Elitloppet - publikfesten regnar bort

I söndags var det Elitloppet. Det började bra med solsken på morgonen - men sedan kom regnet. Se här hur travtävlingar ser ut i regn: 

Det fina med regn är att man får känna sig som ett riktigt proffs. Stå och hänga i regnet med kameran och värstingobjektivet utefter tävlingsovalen. Då vet alla att man tillhör skrået. 

Stefan Melander njuter ett zenögonblick. Eller är det eftertankens kranka blekhet? 

Goop: "Hur faen kör du?" Kolgjini (spaggeskånska): "Ja kom då. Plocka!"

Äldre kollega med Bladare. Respect! 

Nesta Effe. Segergest a la Henke Larsson. 

Il triunfatore. 

Skilda världar. 

Hästen från helvetet. 

Den här tjejen sprang fram och tillbaka på banan i någon sorts funktionärsroll. Bästa outfitten för detta? 

Expressen höll publiken med regnställ. Första gången den blaskan gör nytta sedan när? Femtiotalet? 

Fransk  tv-man. Varför är fransmännen och italienarna så mycket coolare? 

Burka? Nej, kofta. 

...fortsättning följer...

Lilla Elitloppet - jakten på miljonen

Det var strålande väder. Jag kom till Valla vid elvasnåret. Det brukar vara skönt med några timmar före loppen. Då kan man i lugn och ro kolla in värmningarna, känna på stämningen, lämna in kupongen. Även om huvuduppgiften idag var att bildbevaka tillställningen vill man ju även vara med i matchen och försöka tjäna en hacka. Jag slog mig ned vid ett bord vid ovalen och började knåpa ihop en V75:a. 

När man spelar är det viktigt med rutiner. Det gäller att vara systematisk och inte spela på allt som rör sig. Själv har jag som regel att alltid köra med tre spikar. Det är väldigt svårt att sätta tre spikar. Men det är svårt att överhuvudtaget vinna. Genom att spika tre hästar vinner man streck: man kan kräma på bra i de andra loppen och på så vis ha chans på en högoddsare. Det här är ett trick som jag har lärt mig från Robert De Niro. I filmen Deer Hunter där han och hans kompisar är fångna i Vietnam och vakterna spelar rysk roulette med fångarna. De Niro ber att få tre kulor i loppet: det ökar dramatiskt chansen att förlora, men ökar samtidigt chansen att kunna övermanna vakterna. Genom att så att säga ta en chans inuti chansen kan man bättra på chansen till en högvinst. 

När man väl har spikat tre hästar gäller det sedan att kolla in strecken. Kolla in de fem, sex högst rankade i varje lopp. Välja några. Eventuellt också komplettera med ett drag. Då jag inte spelat på länge gick jag i stort sett på Rondens ranking. Jag valde mina spikar. Checco Boko i andra, Askens Valencia i femte, Parkin i sista. Kompletterade kupongen med några roliga streck. Jag hade bestämt mig, saken var klar, när plötsligt...

Sista loppet är Harper Hanovers lopp. Det är ett stayerlopp, d v s långdistans 3 140 meter. När jag lusläser programmet, vad skådar mitt norra öga? Nummer 9, Jacky Glide. Stammandes efter Jag de Bellouet, den franske travhästen som höll hov på travbanorna i mitten på 2000-talet! Jag de Bellouet var min absoluta favorithäst. I Frankrike gick hästen under smeknamnet Le Cannibale, efter sin förmåga att tugga i sig motståndarna. Hästen var urstark. Jaggen  brukade lägga sig i position utvändigt ledaren. Positionen räknas som besvärlig: på travspråk kallas den för dödens då den brukar suga musten ur den häst som ligger i den. Med med Jaggen var det tvärtom: han låg i dödens och utövade konstant tryck på motståndaren. Halvvarvet från mål kroknade motståndet och Jaggen gled ifrån. 

