Till och Från bloggar live från Fotomässan!

Till och Från befinner sig just nu på Fotomässan. Och bloggar live! Här får ni de hetaste nyheterna direkt från mässan. De hetaste prylarna, de bästa minglen. Stay tuned! 

Några första intryck: 

Första intrycket. 

Tyvärr kunde man inte hålla sig. Var tvungen att gå och känna på det tunga artilleriet. 

Här står man och siktar på Canonisterna. 

Happiness is a warm gun..

Ögongodis. 

Mässans huvudnummer?

Långskott. 

Kvinnlig fägring till förstummade blickar. 

Blängareländet

Det råder väl knappast någon tvekan om att blängarna utgör gatufotografins värsta gissel. Som gatufotograf vill man att människor skall uppträda naturligt. Meningen är ju att fånga gatulivet såsom det är i sig självt. Man vill då att människor skall handla på samma sätt som om fotografen inte fanns. En blängare bryter den naturliga scenen och kan ensam förstöra en bild som annars skulle kunna göra succé. Blängandet verkar också tillta för varje år. Det är idag svårt att som gatufotograf verka i det offentliga rummet utan att bli utsatt för blängarna.

Det fick jag själv erfara häromsistens. Jag hade just köpt ett Nikkor 24/2.8 objektiv som jag ville testa. Min tanke var att besöka saluhallarna och utprova linsen i dem. I saluhallarna är det naturligt trångt och en vidvinkel kan där komma till sin rätt.

I samband med det ämnade jag också utföra ett litet experiment. Min tes är den att överklassen är bättre på att uppträda naturligt i det offentliga rummet. Det vill säga att fotografer kan jobba mer ostört utan att bli störda av irriterande blängeri. Överklassen är mer van att uppträda i stora världen. Man har därför utvecklat en naturlig distans till andra människor och kanske även i vissa fall en nonchalans som emellertid för fotografen är guld värd.  

Jag började därför med att utprova gluggen i Östermalmshallen. Där hänger härliga välhängda köttbitar som ingenstans i stan. Man tror sig vara förflyttad till någon saluhall i Frankrike. Här är en bild på några härliga köttstycken och samtidigt ett exempel på ett trevligt blängande. Den förbipasserande tittar vänligt upp och kan på så sätt hjälpa till att lätta upp bilden som annars kunde ha blivit för ensidig i kött.  

Så kommer vi till själva huvudbevisningen för min tes. I hallen stod en säljare och demonstrerade en ny bratwurst. Jag stod där och plåtade men det visade sig att åskådarna var fullständigt likgiltiga inför min verksamhet! Jag är här ganska närgången - vi pratar här om 24 millimeters. Människorna tog dock ingen notis om mig och fortsatte oberört att inspektera korven. 

Stärkt i min tes tänkte jag att jag skulle gå till Hötorgshallen för att pröva tesen vidare. Om tesen stämde borde man där inte kunna jobba lika ostört som i Östermalmshallen. Emellertid var klockan sex och hallen var precis på väg att stänga. Jag gick därför vidare mot T-centralen. Föga anade jag vad som väntade mig. 

Jag tog rulltrappan ner mot Plattan. Tänkte då att jag skulle vilja fånga medmänniskorna som var på väg upp. Då står en dam längs ned i trappan och börjar blänga intensivt. 

Okej om man blänger till i början när man uppmärksammar kameran. Men damen framhärdar i sitt blängande genom hela åket! Det här hade kunnat bli en fin bild om damen bara hade slappnat av och intagit en naturlig hållning bland de medåkande medsystrarna. Nu förstördes istället hela rulltrappesekvensen.  

Till sist skulle jag vilja komma med en vädjan till medmänniskorna. Snälla, låt gatufotografen göra sitt jobb! Det är svårt nog som det är och med ert blängande kan det bli stört omöjligt. Uppträd naturligt som om fotografen inte fanns så kan ni bidra till viktig dokumentär konst till kulturens och samhällslivets fromma. 

Hattar

Undertecknad håller för tillfället på och går igenom mina bilder och rensar lite grann bland bråten. Jag har då stött på lite hattbilder. Men de är förvånansvärt få. På ett år har jag bara lyckats plåta sju hattar! Märkligt. Hattar är fina motiv. Inte lika bra som paraply, men nästan. Känner att jag måste bättra på detta. I fortsättningen skall hattbilder bli ett projekt.  

Lokal entertainer på Söder. Han kör med panamahatt. 

Habana, Cuba? Nej, Stockholm, Stortorget. Australiensisk entertainer underhåller till senoritornas förtjusning. 

Från i somras. Pablo Picasso satt och åt glass på Stortorget. 

Rosa hatt från i somras. Föräldrarna är såå stolta. 

Old timer och new timer. Det är bara inse att vi svenskar inte är ett hattbärande folk. Därför brukar hattarna öka i antal på sommaren när jänkarna kommer på besök. 

Den snyggaste hatten jag har plåtat. Panamahatt. Jänkare naturligtvis.  

Här är fyra kvinnliga moon walkers under Halloween. Stilrent!

Själv gillar jag att gå med hatt. Det är praktiskt och skyddar mot väder och vind. Den gör också att man ser ut som en jänketurist, vilket gör att man kan plåta mer obehindrat. Jag använder en mjuk hatt av Ian Wachtmeister-modell som man bara viker ner i fickan. Jättepraktiskt!

Big Hands

Idag slank jag förbi Nikons event nere i Kungsan. Big Hands och lanseringen av deras nya spegellösa superkamera. 

Big hands. 

Nikons tält. Tyvärr urartade tillställningen snabbt till ett gubbdagis. 

Som sagt, gubbdagis var namnet. 

Vad skall man säga om kameran? Måste säga att jag var positivt överraskad. Kameran var mycket smidig. Otroligt rapp för att vara en liten spegellös kamera. Autofokusen snabb. Magnesiumhyddan ger kameran ett säkert, proffsigt intryck. Autofokuspunkterna i själva sensorn känns som framtiden. Och storleken på objektiven! Teleobjektivet 30-110 motsvarande 80-300! Det känns minst sagt klumpigt att fota med 70-200:an efter det. Jag var också positivt överraskad över den elektroniska sökaren. Har tidigare varit skeptisk till den, men den var riktigt trevlig. Snabbheten och filmmöjligheterna gör att kameran kommer att bli en favorit för såna som vill fota/filma sina ungar eller hundar. 

Det enda abret var väl frånvaron av riktigt kort skärpedjup. Intrycket är att för att spegelkameror skall konkurrera med spegellösa i framtiden måste man upp i fullformat. Spegelkameran har två fördelar, nämligen den optiska sökaren och det korta skärpedjupet. För att dessa skall komma till sin rätt måste man upp i fullformat. Samtidigt går det inte komma i för stor förpackning. 

Efteråt satte jag mig på bänkarna vid stora fontänen. Höstkyla i luften. 

Solen sjönk och stora skuggan tog vid. Det var dags att gå hem och göra kväll.