Från Prag - Min nattliga anabasis

Igår kväll var jag ute på ett lite märkligt äventyr. 

Skärtorsdagen hade övergått i långfredagsnatt. Jag bestämde mig för att avstå från alla frivoliteter och ge mig upp på berget. 

Prag har fått sin historiska roll genom den borg som ligger på en kulle högt över staden. Ett ointagligt fäste från vilket man kontrollerar farvägar i hjärtat av Europa. Vägarna upp mot borgen är branta. En historisk bebyggelse som är helt oförstörd. Tänk kvarteren kring Mosebacke men mycket mer. 

Vid borgens fot. Prag är en stad med tusen år på nacken. Genom århundradena har sten lagts på sten för att skapa denna unika miljö. Gränderna prydes av ölstugor stinna med folk. Hur många historier har inte berättats här genom åren? 

Uppe på bergets fot. Ett lätt duggande regn.  Tomma administrativa byggnader. En lite spöklik känsla. 

En vacker barockkyrka och ett mäktigt palats. En man är ute och rastar en liten hund. Han talar spanska på telefon. Annars folktomt. 

Jag vandrar vidare. Plötsligt kommer jag till ett kloster. Porten är öppen så det är bara att gå in på området. Upplysta byggnader men ingen där. Är jag den enda människan kvar här på jorden? 

Jag slår in på en stig. Den för mig in i ett skogliknande landskap. Björkar kring en ringmur! Har jag plötsligt förflyttats till Visby? 

Jag fjärmar mig alltmer från staden. Mitt i mörkret uppenbarar sig plötsligt ett märkligt torn. En farkost från rymden? 

Långt där nere larmar staden. Börjar nu bli lite orolig. Bestämmer mig för att ta mig ner för berget. Plötsligt ser jag en upplyst slinga där nere. Jag hör människor spatsera. Två nunnor! De blir livrädda när jag kommer nerför berget. 

När jag kommit en bit ner uppenbarar sig en grönskande dal. Det måste vara klostret däruppe. Från en kyrka i fjärran hörs klockorna klämta. 

Befinner jag mig i Getsemanes trädgård? En stig för mot ljuset, mot vinodlingar och bebyggelse. Följ ljuset! 

På andra sidan dalen. Klostret i fjärran. Men vad är det där till höger? En flagga virad kring en stolpe. En flagga i blått och gult? Med snabba steg beger jag mig längs kanten. Hjärtat bultar allt snabbare. Kan det verkligen vara..? 

Ja! Hemma! Fosterjorden! Att efter nattlig vandring i främmande land plötsligt få se Sverige uppenbara sig! Vilket lyckligt slut! 

Jag gick ned till staden glad till sinnet, kom hem till hotellet och somnade trygg in. Måste dock säga att ambassaden låg väldigt bra till. Högt uppe på kullen med staden för sina fötter. Så nu infaller nästa fråga: Hur blir man ambassadör? 

Nattsudd

Fortfarande är det lite mörkt när man går hem efter jobbet. Därför har det blivit mycket nattsudd på senare tid. 

Småtrevligt, men kanske lite enahanda i längden. Nu väntar man på ljuset. I morgon är det mars och den 21:a är det vårdagjämning. 

/Iwa

Natt och dag på samma gång

En lustig grej hände idag på väg hem från jobbet. När jag gick över Strömsbron så såg jag ett flygplan däruppe i skyn. Från andra hållet närmade sig en fågel. Och månen fanns med på ett hörn! Det här kan bli en fin bild tänkte jag. 

Tyvärr kom de tre inte tillräckligt nära varandra för att det skulle bli bra. Men sedan när jag kom hem och började dra i reglagen hände något. För att öka kontrasten drog jag ned på exponeringen ett halvt steg. Då började bilden att svartna. Månen befann sig nu i natt! 

Det hade jag inte väntat mig. Drog man ner exponeringen ytterligare ett steg blev hela bilden svart. Det fick mig att fundera en stund över hur skör vår tillvaro egentligen är. Natten är bara ett ljussteg bort. Kaos är granne med Gud. 

Go' kväll. 

Tronarvinge!

Som svensk känner man att detta är en särskild dag. På morgonen meddelades att Viktoria just hade fött ett flickebarn. En tronarvinge! Det är något som händer en gång per generation. 

Hur många länder kan egentligen fira en sådan händelse? En fridens dag således. För landet: att tronföljden är säkrad. Vårt urgamla kungadöme kan nog leva vidare ett tag till. För Viktoria och Daniel: deras bröllop får en fortsättning i dur. 