Jaggen råkade ut för en stor oförrätt på Solvalla. År 2006 vann Jaggen Elitloppet i överlägsen stil. Det är det värsta som jag har sett på en travbana. Tänk Usain Bolt på fyra ben. Det är Elitloppet, världens bästa hästar står mot varandra på sprinterdistans. Det skall egentligen inte kunna hända. Den dubble Prix D'Amerique-vinnaren hade tidigare krigat ner allt motstånd på kolstybben i Paris . Nu gjorde han det även på Solvallas sprinteroval: 

https://youtu.be/IOgYWHyLOMM 

Någon tid efter loppet blev emellertid Jaggen orättvist fråntagen segern! Det visade sig att Jaggen före loppet hade genomgått akupunktur. Detta är inte förbjudet internationellt. Lite kinesisk alternativmedicin som motvikt till alla medikamenter som alla travtränare tutar i sin hästar (hästkur, någon?) Men de svenska regelmakarna hade kommit på att denna behandling stred mot regelverket. I stället gavs segern till svenska hästen Conny Nobell. På klippet ovan ser man att Conny Nobell bara var trea i loppet. Tvåan, den tyske hästen Let's Go diskades också för någon förment oegentlighet. Allt för att Conny Nobell skulle få vinna Elitloppet. så nu stoltserar Conny Nobell med sitt namn på Elitloppets Wall of Fame uppe på Kongressen. 

När jag därför såg Jacky Glide i programmet vaknade andarna till liv. Stayerdistans. Med Jaggens blod i sig borde Jacky kunna mala ned motståndet. Det är för övrigt en grundregel: sprinterdistans så är det amerikanskt blod som gäller, långdistans så är det franskt. Hästen dessutom tränad av Stig H. För mig är Harper Hanover förknippad med Stig H. Minns när han vann här med Utah Bulwark år 1985. Jag kollade strecken. Jacky en riktig högoddsare. Hästen bara spelad på fyra procent av kupongerna! Om hästen skulle vinna skulle det bli miljonvinst hur än det gick i de andra loppen. Conny Nobell-älskarna i det här landet förstår naturligtvis inte att uppskatta Jaggens sanna värde. Tankarna börjar fara i väg. Jag kan bli ekonomiskt oberoende. Jag kan sluta på jobbet, börja plåta på heltid...

Jag beslutar mig för att frångå mitt system och ta med Jacky på kupongen. Jag nöjer mig med två spikar. När jag ändå frångått Parkin som spik i sista är det lika bra att plocka med ytterligare en häst. Jag plockar med New Line. Således tre hästar i stället för en. Strecken drar iväg...

I vanliga fall är spelandet den enda last jag kan kontrollera. Jag är mycket stolt över det. När jag ger mig av till banan brukar jag ha en spelbudget. Vanligtvis 3-400 kronor. Jag spelar upp min budget och inte en  krona mer. Vinner jag så vinner jag, förlorar jag så förlorar jag. Alltid cut your losses, aldrig double down. Vanligtvis lägger jag omkring trehundra kronor på ett system. Det är också vad systemet hade kostat om jag hade kört med tre spikar. Men nu hade systemet blivit tre gånger dyrare, således niohundra kronor! Det är det som händer när speldjävulen får tag i en. För att få en på kroken ser djävulen till att låta en vinna. När man har vunnit föds tanken på Storvinsten, ekonomiskt oberoende. Då är man fast och djävulen halar in en. Jag har alltid vetat hur djävulen jobbar och brukar därför aldrig låta mig luras. Jag brukar vara som en mört som betar runt kroken men avstår från att hugga. På så vis har djävulen låtit mig vinna småvinster som jag har varit fullt nöjd med: En hundring här på ett bra platsspel, en hundring där på en femma. 

Men nu hade jag svalt betet. Niohundra kronor! För de pengarna kan man köpa en 50/1.8. Vansinne! Det var inte bara tanken på ekonomiskt oberoende som hade lett mig ned i träsket. Det var också tanken på hämnd. Via dottern skulle Jaggen få revansch på Solvalla. Men i spel kan man aldrig låta sig ledas av dylika känslor. Spel är strictly business, det gäller att vara iskall. 

Så direkt efter jag hade lämnat in kupongen förstod jag vad jag hade gjort. Jag hade agerat out of character. Jag visste att jag skulle torska. Med olust och oro till mods inväntade jag det ofrånkomliga. Första omgången vanns av Beatasine och Peter Ingves. Jag var fortfarande med. Men redan i andra sprack det. Jorma Kontio svek med Checco Boko. I tredje loppet torskar jag igen. Jag kan alltså max få en femma på systemet. Locket på och sordin på den personliga glädjebägaren. Sexhundra kronor mindre i plånboken bara för att jag inte kunde hålla huvudet kallt! 

