Prinsessbröllop

Igår var det bröllop i stan, om någon missade det. Prinsessan Madeleine gifte sig med sin Chris. Till och Från fanns på plats och bevakade. Det var dock inte givet att jag skulle ut och plåta. Anledningen är att jag har haft mina tvivel om Chris. Tycker inte att han har levererat. Det blir lätt så när man jämför med Daniel. Med Daniel fick vi för första gången på tusen år tillbaks frejblodet i det svenska kungahuset. Daniel är den som har hållit det bästa tal som någonsin har hållits på svensk jord. Med Chris har det varit oklart på vilket sätt han skulle kunna bidra till nationens välstånd. Han har haft sina hedgefonder men det verkar inte som han har velat slanta. Dessutom har jag varit lite sur på att inte ha blivit inbjuden till bröllopet. Tycker att jag har gjort en hel del för fosterlandet. Det kändes därför inte riktigt rätt att behöva stå och plåta bredvid, samtidigt som mindre meriterade har blivit bjudna.

Kring tvåtiden gick jag ändå ut på stan. Knökfullt med folk i Gamla Stan. Då tänkte jag: ska man stå här och stångas? Är det inte nog med kungafjäsk? Ska man stå här i flera timmar och trängas och vänta bara för att få se en skymt av överklassen? Jag kände för att gå hem. Men då tog paparazzon i mig över. Du kommer att ångra dig, tänkte jag. Vad kommer du annars att göra idag? Det handlar om ett tillfälle som inte kommer att upprepa sig. Svälj stoltheten, gå ut och stångas och se till att komma hem med bilder! 

Jag bestämde mig för att söka min lycka på Riddarholmen. Från terassen mot Riddarfjärden skulle båtar avgå med gäster för färd mot Drottningholm. Här borde det finnas bra chans till bilder.  Speciellt som de allra flesta människor stod och trängdes vid Slottet. Det visade sig dock att nästan allt utrymme var avspärrat. Vid kiosken fanns en liten plats för folk, men den var redan fylld. Här kommer man att stå som en sardin, tänkte jag. Nej, det går inte. Måste hitta något annat. 

Jag gick över till andra sidan, vid Evert Taube-statyn. Mer plats här. Längs kajen låg tre båtar. Mellan dem den gröna mattan. Här kommer högdjuren att vandra. Vilka bilder! Allt hängde emellertid på vilken av båtarna som de kungliga skulle gå ombord på. Det var trots allt dem man främst ville plåta. Längst bort den största båten, Stockholm. Närmare låg två mindre ångbåtar. Hade en stark känsla att Stockholm var huvudbåten. Det innebär att det kommer att vara avstånd till det verkliga högviltet, även om man kommer nära det mindre viltet. Detta kommer emellertid främst bestå av Chris hedgefondspolare, och hur roligt är det? Att dessutom stå här i flera timmar och vänta. Kände att jag behövde hitta någonting bättre. I fjärran ser jag Söders höjder, Ivar Lo:s park. Då slår det mig: tänk militärt! Sök kommandohöjderna! 

Jag går tillbaka mot Birger Jarls torg och sedan upp mellan domstolspalatsen som ligger där. Plötsligt öppnar sig en liten öppen plats med utsikt över kajen. Kommandohöjderna! Jag har funnit dem! Med fri sikt åt alla håll: här kan man plåta högvilt, småvilt, allt som rör sig! Ett tiotal personer har varit smarta och hittat hit före mig. De sitter och picknickar i solen. Det är två timmar kvar. Men det är en härlig sommardag i strålande solsken och milsvida utsikt över fjärden. Jag sätter på mig solglasögonen, slår mig ned bland landsmännen, vi samtalar och bidar vår tid. 

Kollega på radio: - Klart? De är på väg? Om en minut! 

Och nu kommer de! Högvilt av alla de slag marscherar upp på den gröna mattan i rad efter rad. En fantastisk syn. Man står där med kameran och smattrar loss. Det är nästan lite komiskt. Som att befinna sig på Gröna Lund. 

Fördelen med att behärska kommandohöjderna är att man har fri sikt - rätt ner i dekolletaget. 

Plötsligt: en hägring. I den här stunden ångrar jag inte en sekund att jag stannade och väntade. 

Påfallande många av gästerna var gravida. Fertiliteten bland överklassen är god. Den här klänningen är praktisk: den kan användas i alla tillstånd. 

I fören på båten Stockholm trängdes Maddes kompisar med gamla stötar som skänkt pengar till Silvias välgörenhetsfond. Stämningen på topp! 

Men nu börjar det dra ihop sig. Helikoptrar cirkulerar. Det är som en trumvirvel i skyn. Avklarade är nu barndomsvänner, uppkomlingar, stötar och avsatta furstar. Dags nu att ge plats för the real thing. Dags att ge plats för the royalty! 

