsäga rörelserna hos ett system med två växelverkande kroppar. Men ökas antalet kroppar till tre blir rörelserna plötsligt omöjliga att bestämma! För att lyckas fånga tre kroppar i samverkande rörelse gäller det att ha tur. Men turen kan bättras på genom att plåta mycket. Denna bild visar tre måsar som råkar flyga på så vis att det ser ut som om de flyger i medvetna formationer. Bakom bilden finns hundratals knäpp. Denna bild hade därför inte varit möjlig utan Lady Bird. Hennes matande skapade ett hav av flaxande fåglar. Här gällde det att plåta på allt vad tygen höll och hoppas på det bästa. 

Här kommer vi in på metoden för att nå fram till spontan komposition. I min erfarenhet kan den sammanfattas i två ord: TUR och BESKÄRNING. Eftersom det inte går att komponera i egentlig mening måste man helt enkelt ha tur. Man kan dock bättra på turen genom att PLÅTA MYCKET. Men sedan gäller det att få till bilden och det gör man med det som jag tycker är det verkligt kreativa hantverket inom fotografin nämligen beskärningen. Beskärningen är det som gör bilden. Det är förunderligt hur en bild kan lyfta genom lämplig beskärning.

Här är fyra personer som råkar gå i takt på ett samordnat vis. Det som möjligtvis gör bilden en smula intressant är dels mannen som blänger, dels kvinnan i förgrunden. Här är en företeelse som jag stöter på ofta när jag gatufotograferar. Män tenderar att bli misstänksamma när man står och siktar på dem. Kvinnor blir däremot ofta glada över uppmärksamheten. 
 

Här är återigen fyra personer men denna bild tycker jag är intressantare. Tycker att rörelsen är spännande: männen står stilla medan kvinnorna rör sig framåt. Ändå verkar personerna utgöra en sammanhållen grupp. Åter syns den skilda inställningen hos kvinnor och män till kameran (kanske upplever kvinnliga fotografer det omvända förhållandet?)
 

En bild från en marknad. Fem personer som kuggar i varandra. Finns det inte en seg slow motion-känsla i denna bild? Den blundande kvinnan är nog den som bidrar främst. 
 

Sjömän på Skeppsbrokajen. De har legat för kaj hela helgen och visat upp sig och är just på väg att lägga ut. Solen skiner och sjömännen tar avsked av kära och vänner. Stämningen på topp: båtarna, kamraterna, glädjen att försvara sitt land. Lite känsla av tavla över denna bild? 
 

Den här bilden ser jag som en av mina mest lyckosamma. Uppskattar hur måsen samverkar med cyklisten och vinklar upp sig för att kugga in. Måsens och fotografens samspel bidrar också till en trevlig anekdot. 
 

Segervittring. Ett exempel på radkomposition. 
 

Italian wedding. Den här bilden ser jag som min mest lyckosamma. Uppskattar särskilt hur stolpen samverkar med stupröret för att kasta uppmärksamhet på skorna. Tack stolpe, tack stuprör! 

För att summera är min erfarenhet att spontan komposition främst åstadkommes med hjälp av tur och beskärning. Turen kan dock hjälpas på traven genom att plåta mycket. Är detta också andras erfarenhet? 

På Fotografiska

Undertecknad har plåtat en hel del på sistone. Tänkte därför att jag skulle koppla av med att gå ner till Fotografiska och kolla in vad kollegorna sysslar med. Just nu har bland annat Nick Brandt en utställning med sina bilder på elefanter och andra vilda djur från savannen. Helen Levitt har en utställning med gatufotografi som verkade intressant. Sagt och gjort: 

När jag gick den långa trappan från Katarinavägen ner mot Fotografiska möttes jag av glada besökare på väg upp. Jag förstod att därnere vankades kanonutställningar. 

Väl därinne kom förväntningarna inte på skam. Lokalerna var fyllda av glada besökare ivriga att stilla sitt lystmäte med fotografisk konst. 

Med tankarna på savannen. 

Bland alfahannar och lejoninnor. 

Skeptisk, entusiastisk, trollbunden. 

...är det inte lite konstiga färger?...

...jag undrar om han har någon annan?...

Det var uppenbart att kollegorna hade gjort succé. Inspirerande och kul! Vänta bara - en dag skall jag också ha en utställning och då skall människor komma från jordens alla hörn och förtjusas av mina bilder. Nästa år på Fotografiska...

Bland fotografer och kullerstenar

Efter att ha tillbringat förmiddagen i relativ sysslolöshet bestämde jag mig för att på eftermiddagen gå ut och plåta en sväng. Det skulle bli en dag fylld av fotografer och kullerstenar och dagens färg blev orange.

Det började med att jag gick till Katarina Bangata för att spana in Bondens Marknad. Två härliga pumpor mötte vid ingången och satte tonen för dagen. 

Stadsborna slöt upp med färggranna bärtyg att ta hem guldet från landet med. 

Ivriga händer plockar bland grannlåten. 

Trångt, trångt. Många vill vara med om saligheterna. 

Intensivt köpslående om kantareller. Det är stad mot land. 

Efter Bonden gick jag vidare till det som var målet med min utflykt, nämligen kullerstenarna vid Katarinakyrkan. Såsom jag tidigare berättat i denna blogg håller jag på med ett kullerstensprojekt. Meningen är att gestalta kullerstenarna vid Katarina på ett konstnärligt uttrycksfullt vis. Idag hade jag plockat med 70-200:an, mitt skarpaste objektiv. 

Tyvärr måste jag meddela att projektet inte riktigt vill lyfta. Svårt att få till det. Kanske skall jag prova i regn? En lustig detalj: När man står där och siktar i gränden dyker det upp turister. Detta är precis vad jag står och väntar på - man vill ju ha lite liv i bilden. När turisterna får syn på mig trycker de sig emellertid upp mot sidorna för att inte störa. Det utbryter ett ställningskrig: Jag står och väntar på att de skall röra sig. Turisterna står och väntar på att jag skall knäppa av. Till slut frågar jag: skall ni inte röra på er? Då korsar de gränden i ilfart till andra sidan! 

När jag står där och plåtar dyker det plötsligt upp en kollega. Han är ute i samma ärende, nämligen att plåta kullersten. Han har med sig en Pentax mellanformatare. Jag får tillfälle att känna på den. Vilken härlig sökare! 

Vi drar oss längre upp mot Katarinas höjder. Det visar sig då att även kommersiella krafter är ute och plåtar. Vid Fiskargatan står en fotograf och plåtar en beau, med sidekicks längre upp i backen. Det luktar mode lång väg. 

Nu börjar det bli trångt. Plötsligt dyker de obligatoriska tyska turisterna upp. Och längre ner i backen står ju jag och kollegan och plåtar kullersten! 

Efter denna givande session beslutar jag mig för att avrunda dagen med att plåta lite människor i folkvimlet på Götgatan. Götgatan har sedan man gjorde om den till gågata blivit helt underbar. Fullt med lördagsflanörer. Det är bara att ställa sig mitt i gatan och plåta.  

Se där! Dagen börjar som den slutar i orange. 

Och se där! Precis när jag är på väg att packa ihop kommer två kvinnliga fotografer gående med kamerorna i högsta hugg. En riktigt trevlig final! 

Till syvende och sidst en givande fotodag. Men vad göra åt kullerstenarna? Kanske borde man som sagt testa i regn. Är det någon som kan låna ett paraply?