Barncancerfonden - Book of Hope

Alltid händer det något i Kungsan.  Igår var Barncancerfonden där. De anordnade ett event som de kallade Book of Hope. Ett tiotal författare hade upplåtit böcker åt fonden. De stod i Kungsan och signerade dem. Pengarna gick oavkortat till fonden. Till och Från var där. 

Mycket att välja på bland några av Sveriges mest folkkära författare. Barncancerfondens kunniga medarbetare visar intressenterna tillrätta. 

Herman Lindkvist i fransk generalpose. 

Viveca Sten har gjort sig känd som författarinna av intrikata mordmysterier i skärgårdsmiljö. Här delar hon med sig av hur man knåpar ihop en intrig. 

Barncancerfondens volontärer hjälpte till att hålla grytan kokande. 

Psykiatern David Eberhard har gjort sig känd som frispråkig debattör. Hans böcker tar upp paralleller mellan själs- och samhällsliv. Intressant. 

Agneta Sjödin är känd som intervjuare och programledare. Nu har hon själv fattat pennan. 

Det måste sägas att det tyvärr verkade vara dålig mediauppslutning. Det var bara jag och kollegan här som var där och bevakade. Obs, lägg märke till namnbrickan. Ackreditering! Respect. 

Lysningen

Hade egentligen tänkt ta det lugnt med plåtandet idag. Men på morgonkvisten fick jag bud om en intressant grej. Madde och Chris hade lysning inför bröllopet idag! Det var för bra för att låta gå en förbi. Jag dammade av värstingtelet och gav mig iväg. 

Jag var nere vid Slottsbacken en kvart innan elva. Kollegorna var redan på plats och bevakade. Jag fruktat att jag var sent ute men det här såg lovande ut!  

Det var dock lite märkligt. Ingen riktig aktivitet. Inga avspärrningar. Turister fraterniserar med livvakterna. Vi journalister står och pillar med utrustningen och väntar. Några strödda eftersläntrare dyker upp. Klockan slår elva. Det är nu det skall börja. Vad är det som händer? 

Uppenbarligen har kungahuset än en gång dragit mig och kollegorna vid näsan! Senast hände det vid Nobelfesten. Ryktet började gå att gästerna hade gått in i kyrkan från en särskild ingång i Slottet. På bilden en besviken kollega som vandrar hemåt med tunga steg. Undertecknad förlorade dock inte hoppet. Gudstjänsten tar väl en timme: varför inte hänga omkring och bida sin tid? Kanske något dyker upp när lysningen är slut? Jag satte mig vid boulebanan och väntade.  

Och vad är det då som händer? Spelmän på färd! 

Att spela är nödvändigt. Att leva är inte nödvändigt. Anrika spelmansgillen har ett big meet i Gamla Stan. Fioler, dragspel, nyckelharpor, folkdräkter, standar. I långa rader rullar de förbi Slottsbacken med sikte på Stortorget. Det här är pingst! 

Jäntors blig! 

Åldermannen skrider fram med värdiga steg. Man blir glad. Trots allt finns det fortfarande människor som älskar Sverige. 

En timme hade gått så undertecknad drog mig mot Slottet igen. Vid ingången till kungaborgen hade lite människor samlats. Besökare från fjärran samsas om utrymmet med lokala inbyggare. 

Kollegan från TT sätter upp sitt gear. Nu verkar det bli åka av! 

Och nu kommer de! Först ut är talmannen Per Westerberg. Jag gillar honom. Han är lite lantlig i sitt sätt men utstrålar ändå en viss värdighet. Precis som en talman skall vara. 

Tyvärr händer sedan inte mycket mer. Huvudskaran har antagligen gått in samma väg de kom in, genom Slottet. Av gästerna som kommer ut är det knappt någon man känner igen.  Som dessa. Några av Chris vänner? 

Stilig donna. 

Där är inbyggaren igen. 

Vad ska man säga? Det duger inte att låta kungahuset lura en varje gång på det här sättet. Det måste ske en förändring. Till och Från måste se till att skaffa sig ackreditering till bröllopet. Det är om knappt en månad så det är ingen tid att förlora. Hur gå till väga? Hmm, jag behöver en plan...

Dagnys på Fotografiska

Var på Dagnys på Fotografiska i helgen. Man har ju sett bilderna på bloggarna från träffarna. Det är inte utan att man har velat vara med. Men Uppsala är ju inget ställa man tar sig till på en kafferast. Dagnys brukar emellertid gästspela på Fotografiska en gång per år och då brukar en annan passa på: 

När jag kom dit hade många redan samlats. En del verkade vilja leka spetsigafingerleken. Det går till så att man ska försöka ha så spetsiga fingrar som möjligt. 