Först the Nordics: Håkan och Mette-Marit, Ari Behn. Han har skaffat sig ring i örat och lagt på hullet lite. Prinsessan Mary skrider fram med värdiga steg. Lite Silvia över henne: mer royal än the royals. 

Här är prins Joakim med en stilig donna vid sin sida. Min absoluta favorit. Vilken stil, vilken grace! Joakim var tidigare gift med prinsessan Alexandra, som emellertid lämnade honom för en fotograf. Men nu verkar han ha skaffat sig en ny kvinna. Jag googlar för att se vem det kan vara. Marie Cavallier, en fransyska. Det förklarar elegansen. Man måste ge det till Joakim: den mannen kan fixa tjejer. 

Sedan kommer de: Viktoria och Daniel! Vilken klass! Inget land har något liknande. Alla de som kommit före känns som uppvärmning. Så värdigt och ändå så folkligt. Med Daniel och Viktoria sitter Kärleken på tronen! 

Kajen var fylld av statstjänstemän. En del var klädda i vitt: de spelade trumpet. En del var klädda i svart: de lyssnade på Spotify. 

Men nu börjar det bli riktigt allvar. Jag märker rörelse bland kollegorna. De ställer in siktena: nu smäller det...

...och här kommer de! Brudparet! 

- Tihi! 

- Tihi!!

En kyss!!!

En svalkande vind och en dröm i spets som seglar förbi i sommarkvällen. Säpoman svävar, drömmer..

På båten råder strikt hierarki. Högst upp på överdäck the royalty. Och här ser man vem det är som har klass. De som står och vinkar till publiken vem är det? Jo, prinsessorna Viktoria och Marie. Viktoria mer rekorderligt, Marie mer elegant. Vilken stil, vilken grace! (suck). 

Reinfeldt får också vara med. Han verkar lite bortkommen. Daniel försöker prata lite med honom. Det är mycket just nu: Husby, Filippa. Fredrik verkar faktiskt lite nere. Han  borde försöka stöta på någon av donnorna under kvällen: han är trots allt den ende med makt i sällskapet och makt är väldigt sexig. 

Det är över. Båten fjärmar sig alltmer. Ut över Riddarfjärden och mot Drottningholm. Bakefter svärmar sjösäpo och intresserad båtburen allmoge. 

Och på Riddarholmens kommandohöjder tar vi i Stockholms allmoge farväl. Nöjda med en strålande dag i solen med kunglig glans och fest, och med fina bilder att ta med och berätta för barnbarnen. Blott Sverige svenska bröllop har! 

Ryska flottan i stan

I helgen har ryska flottan varit på besök i stan. Korvetten Steregusjtjij har legat ankrad i Stockholms inlopp. Till och Från fick tillfälle att besöka båten. 

Det började med att Svenska Dagbladet för några veckor sedan slog larm: Putin håller på och tränar anfall mot Sverige! Det ledde till uppståndelse och kalabalik. Försvarsmakten befinner sig som bekant på andra sidan jordklotet i Afghanistan. Enligt den nya doktrinen är det där som man bäst försvarar Sveriges frihet. Här hemma är det därför bara Hemvärnet som tar fajten. Det var därför en smal sak för ledarskribenter, folkpartister och andra chickenhawks att piska upp stämningen till ett läge som inte upplevts sedan kalla krigets dagar. För att motverka den försämrade grannsämjan bestämde sig ryska militären för att gå på charmoffensiv. Inbjudna av svenska marinen skickade man en av sina nyare båtar på besök, och man bjöd in människor att besöka båten. Det är från ett sådant besök som de här bilderna stammar. Varning: känsliga läsare, såsom ledarskribenter och folkpartister, kan finna delar stötande. 

Här ligger hon förtöjd vid Skeppsholmen. I aktern ses den ryska flottans örlogsflagga, det blåa andreaskorset på vit botten. Rysk båt i Stockholms inlopp? Är det krig? Nej, flaggan i topp på Kastellholmen: det betyder att det är fred. För övrigt ser båten ganska vass ut på håll. Inte lika mycket stealth som Visbybåtarna. Men ändå. 

Det här måste vara svårt att se för våra chickenhawks. Rysk soldat patrullerar vid Stockholms inlopp! Där är Slottet, där är Storkyrkan. Red Dawn? Nej, det är lugnt, det är grannar som gästar. Tidigare har ryska båtar inte kommit närmare än Baggensstäket. Det är Sverige: alltsedan isen smälte har vi levt fria och ingen främmande makt har någonsin objuden tillåtits gästa våra skär. 

