Spontan komposition

Undertecknad har på senare tid funderat över Konsten. Är det inte så att konst nästan alltid bär på två delvis motstridiga element? Å ena sidan finns konst i den spontana gesten, det oväntade infallet, improvisationen. Å andra sidan finns konsten också i kompositionen, balansen, det vältempererade sammanhanget. Wagners musikdrama Mästersångarna i Nürnberg är en allegori över hur ande och liv, hur ungdomlig spontanitet kan förenas med regler och komposition. I dramat såväl som i ouvertyren tävlar dessa element för att i finalen gå upp i varandra i förunderlig harmoni. Spontanitet i komposition är väl också det som Tegnér åsyftar i sitt omdöme om Bellman som en sång som växer vild och likväl ansad. Bär konstens regel men försmår dess tvång. 

Att uppnå detta ideal i fotografin verkar emellertid skilja sig från andra konstarter. Inom måleriet har exempelvis konstnären full kontroll över kompositionen men spontanitet är i strikt mening svårligen möjlig. Snarare "spelas" spontantiteten genom att konstnären med sin fantasi ingjuter den i sina motiv. Målningar är därför ofta välkomponerade men livlösa. Inom fotografin är istället spontanitet inget problem. Det är bara att ta kameran och gå ut och plåta första bästa människa. Istället är problemet komposition som egentligen är omöjlig. Fotografen har inte kontroll över sina motivs inbördes förhållanden vilket gör att i fotografin måste själva kompositionen uppstå spontant. Häri ligger svårigheten - fotografier är därför ofta livfulla men röriga. När å andra sidan komposition uppstår kan bilden bli riktigt bra. 

Jag har roat mig med att gå igenom mina bilder för att se om man där kan finna spår av spontan komposition. Man ska väl helst inte kommentera sina egna bilder, men här gör jag det ändå och hoppas på läsarens överseende: 

Två statiska motiv i bildlig samverkan. Det enklaste exemplet på spontan komposition? 
 

Två människor i rörelse. Fortfarande enkelt, men rörelsen gör den svårare att fånga. 
 

Detta är en kvinna som brukar mata stadens måsar - till glädje inte bara för fåglarna utan även för stadens måsfotografer. Det som jag tycker ger denna bild en extra dimension är måsen som råkar flyga upp bakom. Ett lämpligt attribut åt Lady Bird, måsars vän.  
 

Att gå från två till tre inbördes samverkande motiv verkar öka svårighetsgraden dramatiskt. Kanske kan man dra paralleller till fysikens s k trekroppsproblematik? Inom fysiken är det välkänt att det exakt gör att förutsäga rörelserna hos ett system med två växelverkande kroppar. Men ökas antalet kroppar till tre blir rörelserna plötsligt omöjliga att bestämma! För att lyckas fånga tre kroppar i samverkande rörelse gäller det att ha tur. Men turen kan bättras på genom att plåta mycket. Denna bild visar tre måsar som råkar flyga på så vis att det ser ut som om de flyger i medvetna formationer. Bakom bilden finns hundratals knäpp. Denna bild hade därför inte varit möjlig utan Lady Bird. Hennes matande skapade ett hav av flaxande fåglar. Här gällde det att plåta på allt vad tygen höll och hoppas på det bästa. 

Här kommer vi in på metoden för att nå fram till spontan komposition. I min erfarenhet kan den sammanfattas i två ord: TUR och BESKÄRNING. Eftersom det inte går att komponera i egentlig mening måste man helt enkelt ha tur. Man kan dock bättra på turen genom att PLÅTA MYCKET. Men sedan gäller det att få till bilden och det gör man med det som jag tycker är det verkligt kreativa hantverket inom fotografin nämligen beskärningen. Beskärningen är det som gör bilden. Det är förunderligt hur en bild kan lyfta genom lämplig beskärning.

Här är fyra personer som råkar gå i takt på ett samordnat vis. Det som möjligtvis gör bilden en smula intressant är dels mannen som blänger, dels kvinnan i förgrunden. Här är en företeelse som jag stöter på ofta när jag gatufotograferar. Män tenderar att bli misstänksamma när man står och siktar på dem. Kvinnor blir däremot ofta glada över uppmärksamheten. 
 

Här är återigen fyra personer men denna bild tycker jag är intressantare. Tycker att rörelsen är spännande: männen står stilla medan kvinnorna rör sig framåt. Ändå verkar personerna utgöra en sammanhållen grupp. Åter syns den skilda inställningen hos kvinnor och män till kameran (kanske upplever kvinnliga fotografer det omvända förhållandet?)
 

En bild från en marknad. Fem personer som kuggar i varandra. Finns det inte en seg slow motion-känsla i denna bild? Den blundande kvinnan är nog den som bidrar främst. 
 

