Premiärsnö!

I fredags var det första dagen med riktigt snöfall i Stockholm. Äntligen! Som man har längtat. Det har inte varit roligt att gå och plåta i mörkret i vad som i praktiken varit höstkyla långt in i december-januari. Så i fredags när jag gick till jobbet tog jag med kameran för att dokumentera denna viktiga händelse. 

Snön gjorde vägen besvärligare för stadens resväskdragare. 

På Skeppsbrokajen finns det en koloni vintertrutar som brukar ligga och ta sig en lur på morgonkvisten. Jag stannar upp för att ta en bild. Men då flyger de iväg! Förstår de inte att jag är deras vän? 

Bättre är det med kajorna. De verkar ha fattat! 

Trafikleden längs Skeppsbron är normalt ingen höjdare. Men vitklädd i snö blir den genast mer trevlig. 

Förhoppningsvis håller snön nu i sig någon månad. Det är snöskottare, pulkåkare och mycket annat man skulle vilja plåta innan våren tar vid. 

Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 3

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar.

Detta har hänt: Tommy och Lisa träffades på Skeppsbrokajen. De blir ett par men när Tommy blir av med jobbet och hamnar i misär glider de ifrån varandra. För att återvinna Lisas kärlek ger sig Tommy ut på jakt efter mat. Tillsammans med några vänner dansar han för en turist vid Strömmen med hopp om att därigenom kunna tjäna ihop brödfödan..

Del 3. 

Lisa står ensam på Skeppsbrokajen. - Varför kommer han inte? 

För sitt inre minns hon Tommy hur stilig han var när han flög där i solnedgången. 

- Kanske gjorde jag ett misstag? Jag kommer aldrig mer att se honom!  

Hon går till Ålandsbåtarna men ingen där har sett Tommy. - Har inte han lämnat stan? frågar de. Lisa återvänder hem. 

Plötsligt!

Han är tillbaka!  

- Ja klara det! Ja é en brödvinnare!

- Dum tudum tudum. 

- "I am the man!..."

Slut. 

Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 2

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar.

Detta har hänt: Tommy och Lisa träffades på Skeppsbrokajen och flyttar ihop. Tommy jobbade  som väktare på Ålandslinjen men när han började sova på sitt jobb får han sparken. Tommy sjunker ner i misär. När han hamnar i finkan ställer Lisa ultimatum: antingen fixar han bröd till kvällen eller så lämnar hon honom...

 Del 2

Tommy vaknar sent efter ännu en natt på stan. Han tittar sig i spegeln. Ingen vacker syn. 

- Vad blev det av alla drömmar? Blir livet inte mer än så här?

Tommy vinglar ut över Strömmen. 

Han gör en sväng runt Arvsfurstens palats. Men Carl Bildt är inte hemma.  

- Jag sätter mig på Karl den tolfte, tänker Tommy. Där har man bra koll på vad som händer.  

På Strömsbron hänger en turist och ser moloken ut. Plötsligt får Tommy en idé: 

När Tommy jobbade på Ålandslinjen brukade han och några jobbarkamrater underhålla passagerarna med lite enkla sång- och dansnummer medan båtarna låg i hamn. Det var ett bra extraknäck och man brukade kunna tjäna sig en hacka.  - Varför inte samla ihop gänget, tänkte Tommy. Så kan vi underhålla turisten och tjäna en slant! 

- Excuse me, mister! Where do you come from? First time in Stockholm? Do you want me and my friends to dance for you? 

- Wait here, I'll be back!

Turisten gräver i fickorna. Han tar upp något och gör ett kast, och sedan....!

Fortsättning följer...

Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 1

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar. 

På Skeppsbron vid kajplats 107 bodde en stilig ung skrattmås som hette Tommy. En dag får han syn på en snygg måsflicka som står där ensam. 

- Hej snygging! Kommer du ofta hit? 

- Det händer väl! 

Måsflickan hette Lisa och hade just flyttat in till stan från skärgården. Tommy och Lisa fattade tycke för varandra och snart var de ett par. 

Tommy jobbade som vaktmås vid Ålandsbåtarna. Det var ett bra jobb, välbetalt och med trevliga arbetskamrater. Ej heller var det särskilt ansträngande: Tommys uppgift var att stå och spana och skräna om det kom någon objuden gäst. Tommys och Lisas lycka var fullständig och snart väntade hon barn. 

Då började tråkigheter att inträffa. Tommys kärlek till Lisa gjorde att han var uppe sent på nätterna. Han började sova på sin post. Till slut fick Tommy sparken. 

Tommy började driva omkring på kajen. Han hamnade i dåligt sällskap och började hänga med kajorna. 

Tommy hade hamnat på glid och sjönk allt djupare ned i misär.  

Efter ett antal förseelser hamnade Tommy till slut bakom galler. Det var droppen. Lisa hade fått nog. 

- Din odugling till mås! Alltid kommer du hem sent och inte klarar du av att försörja din familj! Det här är sista chansen: om du inte kommer hem med bröd i kväll så tar jag ungarna och flyttar hem till mamma! 

Fortsättning följer...