Ryssarna visar stor öppenhet. Det råder inga restriktioner vad gäller fotografering. Här ses utsikten från kommandobryggan. Det är härifrån som skippern roddar skutan. 

Den populäraste platsen att fotografera var framme i fören med kanonerna som fond. Här ges några stilprov: 

Commander Bond. 

Goldfinger. 

"Varning, farlig zon". Behöver knappast översättas. 

Charmoffensiven fungerar. Efter visningen hoppas den ryske befälhavaren att hans mannar har varit behjälpliga att visa upp fartyget. Han förklarar att Ryssland alltid är berett att visa upp sina båtar och han hoppas att också få se svenska båtar i ryska farvatten. Vi nickar instämmande. Svenskar och ryssar är två fredsälskande folk. Så nära varandra men ändå så fjärran. Låt oss stärka relationen mellan våra länder! 

Efter visningen tar en gammal djurgårdsfärja gästerna i land. Mittemot oss sitter ryska matroser och sjömän som nu passar på att besöka Stockholm. Är detta fienden? Det är unga killar, knappt arton år fyllda. I Ryssland har man fortfarande kvar militärtjänsten. Till skillnad från hos oss ser man det fortfarande som viktigt där att göra män av pojkar. 

On the town.

Efteråt kan man inte annat än tycka lite synd om våra chickenhawks. All denna krigshets om intet genom ett enkelt flottbesök. Gårdagens män som lever i sjuttiotalet och som inte har insett att muren är riven och att Sovjetunionen inte längre finns. Borta för dem är Gorbatjevs tankar om det gemensamma europeiska huset. Okunniga om Ryssland och påhejade av landets fiender (amerikanska neokonservativa, polsk-baltiska revanschister, exiloligarker) vill de bygga upp nya spänningar och skapa nya skiljelinjer i Europa. Samtidigt som man varnar för ryssen har man inget emot att upplåta vårt land för kolonisering av främmande våldsverkare. 

Tjugo år efter Sovjetunionens kollaps är det en skandal att det fortfarande råder visumtvång mellan EU och Ryssland. Vi är grannar och har en gemensam historia som sträcker sig tusen år tillbaka i tiden. Alltsedan inbyggarna vid floden Dnjepr en gång bad vikingar från Roslagen att komma och grunda det ryska riket. Våra förfäder kallade det Gårdarike: här var gårdarna som de gästade på vägen mot Miklagård. Låt oss inte låta enfalden och illasinnet styra våra hjärtan. Låt oss återuppliva andan från 1989 och 1991. I en tid när politisk korrekthet, religiös fundamentalism och migrationsströmmar samverkar och gör oss allt mer otrygga och allt mindre fria bör vi nordbor hålla ihop. Fred och handel blir vår melodi när forna fiender blir grannar och vänner. 

Stockholm Marathon

Stockholm Marathon. Folk på stan, muskler som spänner sig och ansikten som plågas i bildvänliga grimaser. Det vara bara att skruva på värstingen och ge sig ut på stan. 

Publiken samlades tidigt för att heja fram sina favoriter. Barnvänligt. 

Jag hade fattat post vid Norra Järngraven. Tänkte att det skulle bli bildskönt när de kom ut ur tunneln. 

Här kommer de! 

Efter kenyanerna blir det snabbt trångt. Många vill vara med och fajtas om placeringarna. 

Uppe på bron gick det lugnare till. En oldtimer visar upp en säregen stil. 

Sopis på gott humör. Goda tider, strålande tider för branschen en sån här dag. 

Kärleken spirade bland publiken. 

Steve McCurry var där och plåtade! Han hade dock lämnat D4:an hemma idag. 

Just do it. 

Dricka i massor. Vid Söder Mälarstrand stod en hel tankbil full med sportdryck. Den behövs. Tre mil sprungna och sedan väntar Västerbron...

Rutinerad kille. Han bara plockar med sig vattnet med kepsen! 

Förutom handfat finns även dusch för den som önskar. Viktigt att göra sig fin inför målgången på Stadion. 

Har faktiskt själv sprungit Stockholm Marathon. Det var i min ungdom, för cirkus tjugofem år sedan. Tiden blev tre timmar och fyrtiofem minuter. Sedan dess har jag inte sprungit en meter. Tycker att jag inte längre har något att bevisa. Det som är utmaningen med marathon är inte flåset. Det är istället om benen håller. Första rundan flyger man fram. All uppståndelse, massan som rör sig gör att man springer två mil som vore det en söndagspromenad. Det jobbiga börjar vid varvningen. Det är då som det går upp för en att det är lika långt kvar. Sedan är det bara en två timmars lång plåga in i mål. Som sagt är det inte flåset det hänger på. Det är i stället om benen skall hålla. För varje meter får man små muskelbristningar, påkarna stumnar mer och mer...Att svänga in på Stadion är en underbar upplevelse. När man väl har stannat till efter målgången går det inte att röra sig. Det går inte att gå nedför trappor, man tvingas backa ner. På bilden ser vi hur påkar börjar stumma. Håller de in i mål? 