Sjömän på Skeppsbrokajen. De har legat för kaj hela helgen och visat upp sig och är just på väg att lägga ut. Solen skiner och sjömännen tar avsked av kära och vänner. Stämningen på topp: båtarna, kamraterna, glädjen att försvara sitt land. Lite känsla av tavla över denna bild? 
 

Den här bilden ser jag som en av mina mest lyckosamma. Uppskattar hur måsen samverkar med cyklisten och vinklar upp sig för att kugga in. Måsens och fotografens samspel bidrar också till en trevlig anekdot. 
 

Segervittring. Ett exempel på radkomposition. 
 

Italian wedding. Den här bilden ser jag som min mest lyckosamma. Uppskattar särskilt hur stolpen samverkar med stupröret för att kasta uppmärksamhet på skorna. Tack stolpe, tack stuprör! 

För att summera är min erfarenhet att spontan komposition främst åstadkommes med hjälp av tur och beskärning. Turen kan dock hjälpas på traven genom att plåta mycket. Är detta också andras erfarenhet? 

Halvmaran

Meddelar några snabba från halvmaran. Löparna hade vänligheten att springa förbi på St Paulsgatan. Där finns det backar som kan ge slitna ansikten och trevliga bakgrunder. 

Klart bättre ljus idag jämfört med midnattsloppet. Riktigt trevligt att plåta i. Alla verkar ha kommit i mål så slutet gott, allting gott. 

Några snabba från Midnattsloppet

...meddelar några snabba. Obs! Alla löpare har ännu inte kommit i mål! 

Starkt jobbat! Nästa år kanske man skulle vara med. 

//Så här i efterhand kan man konstatera att Midnattsloppet är en tuff fotografisk utmaning. Snabba motiv i obefintligt ljus. Med iso 6000 och f/1.8 fick jag slutartider kring 1/60. Så det är i stort omöjligt. Men roligt. //

Bland kulstöterskor och kulstötare

Det stöts mycket kula just nu. I förrförra veckan innan prajdarna tog vid gick en kulstötningstävling av stapeln i Kungsträdgården. Ett perfekt fototillfälle -tyvärr kom jag lite sent och det var alldeles knökfullt med folk. Härlig stämning på läktaren. Jag fick ej något tillfälle att ta några bilder på själva actionen. Däremot lyckades jag plåta några bilder backstage. 

Backstage. En estnisk kulstöterska ger mig en pilemarisk blick. 

Men här då? Pratar hon med mig? ...vi hörs sedan?...du ringer?...

Nåja. Hur som helst måste man imponeras av ryggtavlan hos Spårvägskillen. I mitt förra blogginlägg klagade jag på plåtning av ryggar - men ibland är en rygg värd att plåta. Det sägs att axelbredden är det fysiska attribut som kvinnor i första hand attraheras av hos män. Hade själv en liknande ryggtavla i min ungdom. (Den finns fortfarande kvar men ligger numera inbakad i några extra skyddslager). 

Denna blogg arbetar under en av överheten godkänd jämställdhetsplan där vi försöker balansera manligt och kvinnligt. Därför meddelas även bilder på några manliga kulstötare. 

Några manliga kulstötare höll tävling på Slottsbacken en härlig sommarkväll. Här var det inte så mycket styrkan som tekniken som var avgörande. 

Ett skönt stoppkast. Hyfsad autofokus?

När man tänker efter finns det ju en fin kulbana uppe på Slottsbacken, med en av Stockholms finaste utsikter. Ett perfekt sätt att tillbringa en sommarkväll. Här kan man spela och göra turisterna glada. Någon som är sugen på ett parti? 

På Solvalla

Var på Solvalla igår. Lördagen under elitloppshelgen brukar inte sällan vara trevligare än själva elitloppsdagen. Förväntningar i luften. Pengar på fickan. Två härliga dagar börjar. Under tidigare år har jag varit där mest som spelare. Den här gången tog jag med mig kameran. Tyvärr var vädret lite grått. Meddelar här några bilder. 

Dubbelarbetande husar

Välpreparerade banor

Leben R.L.: "Har du tillstånd att fotografera här?" Roberto Veccione verkar inte bry sig. 

Arielle Star ger mig the look. 

Kul att hänga med the boys. 70-200:an väckte respekt. När folk frågade vilken tidning jag jobbade för bröt jag på franska och svarade Le Figaro. 

Muscles Spirit och Håkan Eriksson. 

"Och när vi kom in i sista kurvan..." Staro Divine ger sin syn på loppet. 

Vad glor du på? Om ni får plåta får jag. 

Alla älskar en vinnare. 

Mer bilder: 

"Välkommen tillbaka!"