Spontan komposition

Undertecknad har på senare tid funderat över Konsten. Är det inte så att konst nästan alltid bär på två delvis motstridiga element? Å ena sidan finns konst i den spontana gesten, det oväntade infallet, improvisationen. Å andra sidan finns konsten också i kompositionen, balansen, det vältempererade sammanhanget. Wagners musikdrama Mästersångarna i Nürnberg är en allegori över hur ande och liv, hur ungdomlig spontanitet kan förenas med regler och komposition. I dramat såväl som i ouvertyren tävlar dessa element för att i finalen gå upp i varandra i förunderlig harmoni. Spontanitet i komposition är väl också det som Tegnér åsyftar i sitt omdöme om Bellman som en sång som växer vild och likväl ansad. Bär konstens regel men försmår dess tvång. 

Att uppnå detta ideal i fotografin verkar emellertid skilja sig från andra konstarter. Inom måleriet har exempelvis konstnären full kontroll över kompositionen men spontanitet är i strikt mening svårligen möjlig. Snarare "spelas" spontantiteten genom att konstnären med sin fantasi ingjuter den i sina motiv. Målningar är därför ofta välkomponerade men livlösa. Inom fotografin är istället spontanitet inget problem. Det är bara att ta kameran och gå ut och plåta första bästa människa. Istället är problemet komposition som egentligen är omöjlig. Fotografen har inte kontroll över sina motivs inbördes förhållanden vilket gör att i fotografin måste själva kompositionen uppstå spontant. Häri ligger svårigheten - fotografier är därför ofta livfulla men röriga. När å andra sidan komposition uppstår kan bilden bli riktigt bra. 

Jag har roat mig med att gå igenom mina bilder för att se om man där kan finna spår av spontan komposition. Man ska väl helst inte kommentera sina egna bilder, men här gör jag det ändå och hoppas på läsarens överseende: 

Två statiska motiv i bildlig samverkan. Det enklaste exemplet på spontan komposition? 
 

Två människor i rörelse. Fortfarande enkelt, men rörelsen gör den svårare att fånga. 
 

Detta är en kvinna som brukar mata stadens måsar - till glädje inte bara för fåglarna utan även för stadens måsfotografer. Det som jag tycker ger denna bild en extra dimension är måsen som råkar flyga upp bakom. Ett lämpligt attribut åt Lady Bird, måsars vän.  
 

Att gå från två till tre inbördes samverkande motiv verkar öka svårighetsgraden dramatiskt. Kanske kan man dra paralleller till fysikens s k trekroppsproblematik? Inom fysiken är det välkänt att det exakt gör att förutsäga rörelserna hos ett system med två växelverkande kroppar. Men ökas antalet kroppar till tre blir rörelserna plötsligt omöjliga att bestämma! För att lyckas fånga tre kroppar i samverkande rörelse gäller det att ha tur. Men turen kan bättras på genom att plåta mycket. Denna bild visar tre måsar som råkar flyga på så vis att det ser ut som om de flyger i medvetna formationer. Bakom bilden finns hundratals knäpp. Denna bild hade därför inte varit möjlig utan Lady Bird. Hennes matande skapade ett hav av flaxande fåglar. Här gällde det att plåta på allt vad tygen höll och hoppas på det bästa. 

Här kommer vi in på metoden för att nå fram till spontan komposition. I min erfarenhet kan den sammanfattas i två ord: TUR och BESKÄRNING. Eftersom det inte går att komponera i egentlig mening måste man helt enkelt ha tur. Man kan dock bättra på turen genom att PLÅTA MYCKET. Men sedan gäller det att få till bilden och det gör man med det som jag tycker är det verkligt kreativa hantverket inom fotografin nämligen beskärningen. Beskärningen är det som gör bilden. Det är förunderligt hur en bild kan lyfta genom lämplig beskärning.

Här är fyra personer som råkar gå i takt på ett samordnat vis. Det som möjligtvis gör bilden en smula intressant är dels mannen som blänger, dels kvinnan i förgrunden. Här är en företeelse som jag stöter på ofta när jag gatufotograferar. Män tenderar att bli misstänksamma när man står och siktar på dem. Kvinnor blir däremot ofta glada över uppmärksamheten. 
 

Här är återigen fyra personer men denna bild tycker jag är intressantare. Tycker att rörelsen är spännande: männen står stilla medan kvinnorna rör sig framåt. Ändå verkar personerna utgöra en sammanhållen grupp. Åter syns den skilda inställningen hos kvinnor och män till kameran (kanske upplever kvinnliga fotografer det omvända förhållandet?)
 

En bild från en marknad. Fem personer som kuggar i varandra. Finns det inte en seg slow motion-känsla i denna bild? Den blundande kvinnan är nog den som bidrar främst. 
 

Sjömän på Skeppsbrokajen. De har legat för kaj hela helgen och visat upp sig och är just på väg att lägga ut. Solen skiner och sjömännen tar avsked av kära och vänner. Stämningen på topp: båtarna, kamraterna, glädjen att försvara sitt land. Lite känsla av tavla över denna bild? 
 

Den här bilden ser jag som en av mina mest lyckosamma. Uppskattar hur måsen samverkar med cyklisten och vinklar upp sig för att kugga in. Måsens och fotografens samspel bidrar också till en trevlig anekdot. 
 

Segervittring. Ett exempel på radkomposition. 
 

Italian wedding. Den här bilden ser jag som min mest lyckosamma. Uppskattar särskilt hur stolpen samverkar med stupröret för att kasta uppmärksamhet på skorna. Tack stolpe, tack stuprör! 

För att summera är min erfarenhet att spontan komposition främst åstadkommes med hjälp av tur och beskärning. Turen kan dock hjälpas på traven genom att plåta mycket. Är detta också andras erfarenhet?