I femte loppet revanscherar sig Jorma och vinner med Askens Valencia. Åtminstone en spik grejad. Lopp sex och sedan är det sista loppet, Harper Hanover. Oddsen kommer upp på tavlan. Jacky Glide står i fyrtio gånger pengarna! Har man ingen känsla för värde? Jag beslutar att lägga ett spel på Jacky. Hundra kronor vinnare-plats. Det betyder över fyra tusen kronor i vinst om hästen vinner. Kanske man ändå kan lära Conny Nobell-älskarna i det här landet en läxa.  

Loppet börjar. Nougat Ås och Johnny Takter tar ledningen. Jacky Glide står med tjugo meters tillägg. Hästen får fjärde ytter. Favoriterna Parkin och New Line längre bak i kön. Första varvet i måttligt tempo. Hästarna på bortre långsidan. Då hör man speakern: "...Ut i tredje spår närmar sig nummer nio Jacky Glide!" Jaggen är på gång! Erik Adielsson!  Vid andravarvspasseringen ligger Jacky i dödens utvändigt ledaren. Precis som fadern brukade göra. Jaggen är tillbaka! Ut på slutvarvet och bortre långsidan: "...Det är fortfarande nummer två Nougat Ås i ledningen som nu får kraftig press från nummer nio Jacky Glide!" Ha ha ha! Han är tillbaka! Han kommer att mala ned allt!

Hästarna in på målrakan. Nougat Ås visar sig ha krafter kvar. Hästen svarar och går ifrån. Jacky Glide håller motståndet bakom sig och spurtar in som tvåa. Segerherren Johnny Takter upp i vinnarcirkeln till folkets jubel. Trots allt en värdig vinnare. En femåring som höll de härdade kombattanterna bakom sig. 

Jacky vann inte, men jag blev ändå inte lottlös. Tvåa betyder plats, och eftersom ingen av de stora favoriterna kom bland de tre bästa betydde det fina pengar. Jag går till spelluckorna för att casha in. Kör med min vanliga variant. Går fram till luckan med den snyggaste tjejen, sedan frågar jag: "Är det det här som är vinnarluckan?". Svar: " Ja, haha, det kanske det är!" Får ut vinsten: 741 kronor! Förlusten från V75:an återhämtad! Återigen på noll! Ingen regel utan undantag. Normalt gäller cut your losses. Men ibland kan det vara bra med double down. 

Så dagen slutade i dur. Jaggen fick en halv revansch. Jag lärde mig en läxa vad gäller spelandet, men gudarna var med mig och den blev inte dyr. Dessutom fina tävlingar och fina bilder. Så er travkorrespondent tar glatt farväl för den här dagen. I morgon väntar nya äventyr. Då väntar Elitloppet! 

Lilla Elitloppet - folkfesten

Elitloppshelg! Sista helgen i maj är det travfest på Solvalla. En av årets höjdpunkter: människor kommer från hela Sverige, från Norden och från stora världen för att heja på sina favoriter. Igår var det s k lilla Eliploppet, Sweden Cup. V75, och mycket annat. Till och Från var där och bevakade. 

Redan tidigt på morgonen fylls platserna. Somliga föredrar solstolar vid ringside, andra föredrar den legendariska E-läktaren, utomhusläktaren i fonden. En del föredrar att glassa på Kongressen. 

Nu börjar det. Nu kör vi! 

Jaa!!!

Sweden's Cup försök 2 vinns av Owen's Club och den sympatiske italienaren Pietro Gubellini. 

Peter Ingves ror hem segern med Beatasine till den finska kontingentens förtjusning. Riksbankschefens namne är en spexare och showman. Publikfavorit. 

Olle Goop i samspråk med entusiast. 

TV4 på plats. 

Glada ägare firar triumfen i vinnarcirkeln. 

Massor av kollegor. Tycker det råder en väldigt bra stämning i kåren. Inga armbågar, ingen klickbildning Nikon vs. Canon. Vi hjälper och stöttar varandra. I bilden en oldtimer som plåtar med en Hasselbladare. Respect! 

