Äventyr i Venedig - La Serenissima!

Jag befinner mig för tillfället i Venedig. Kommer att stanna här i en vecka. Landade sent och hann bara gå en promenad på kvällen. Det var nog för att tjusas av staden. Meddelar några första intryck. 

Första intrycket när man kommer till staden är: det är inte sant! Man vill skratta: är det möjligt? Staden är som ingen annan. 

Lägg märke till restaurangingången! 

Karneval! Hörde många brassar i gränderna. Är det karnevalen som lockar? 

Till och Från kommer att utförligt rapportera från Venedig och även andra städer i grannskapet. Reportaget ingår i bloggens kartläggning av Europas kulturstäder. Så stay tuned..

PS. Tidigare har bloggen genomfört reportage från Florens och från Prag. Dessa reportage hittar ni här: 

http://www.fotosidan.se/blogs/hortlund/index.htm?tag=florens 

och här: 

http://www.fotosidan.se/blogs/hortlund/index.htm?tag=Prag 

DS. 

Resa till Florens - summering

Då var Italienäventyret överstökat för den här gången. Hemma igen i Sverige. En vecka i Florens under nyår är en vecka som sent kommer att glömmas. Florens är en mycket sevärd stad. Klimatet och folklivet, kulturen som omger en överallt och i varje gathörn. Varje gång jag besöker dessa länder känner jag att gammal är äldst. Den latinska medelhavskulturen är fortfarande den bästa som människosläktet har att erbjuda. Italien är dessutom ett lätt land att besöka. Det finns en lätt ton hos italienaren som kontrasterar fördelaktigt mot spanjorens allvar och fransmannens arrogans. Att Italien gett upphov till de kanske två mest spännande perioderna i historien, nämligen antiken och renässansen, gör väl att man känner att man inte har något att bevisa. 

Det är i stort sett två saker man saknar. Dels upplever man få yttringar av traditionellt italienskt kyrkoliv. Man ser nästan inga nunnor på stan, kyrkorna blir till muséer. Här har nog den italienska kulturen blivit en dimension fattigare. Vidare är det glest med kulturyttringar från andra länder. Maten är exempelvis nästan enbart italiensk. Jämför hur det är hos oss där maten kommer från jordens alla hörn. Men det här kanske inte är italienarnas grej? Det är vår grej snarare än deras. 

Nåväl, nog ordat. Vid sådana här fotosammanhang brukar Till och Från utdela priser. De följer här:  

Bästa transportmedel: VESPAN. Number one in Italy. Smidigt transportmedel som tar en genom den smalaste gränd och uppför den brantaste trappa. 
 

Bästa konsthantverk: LÄDERVÄSKAN. En florentinsk specialitet. Perfekt accessoar för den som vill gå till jobbet med stil. 
 

Bästa dörrar: BAPTISTERIET. Ghibertis magnifika dörrar är ett favorittillhåll för guider, turister och gatufotografer. 
 

Bästa poet: DANTE. Det är inte bara hans litterära livsgärning. Det är hela hans image och stil. Med sin patenterade öronlappsmössa är Dante en larger than life- karaktär som syns överallt i Florens. "O som jag sett de som kommit på skam genom sitt högmod!" - diktar skalden här. 
 

Bästa innovation: DEN DUBBLA ITALIENSKA KASTANJEPÅSEN. En påse för de rostade kastanjerna och en för skalen! Den mest användbara innovationen från Florens sedan den dubbla italienska bokföringen. 
 

Bästa konstupplevelse: BRANCACCI-KAPELLET. Underbara fresker som illusterar Petri liv. Står i Santa Maria del Carmine. Det kanske existerar ännu finare fresker i Florens (i Santa Maria Novella exempelvis). Men inget ställe förmår skapa en sådan intim konstupplevelse som Brancacci-kapellet. I den aktuella fresken ses Dante i en gästroll argumentera med den romerska prokonsuln om Petri frisläppande.  
 

Bästa kitsch: ROSSINIS GRAV. Finns i Santa Croce. I den här kyrkan är många av Italiens storheter begravda. Av någon anledning skall alla stora konstnärer ha en gråtande musa vid gravens fot. Det är likadant ställt med Michelangelos och Dantes gravvårdar som också omgärdas av gråtande musor. Den här företeelsen företräder den mindre lyckade sidan i den italienska smaken - den sida som förknippar Italien med ordet gipskatter. 
 

Bästa ståndförsäljningsprodukt: DEN ITALIENSKA GLASSEN. Väl upplagd i inbjudande högar frestar den de förbipasserande. Här kan de svenska ståndförsäljarna lära av sina italienska kollegor: upp med glassen ur byttorna! Å andra sidan såg jag ingen som faktiskt åt någon glass. Hur är det med årstiden? De italienska ståndförsäljarna kan här lära av sina svenska kollegor: På sommaren säljer man glass. Och på vintern säljer man varm korv. 
 