Kurt gör en magisk gest...

- NO PHOTOS! 

Svårt att leva som man lär. 

Alla verkade ändå glada. Ett givande litet samkväm på lördagsförmiddagen. De stora frågorna förblev dock obesvarade. Vad är konsten? Vilken är den bästa kameran? Svaren får vänta till nästa gång. 

//Slut. 

Dagens paparazzo: Tom Cruise

Det är mycket kändisar i stan just nu. Igår Nobelfesten. Idag var Tom Cruise på besök. Det var premiär på hans nya rulle "Jack Reacher". Så ryktet gick att han skulle vara där på premiärvisningen på Sergel Plaza. En sådan händelse får man inte missa! Till och Från gick dit för att bevaka. 

Entusiasterna är tidigt på plats. Viktigt att få bra platser. 

Spänd förväntan. När ska han komma? 

Ringside, med blixt! Man blir lite avis. 

Plötsligt: limousinen svänger upp. Ut stormar Tom! 

Stället förvandlas till kaos. Tonårsskrik och mobiler i luften. Var är han nånstans? Där är han! 

Mycket svårt att komma till. Stället är ett böljande inferno. Mobiler i luften, skrik på "Tom, Tom!"

Tom håller på länge, länge med fansen. Han verkar skriva autograf och skaka hand med varenda en som står längs sargen. 

Man måste ge det till Tom. Det är världsklass på fan-vården. Frågan är om ens Bruce Springsteen håller på så här. 

Efter en och en halv timme har Tom arbetat sig genom hela långa raden av fans. Han håller en mindre intervju innan filmen drar igång. Jag förbereder mig för att gå hem. Då, plötsligt! Vad skådar mitt norra öga? 

Rosamund Pike! En av världens vackraste kvinnor! Vad gör hon här? Har hon varit här hela tiden? Varför är det ingen som säger något? Alla bara skrek på Tom. 

/Slut. 

Dagens paparazzo

Idag var det Nobeldagen. Detta brukar innebära en sak: celebrities. Det är med andra ord bra tillfälle att ge sig ut och fotografera så jag tog med mig värstingtelet idag när jag gick till jobbet. Undertecknad jobbar nära Konserthuset så jag tänkte att jag skulle kunna plåta några högdjur i samband med prisceremonin som äger rum i sagda konserthus. Kan meddela att jakten gick över förväntan. Men det var inte utan att det skedde på lite avvägar. 

Vid fyratiden tog jag mig en promenad mot Hötorget för att stärka luftrören. Får dock lite onda aningar. På Kungsgatan står en buss parkerad med ovanstående budskap. Gästerna har redan gått in! Jag har kommit för sent! 

Hötorget är avspärrat. Från snöyran för några dagar sedan syns inte ett spår. På torget står de svarta limousinerna uppställda. Mycket högvilt därinne. 

En och annan avdankad diplomat slinker in lite sent. Annars står alla nu och väntar på kungen. 

Publiken var dock vid gott mod.  En japansk turist poserar glatt. 

Nu börjar det hända saker. Plötsligt - kungens limousin rullar in! Men vad är det här? Bilen är tom! Kungen har klivit av innan och slunkit in i Konserthuset via någon hemlig ingång. Säpo har lyckats lura alla! 

Lägg för övrigt märke till den urcoola bilskylten. Snacka om statement! 

Ni förstår säkert att jag var ganska missnöjd med dagen ur ett fotomässigt perspektiv när jag gick hem. Jag travar i slasket och svänger in på Skeppsbron. Jag går djupt nere på den när plötsligt blåljus och sirener hörs dundra fram längs Skeppsbroleden. Jag vänder mig om - och vad skådar mitt norra öga? Kungens limousin! Jag drar blixtsnabbt och hinner få iväg några skott..

Här ser man dem! Kungen är på väg att slinka in på Slottet en stund för att värma inför festen. I mittensätet Madde och Carl Philips omisskännliga profil. I baksätet syns kungens nuna och även drottningens diadem skymtar fram. Vem är det i framsätet? Det måste vara Chris. 

Visst ser man att det är drottningen! Som synes slutade dan lyckligt i och med att man fick sina bilder. Visserligen genom tur.  - Eller rättare: en bra paparazzo ska ha tur. Det handlar om att öva upp det där sjätte sinnet som gör att man instinktivt vet var kändisarna kommer att dyka upp. En bra paparazzo ska vara som en måltjuv, lite av en fotografins Gert Müller. 

/Slut.