Det var nog. Efter ett tag tycker den kunniga publiken att den har sett tillräckligt. Dags att gå hem och sätta på kaffe. Och ta sig en eftermiddagslur. Löparna kommer säkert i mål oss förutan. 

Lilla Elitloppet - folkfesten

Elitloppshelg! Sista helgen i maj är det travfest på Solvalla. En av årets höjdpunkter: människor kommer från hela Sverige, från Norden och från stora världen för att heja på sina favoriter. Igår var det s k lilla Eliploppet, Sweden Cup. V75, och mycket annat. Till och Från var där och bevakade. 

Redan tidigt på morgonen fylls platserna. Somliga föredrar solstolar vid ringside, andra föredrar den legendariska E-läktaren, utomhusläktaren i fonden. En del föredrar att glassa på Kongressen. 

Nu börjar det. Nu kör vi! 

Jaa!!!

Sweden's Cup försök 2 vinns av Owen's Club och den sympatiske italienaren Pietro Gubellini. 

Peter Ingves ror hem segern med Beatasine till den finska kontingentens förtjusning. Riksbankschefens namne är en spexare och showman. Publikfavorit. 

Olle Goop i samspråk med entusiast. 

TV4 på plats. 

Glada ägare firar triumfen i vinnarcirkeln. 

Massor av kollegor. Tycker det råder en väldigt bra stämning i kåren. Inga armbågar, ingen klickbildning Nikon vs. Canon. Vi hjälper och stöttar varandra. I bilden en oldtimer som plåtar med en Hasselbladare. Respect! 

...fortsättning följer....

Lysningen

Hade egentligen tänkt ta det lugnt med plåtandet idag. Men på morgonkvisten fick jag bud om en intressant grej. Madde och Chris hade lysning inför bröllopet idag! Det var för bra för att låta gå en förbi. Jag dammade av värstingtelet och gav mig iväg. 

Jag var nere vid Slottsbacken en kvart innan elva. Kollegorna var redan på plats och bevakade. Jag fruktat att jag var sent ute men det här såg lovande ut!  

Det var dock lite märkligt. Ingen riktig aktivitet. Inga avspärrningar. Turister fraterniserar med livvakterna. Vi journalister står och pillar med utrustningen och väntar. Några strödda eftersläntrare dyker upp. Klockan slår elva. Det är nu det skall börja. Vad är det som händer? 

Uppenbarligen har kungahuset än en gång dragit mig och kollegorna vid näsan! Senast hände det vid Nobelfesten. Ryktet började gå att gästerna hade gått in i kyrkan från en särskild ingång i Slottet. På bilden en besviken kollega som vandrar hemåt med tunga steg. Undertecknad förlorade dock inte hoppet. Gudstjänsten tar väl en timme: varför inte hänga omkring och bida sin tid? Kanske något dyker upp när lysningen är slut? Jag satte mig vid boulebanan och väntade.  

Och vad är det då som händer? Spelmän på färd! 

Att spela är nödvändigt. Att leva är inte nödvändigt. Anrika spelmansgillen har ett big meet i Gamla Stan. Fioler, dragspel, nyckelharpor, folkdräkter, standar. I långa rader rullar de förbi Slottsbacken med sikte på Stortorget. Det här är pingst! 

Jäntors blig! 

Åldermannen skrider fram med värdiga steg. Man blir glad. Trots allt finns det fortfarande människor som älskar Sverige. 

En timme hade gått så undertecknad drog mig mot Slottet igen. Vid ingången till kungaborgen hade lite människor samlats. Besökare från fjärran samsas om utrymmet med lokala inbyggare. 

Kollegan från TT sätter upp sitt gear. Nu verkar det bli åka av! 

Och nu kommer de! Först ut är talmannen Per Westerberg. Jag gillar honom. Han är lite lantlig i sitt sätt men utstrålar ändå en viss värdighet. Precis som en talman skall vara. 

Tyvärr händer sedan inte mycket mer. Huvudskaran har antagligen gått in samma väg de kom in, genom Slottet. Av gästerna som kommer ut är det knappt någon man känner igen.  Som dessa. Några av Chris vänner? 

Stilig donna. 

Där är inbyggaren igen. 

Vad ska man säga? Det duger inte att låta kungahuset lura en varje gång på det här sättet. Det måste ske en förändring. Till och Från måste se till att skaffa sig ackreditering till bröllopet. Det är om knappt en månad så det är ingen tid att förlora. Hur gå till väga? Hmm, jag behöver en plan...