...fortsättning följer....

På Solvalla - Silverhästen

I lördags var det V75-helg på Solvalla. Det var länge sedan undertecknad var på Valla så jag bestämde mig för att åka ut. Det fanns flera skäl till varför detta var en god idé. Dels var det många fina lopp med V75-finaler och Carl XVI Gustafs Silverhäst som höjdpunkt. Dels var det jackpot på V75:an så jag tänkte att jag skulle försöka passa på och dryga ut plånboken inför julen. Sedan var det ett bra tillfälle att komma ut och lufta 70-200:an lite grann. 

Ett proffstips: när det handlar om finaler brukar det vara en god strategi att spela smart och inte försöka dra hem storvinsten. Det gäller att inte bli girig: i finalerna springer de bästa hästarna och det handlar nästan alltid om max 3-4 hästar i varje lopp. Ödsla därför inte bort streck på högoddsare utan nöj dig med en vinst på 20-30 000 kronor en sån här dag. 

Det brukar vara en god idé att vara tidig ut på banan så att man kan kolla värmningarna. Här ses Overtaker i markslukande aktion. 

Kollega. 

Många hästkrafter..

Tävlingarna börjar. HÅRT I MÅL!

- Öh, ha'ru socker? 

Ulf Ohlsson och Vincennes. 

Spelluckor uppe på Kongressen. Ett proffstips: när man har vunnit går man till luckan med den snyggaste tjejen. Sedan säger man: Är det det här som är vinnarluckan? 

Dagens begivenhet var Carl XVI Gustafs Silverhäst. Och loppet vanns av...Friction! Scarlet Night-sonen spurtade hem den tionde V75-segern. Starkt jobbat! 

Örjan Kihlström i välbekant situation. 

Den glada tränaren Catarina Lundström. 

Fyraåringsloppet Solvalla Grand Prix vanns oväntat av stoet Vincennes. Och här ser vi dagens lyckligaste ägare. 

Hur gick det för en själv med spelandet? Jo vars, inte så pjåkigt. Fick in en femma på systemet. Tjugofem kronor i utdelning. Det blev till en varm korv. 

Att plåta trav - några proffstips

Var ute på Valla idag. Ett längre reportage följer i morgon. Under tiden delar jag med mig av några proffstips. 

Trav är i grunden inte svårt. Motiven är stora och rör sig  med en hastighet och på ett sätt som är lätt för fotografen att kontrollera. Svårigheterna blir därför de gamla vanliga: hur kontrollera ljuset? Hur få ögonkontakt med motivet? 

Ett problem när man är ute på fältet är att man ofta inte har med sig någon blixt. Detta gör att ljuset kan ställa till med problem. På den här bilden ser vi hur strålkastarljuset kastar skuggor på motiven. Ögonen på hästsköterskan blir kraftigt skuggade av hjälmen. Även hästen befinner sig delvis i skugga. 

Ett bra knep vid sådana situationer är att låna ljuset från någon annan fotograf om denna fotograferar med blixt. Längst ner i vänsterkanten skymtar en annan fotograf. Jag har här intagit en position snett bakifrån för att kunna utnyttja dennes blixtljus. 

Här går blixten av. Som vi ser blir resultatet mycket bättre! Flickans ansikte syns nu klart tack vare blixtens fyllnadsljus. Även hästen får en bättre lyster. 

För att utnyttja den här tekniken måste man vara snabb på hanen. Reaktionstiden måste vara samma som blixtens synkhastighet, d v s omkring 1/250 sekund. Att uppnå detta är tyvärr något som kräver år av träning. 

Här är slutresultatet. Inte dumt! 

Ett annat problem är att se till att hästarna tittar in i kameran. Vid trav springer hästarna oftast på en viss distans från kameran. Hästarna är också vanligtvis försedda med skygglappar och tussar - just för att inte distraheras av publiken. 

Det jag brukar göra är att stå vid kanten och locka hästarna med lite socker. Hästarna är som oss människor - magen är dem närmast. Så det här tricket brukar funka fint. Se dock till att kusken inte ser något. Det kan ta hus i helsike! 

I morgon kommer som sagt ett längre reportage. Kanske delar jag med mig av ytterligare några proffstips.

Go' kväll!