Bästa kontorsmiljö: UFFIZIERNA. Mediceernas gamla kontorslokaler spelar i en helt egen division. 
 

Bästa möbel: BIKTBÅSET. Bås i Santa Maria del Carmine.  Älskar de här gamla båsen i Don Camillo-stil. 
 

Bästa maktanalytiker: MACHIAVELLI. I Florens sitter århundraden av intriger och konspirationer i husväggarna. Guelfer mot ghibelliner, mäktiga skrån och köpmannafamiljer i kamp mot varandra. Florens gav miljön att analysera maktens villkor. Här ses Mästaren med ett svårbedömt leende på läpparna. Viktigt att inte visa vad man tänker. 
 

Bästa helgon: KATARINA AV SIENA. Med sitt väna lugn sprider hon Kristi frid över sin omgivning. 
 

Bästa vapensköld: LIBERTAS. Bland vapensköldarna på stadens stolta stadshus hänger en blå sköld med ordet FRIHET i gula bokstäver. Samma sköld hänger även i den jättelika domens kor. Det vittnar om hur högt florentinarna under storhetstiden värnade friheten. Friheten gav förutsättningar för stadens välstånd som i sin tur gav möjligheter till kulturell blomstring. Frihetens blågula sköld är en bild för människoandens frihet och blomstring under den italienska renässansen. 

Det var allt från Italien för den här gången. Ciao! Arrivederci!  

Gatubilder från Florens

Undertecknad håller på att summera mitt Florensäventyr. Under tiden meddelas några gatubilder från staden. Florens är en stad med otroligt mycket folk på gatorna. Många turister med kameror så man behöver inte känna sig buskablyg. Det stora problemet är att det är för mycket folk så det blir svårt att isolera motiven. 

Buona sera. 

Fare la bella figura

Är det något som italienarna behärskar är det det här med stil. I Italien pratar man om att fare una bella figura - att göra en vacker figur. Att uppträda med stil och elegans i vardagen är en konst som få i Sverige behärskar. Utanför Stockholm är väl företeelsen närmast okänd. Tricket är att vara elegant utan att vara en sprätthök och att kombinera stilfull klädsel med ett lika stiligt sätt. 

Det var under den sista dagen som jag gav mig ut för att söka hitta och föreviga italienska stilideal. Det var något sent påkommet. Jag hade dittills varit fullt upptagen med att turista och spana in sevärdheter. Knappt om tid således - men till slut tror jag att jag fann vad jag sökte.  

Elegant. Hatt med matchande halsduk. Gillar också koftan. Hade själv en liknande kofta från Massimo Dutti. Det här är Italien! 

Till slut fann jag vad jag letat efter. 

Rocken, halsduken, solglasögonen, frisyren, gesten - i kombination med värmen och omsorgen. Viva Italia! 

Italienska boklådor

En av behållningarna med att åka utomlands är att besöka boklådorna. Italien är som bekant landet med det kanske rikaste kulturarvet i världen och borde därför ha boklådor av hög klass. Meddelar här några florentinska favoriter.  

Det här är en bokhandel som höll en hög kulturell profil. Jag gillar atmosfären i den här bokhandeln. I Italien liksom i Frankrike gillar en del förlag att trycka upp böcker på tjockt gulblekt papper av hög kvalité. Den bleka färgen på bokhyllorna matchar den litterära doften kring dessa böcker. 

Från interiören. Böcker, böcker, böcker! 

Här är en bokhandel på Piazza della Republicca. Den hade öppet 9-24. Mycket folk här. Påminde om en Barnes & Nobles, med långa öppettider och servering.  Det italienska folklivet skapar betydligt trevligare villkor för boklådorna än hos oss. 

Det svenska deckarundret! Intressant är hur svenska deckare verkar sälja världen över. Det här förlaget verkar ha specialiserat sig på svenska titlar. Varför är svenskar bra på deckare? En negativ tolkning är att frånvaron av andlig kultur gör att mordgåtor blir det enda som svenska författare kan skriva om utan att det blir patetiskt. Vår materialism, konformism, vår historielöshet och vårt ensidiga och inskränkta proggeri gör att vi inte klarar av att skriva kring stora teman. Stora romaner förutsätter en levande andlig kultur. När svenska författare skall ge sig på stora frågor landar det ofta i klichéartade och deprimerande proggerier. Deckare blir därför den enda utvägen. De klichéartade proggerierna finns visserligen med här också (Mankell, Stieg Larsson, Marklund), men eftersom de får spela andrafiolen till själva mordgåtan lyckas de inte förstöra romanen. 

Här är en intressant kulturell innovation. Författare/presentatörer läser upp texter i fönstret. Billig vardagsteater!  

Riktigt trevligt.

Fortsättning följer.