Jag är en sån där person för vilken det inte ligger att skryta. Men jag kan nog säga att jag hade mina aningar. För några dagar sedan en kväll när jag gick hem från jobbet såg jag att det lyste i några fönster i västra vingen på slottet. - Är det månne Daniel som är uppe och filar på ett nytt kärlekstal? - tänkte jag. 

Idag fick jag höra nyheten först när jag var på jobbet. En kollega ringde och frågade om jag skulle ut och höra saluten vid lunchtid. Vi stämde träff på stan. 

Vid Strömmen hade det redan börjat samlas folk. Som tur var hade jag kameran med mig. Men om jag bara hade vetat! Då hade jag plockat med mig 70-200:an. Nu fick jag hålla till godo med en 85:a. 

Det fanns två möjligheter att bevista händelsen. Antingen kunde man se saluten ifrån Skeppsbron. Eller så kunde man inta ställningar på Blasieholmen vid Skeppsholmsbron. Jag och kollegan väljer det senare.  

Nu börjar det att smälla. Då sticker ankorna! He he. Inte andjakt den här gången. 

Fyrtiotvå skott i två saluter, tjugoen gånger två. Det är mäktigt. På andra sidan bron hänger krutröken tjock.  

Efter ett tag ansluter en kollega. Undertecknad har tagit ansvar och hållit ställningarna enbart med en 85:a. Så det känns skönt när kollegan dyker upp och löser av med tyngre grejer. 

En entusiast. Gillar den nya light-stilen. 

Det är slutskjutet. En behaglig och förnöjsam känsla sprider sig bland åskådarna. 

Jag och kollegan vandrar mot stan. Här är undertecknad vid Hamngatan. Obs, flaggorna på NK! Fint fångat. 

Jag återvände till jobbet. Men var festligheterna slut för det? Nehej. Några kollegor hade påpassligt gått och köpt en prinsesstårta! Så nu blev det till att fira med bullar och bak. 

Denna tårta kommer antagligen bli den nya storsäljaren. Man måste säga att bagarna och konditorerna har haft flyt. Askonsdagen infaller - och så kommer det här! Nu kan man sälja bakverk ända fram till påsk. 

Naturligt nog är det svårt att koncentrera sig en sådan här dag. Yran låg i luften och påverkade allt - chefer, medarbetare, ja, även attiraljer!

Det finns en gammal tradition att när det föds en tronarvinge har man rätt att gå hem. Även själva månen syntes idag smila över vårt sagoland! 

En dag att fira. När Viktoria föddes var man för ung. Och frågan är om man får uppleva någon mer gång. Så varför denna behagliga ande, varför skjuta salut, varför fira en tronarvinge med landsmän och landsmaninnor? Ytterst handlar det nog om kärlek: kärlek till fosterlandet, kärlek till vår historia, kärlek till vår urgamla nation. Leve Sverige! Skål!

Rotfyllningsyoga

I fredags var det en mindre lustfylld dag, som dock slutade i dur. Saken är den att för två veckor sedan åkte jag på en rotfyllning. Rotfyllningen har rykte på sig att vara det värsta man kan råka ut för. Och den är precis lika hemsk som sitt rykte. Rotfyllningen är en trestegsraket. Först kommer själva borrandet. Denna är emellertid inte särskilt problematisk. Man är bedövad så det känns ingenting. Sedan kommer emellertid det andra steget. Då skall man se till att få kanalerna inne i tanden rensade. Och detta skall helst göras utan bedövning. Detta så att tandläkaren kan veta när hon kommit ner i själva köttet. 

Så när man ligger där i stolen stirrandes i taket så är man först paralyserad. Sedan börjar man bli resignerad. Vad är det värsta som kan hända? Att man dör, och det är inte så farligt.. Sedan börjar man bli kreativ. Man börjar se det som en nyttig träning i mindfulness. Det finns inget att göra. Det bästa är bara att iaktta smärtan, notera den och bara låta den passera. Tillvaron är ytterst lidande..

Med rotfyllning är det som med löpträning eller med bastubad - man gör det för att det är så skönt när det är över. Efteråt gick jag hem i stockholmsnatten. Plåtade några bilder längs Strandvägen. Nästa fredag är det slutfyllningen. Men varför oroa sig? Bättre att vara närvarande i nuet..

Då jag kom hem från tandläkaren väntade emellertid ett trevligt besked. Mitt NPU-kort från Nikon hade trillat ned! Saken är den att jag för några veckor sedan köpte mig en D700. Och när jag registrerade innehavet tog det inte många minuter innan man fick en inbjudan att vara med i deras proffsklubb! Helt klart var de snabba att vilja ha en. Måste erkänna att undertecknad är väldigt mottaglig för den här typen av smicker.   
Nikon nirvana ...
Det är bara att inse att man är ett proffs ...
- Finns det några gluggar man skulle kunna köpa?