Introlektion i skrattmåsfotografering

Måsar är trevliga fåglar att plåta. De är sällskapliga och rör sig nära människan. De är intelligenta och anpassar sig till alla situationer vilket ofta ger upphov till trevliga fototillfällen: de fiskar, stjäl, skränar, lågflyger. Emellertid erbjuder måsfotograferingen sina egna svårigheter och det kan därför vara värt att känna till några grundknep. 

Grovt kan man indela måsar i skrattmåsar och vitmåsar (vitfågel). Skrattmåsen är speciell med sitt svarta huvud. Vitmåsen (fiskmås, trut) har å andra sidan en heltäckande vit färg på huvud såväl som bröst, vilket kräver sina egna tillvägagångsätt. Grovt kan man säga att skrattmåsen kräver skärpa, medan vitfågeln kräver ögonkontakt. 

Två skrattmåsar på en kaj. Här ser vi ett skolexempel på dålig skärpa. Skrattmåsens speciella färgteckning gör att måsarna ser jättekonstiga ut. Det går knappt att se att det är måsar överhuvudtaget. De liknar snarare någon slags vandrande prästkragar. 

Samma fåglar, men i god skärpa. Klar skillnad! 

Vid fotografering av vitfågel är förhållandena som sagt lite annorlunda. Här är skärpan inte lika avgörande som vid skrattmåsfotografering. I bakgrunden ser vi några trutar i dålig skärpa men de är ändå urskiljbara. Men ser vi på de främre fåglarna har vi istället ett problem med dålig ögonkontakt.  

Här syns det ännu tydligare. När fåglarna tittar bort liknar de mest ett par snöbollar. 

Summa summarum gäller det att vid måsfotografering tänka på två saker: Vid skrattmåsfotografering -  se till att ha skärpan på måsen. Vid vitmåsfotografering - se till att måsen tittar in i kameran.

Följer man bara dessa grundegler blir resultatet ofta lyckat. 

Vaktmåsar på Skeppsbron?

Har båtbolagen börjat köra med vaktmåsar? De gamla romarna använde som bekant gäss att vakta viktiga platser, gäss som med sitt kacklande kunde larma när någon objuden gäst smög sig in. På samma sätt skulle måsar med sitt skrattande kunna larma vid ovälkommet besök. Användandet av vaktmåsar skulle potentiellt kunna spara in stora summor åt båtbolagen: 

Vaktmås på post. 

Vaktmåsen med på noterna. 

Dubbelpost. 

Att kunna sova på sin post  - väsentlig kunskap för varje väktare. Den enbenta ställningen gör sovandet obemärkt. 

Mystisk måsmatare

En tisdag förmiddag. Molnigt och lite småkallt. Längs Skeppsbron flödar trafiken fram i sakta sensommarmak. Måsar och trutar på kajen. De skränar och flaxar såsom måsar brukar göra. 

...men vänta. Det är något som inte stämmer. 

En mystisk man är på väg att mata måsarna. Han ser ut att vilja jobba inkognito.

Fascinerande... vem är denne man? 

Se där! Mannen avslöjad. Börjar förstå varför han vill jobba inkognito - är inte han en av kostymnissarna på Skeppsbron 18? 

  
Senare på dagen gick jag förbi platsen där den mystiske mannen hade verkat. Nu var allt stilla. 

Guano och rykta fjädrar vittnade dock om det märkliga gästabudet. 

Hur som helst är det bra att det nu finns fler som vill mata måsarna. Tidigare har det mest varit Lady Bird som gripit in och tagit ansvar på sommaren när Stockholms stad inte utfodrar stadens bevingade invånare. Till glädje för alla måsar och måsfotografer. 

Turister

Har ägnat dan åt att plåta turister. Turister är verkligt trevliga att plåta. Glada och entusiastiska, exotiska, och de tar sällan illa upp. Dessutom spännande att gissa var de kommer ifrån. Idag var det verkligen gott om dem. Förutom den vanliga Stockholmssommaren drog skeppet Bounty till sig folk. 

En sympatisk turist poserar. 

Aj då, hon såg mig! 

Skepp ohoj! 

En man kommer gående, mäkta stolt över den groda han har fångat. 

Vid kajkanten satt ett par som jag tänkte plåta. Men tjejen har fått syn på mig. 

Jag låtsades koncentrera mig på måsen. Under tiden laddar hon och...

...så drar hon! 

Jag lyckas trycka av men hon har knäppt mig först. Är tvungen att räkna till tjugo. Under tiden visar hon upp skalpen. 

Efter att ha räknat klart reser jag mig upp. Men se! Då står plötsligt en old timer där och siktar på mig!

Är tvungen att söka lugnare vatten och drar mig upp mot slottet. 

Amerikaner. 

Turister av okänt ursprung. 

Två vackra amerikanskor. Mer sånt! 

Förmodligen tyskor, möjligtvis balter. 

Här är intressant. En viss elegans i gångarten tyder på att de kan vara fransmän. 

Samtidigt tyder utrustning och kläder på att de kanske är amerikaner. 

Ah, svaret är givet! Kanadensare från Quebec! 

En givande fotodag. I morgon skall jag försöka fota lite spanjorer och italienare, kanske även lite kineser. Många i stan just nu. 

Nytt objektiv

Midsommaren firade jag i Bredared. På hemvägen åkte jag förbi Borås där jag köpte ett 85/1.8 objektiv från en Fotosidan-medlem. Hittills har jag släpat runt på ett 35mm och ett 70-200. 70-200:an är otroligt skön men den är lite stor och tenderar att skrämma upp folk när man plockar fram bössan på stan. (en del gillar å andra sidan att bli plåtad av en "proffsfotograf" från en tidning...). Hur som helst tänkte jag att ett kort och smidigt tele som 85:an skulle komma väl till pass. Meddelar några bilder. 

Gluggen verkar vara bra på att fånga vattenytor. Här ett exempel från Stockholms inlopp i tidigt morgondis. 

Nybonat golv-känsla.  

Körsbärsträden i Kungsan. Gluggen verkar trivas i stadsmiljö. Men vad är det på marken? Färgstick? Moiré? Eller är det bara lite skräp? 

Änglamönstring. Bakgrunden tyvärr rörig. 

Bokeh-studie. Klart bättre! 

Gulblå vattenspegel.

Objektivet är riktigt trevligt att knata runt med. Storleksmässigt är det i samma härad som ett 50 eller 35 millimeters. Risken är väl att man nu blir för lat. 70-200:an får stanna hemma i garderoben. 

Idag är för övrigt första dan på semestern! Så under några veckor kommer jag inte att plåta till och från. Snarare av och till. Glad sommar, alla glada fotografer!