Regn!

Äntligen! På vägen hem från jobbet inträffade det som jag länge gått och längtat efter. Mörka moln på himlen bestämde sig för att tömma sin last. Regnet öste ned på närmast tropiskt vis. Paraplyerna fram, folk som skuttar för att skyla sig. Med andra ord var det dags att plocka fram kameran och börja plåta: 

Hur slutade det? Jo, efter regnet kom solsken. Men det är en annan historia. 

Stiltje i stan

Det känns som att det råder stiltje i stan. Folktomt. Stockholmarna har åkt till sina lantställen. 

Var är alla turister? Bara kineserna har hittat hit. Inga spanjorer, inga italienare. På kontinenten börjar semestern i mitten av juli. Kanske blir det mer folk om några veckor. Vad ska man göra under tiden? 

Qi Gong i Kungsan. Äh, det verkar för jobbigt. 

Man kan ju alltid gå till Gamla Stan och plåta kineser. 

- Plåta henne, inte mig. - Jamen det är ju det jag gör! 

Som sagt, det råder stiltje. Nånting måste hända..

Smygfotograf plåtad

Hade turen att plåta en smygare idag. Det hände på väg hem från jobbet. 

När jag gick Västerlånggatan fram bestämde jag mig för att plåta Tyska kyrkans mäktiga fasad. Då står en man där vid väggen. Var han klockare eller kantor eller nå't? Han uppträder lite underligt. Jag förstår att något lurt är på gång. 

Mannen tar upp något ur fickan. Han spejar och spanar som för att kolla att kusten är klar. 

Plötsligt drar han upp en mobilkamera och plåtar loss! Lägg märke till mannen i nederkanten. Var det han som var motivet? Eller var det jag som var motivet? Hoppas verkligen inte det. Jag ogillar att bli smygfotograferad. 

För övrigt är det slottssprinten på onsdag. Start klockan två. Till och Från kommer vara på plats och rapportera direkt. 

Nytt artistnamn

Min blogg börjar närma sig hundra streck och därför tänkte jag att det var på tiden att man skaffar sig ett artistnamn. En del kollegor här på fotosidan tycker jag har intressanta artistnamn (användarnamn).  Min inställning är i grunden den att om man är artist ska man ha ett artistnamn. Så mitt fotografiska artistnamn är numera Iwa: 

Iwa är japanska och betyder klippa. Således en mer eller mindre direkt översättning av namnet Per, som jag lystrar till i vanliga fall. Saken är den att på sistone har jag drabbats av en tilltagande nipponofili. Som fotoälskare är det svårt att inte gilla landet. Betänk, kära kollegor: vad vore vi idag utan japanerna? Vi skulle fortfarande gå omkring och plåta med barbariska tyska mätsökarkameror! Det är inte bara på det tekniska området som landet skänkt oss sina välsignelser. Tänk på yakiniku, sushi, gyozo. Kurosawa, kimono, karate, bokeh och zen. 

Och det trevliga sättet! Droppen som fick bägaren att rinna över föll häromkvällen då jag tillsammans med några vänner superade i ett valv på Den Gyldene Freden. Då kliver det in ett japanskt sällskap. Sällskapet syns skymta i bakgrunden på bilden. Personerna i sällskapet kände inte varandra, ty innan de satte sig till bords utbröt något som sent skall glömmas. Japanerna börjar hälsa på varandra och i samband med det delar de ut visitkort. Mottagaren av ett kort håller det i händerna som om det vore en klenod, bugar och bugar, förundrad över att bevärdigas en sådan skatt. Hai! 

Har man en gång bevistat en japansk visitkortsceremoni glömmer man det aldrig. Man förstår också varför japanerna får så mycket gjort. 120 miljoner effektiva människor inställda på samarbete. Trots tsunami, dubbla kärnkraftsolyckor och flodöversvämning ökar kameratillverkarna omsättningen mot ifjol. Är det en slump att Fujifilm idag lever och frodas medan Kodak och Agfa tillhör historien? 

Så nu ska jag gå och dricka en kopp té. God fredagskväll önskar fotokollegan Iwa. Hai!

Sol och skugga

Undertecknad håller just nu på och rensar lite i det digitala arkivet. Då framkommer en del småintressant från året. Häromdagen meddelade jag en bild på en äldre man som satt och åt glass och som var märkligt lik Pablo Picasso. Det slog då mig att det råder en del fördomar vad gäller kontrastrikt ljus. Många fotografer skyr det som pesten. Här gäller det emellertid att inte slänga ut barnet med barnvattnet. I ett ställe som Gamla Stan finns det gott om skugga och ljuset kan då ge fina kontrastrika bilder, speciellt på eftermiddagen då ljuset inte är som allra hårdast. Se här några bilder från i somras.  

Det var i början av augusti. På morgonen hade jag gått genom Gamla Stan och plåtat stilleben. Passade då också på att reka inför eftermiddagens fotopass. 

På Kilimanjaros...nej, fel...Riksplans sluttningar. På eftermiddagen hade jag stämt träff med en kompis vid Karl XII:s gamla hovstallar. Meningen var att vi skulle göra en photowalk genom Gamla Stan och plåta turister. 

Amigon dyker upp. Han drar, men jag drar snabbare. Det brukar sluta så när Nikon möter Canon...

Vi går in i Gamla Stan och börjar plåta. Måste säga att man har blivit ganska rutinerad på att bedöma turister. Här är exempelvis några solklara spanjorer. 

Så till själva sakfrågan. Jag har märkt att på sommaren blir det väldigt trevligt ljus i Gamla Stan. Där finns möjlighet till bilder i klärobskyr.  

Det här kan inte vara annat än engelsmän. 

Här är ytterligare ett exempel. Tyvärr måste jag erkänna att jag den här gången gick miste på nationaliteten. 

Dagen avslutades med en bild på några älskande på Pont Neuf...nej, fel...Riksgatan.