Tronarvinge!

Som svensk känner man att detta är en särskild dag. På morgonen meddelades att Viktoria just hade fött ett flickebarn. En tronarvinge! Det är något som händer en gång per generation. 

Hur många länder kan egentligen fira en sådan händelse? En fridens dag således. För landet: att tronföljden är säkrad. Vårt urgamla kungadöme kan nog leva vidare ett tag till. För Viktoria och Daniel: deras bröllop får en fortsättning i dur. 

Jag är en sån där person för vilken det inte ligger att skryta. Men jag kan nog säga att jag hade mina aningar. För några dagar sedan en kväll när jag gick hem från jobbet såg jag att det lyste i några fönster i västra vingen på slottet. - Är det månne Daniel som är uppe och filar på ett nytt kärlekstal? - tänkte jag. 

Idag fick jag höra nyheten först när jag var på jobbet. En kollega ringde och frågade om jag skulle ut och höra saluten vid lunchtid. Vi stämde träff på stan. 

Vid Strömmen hade det redan börjat samlas folk. Som tur var hade jag kameran med mig. Men om jag bara hade vetat! Då hade jag plockat med mig 70-200:an. Nu fick jag hålla till godo med en 85:a. 

Det fanns två möjligheter att bevista händelsen. Antingen kunde man se saluten ifrån Skeppsbron. Eller så kunde man inta ställningar på Blasieholmen vid Skeppsholmsbron. Jag och kollegan väljer det senare.  

Nu börjar det att smälla. Då sticker ankorna! He he. Inte andjakt den här gången. 

Fyrtiotvå skott i två saluter, tjugoen gånger två. Det är mäktigt. På andra sidan bron hänger krutröken tjock.  

Efter ett tag ansluter en kollega. Undertecknad har tagit ansvar och hållit ställningarna enbart med en 85:a. Så det känns skönt när kollegan dyker upp och löser av med tyngre grejer. 

En entusiast. Gillar den nya light-stilen. 

Det är slutskjutet. En behaglig och förnöjsam känsla sprider sig bland åskådarna. 

Jag och kollegan vandrar mot stan. Här är undertecknad vid Hamngatan. Obs, flaggorna på NK! Fint fångat. 

Jag återvände till jobbet. Men var festligheterna slut för det? Nehej. Några kollegor hade påpassligt gått och köpt en prinsesstårta! Så nu blev det till att fira med bullar och bak. 

Denna tårta kommer antagligen bli den nya storsäljaren. Man måste säga att bagarna och konditorerna har haft flyt. Askonsdagen infaller - och så kommer det här! Nu kan man sälja bakverk ända fram till påsk. 

Naturligt nog är det svårt att koncentrera sig en sådan här dag. Yran låg i luften och påverkade allt - chefer, medarbetare, ja, även attiraljer!

Det finns en gammal tradition att när det föds en tronarvinge har man rätt att gå hem. Även själva månen syntes idag smila över vårt sagoland! 

En dag att fira. När Viktoria föddes var man för ung. Och frågan är om man får uppleva någon mer gång. Så varför denna behagliga ande, varför skjuta salut, varför fira en tronarvinge med landsmän och landsmaninnor? Ytterst handlar det nog om kärlek: kärlek till fosterlandet, kärlek till vår historia, kärlek till vår urgamla nation. Leve Sverige! Skål!

Piridvizjnjiki

Idag var det sista dagen för Nationalmuseums utställning om de ryska 1800-talskonstnärerna Piridvizjnjiki. Piridvizjnjiki var en grupp konstnärer som väl närmast kan beskrivas som Rysslands nationalromantiker. Upplägget på utställningen var emellertid den att piridvizjnjiki skulle ha varit någon slags tsarhatande förrevolutionärer. Ja, en kurator beskrev i en inspelning piridvizjnjiki som kritiker av auktoritära regimer och förelöpare till den arabiska våren! Snälla Nationalmuseum, vem tror ni att ni lurar? Dessa tolkningsmässiga friheter förtar dock inte det faktum att Nationalmuseum har gjort ett suveränt jobb med utställningen. Det är imponerande vilken kvalitet man har lyckats ta hit till Stockholm, med några av de mest kända ryska målningarna över huvudtaget, bland annat av Ilja Repin. 

Meddelar några bilder från tillställningen. (Några av bilderna är inte från idag utan från ett tidigare besök). 

Det var en fin kväll att promenera till Nationalmuseum. Första snön för i år! 

Långa köer för att komma in till samlingarna! 

- Jag vill gärna köpa en tavla. Tar ni kort? 

Конец. 

Hälsning från Florens! - Gajdspecial.

Om det är något som inte saknas i Florens är det turister. Det gör stan till ett Mecka för gajder. Här hör man gajder på alla språk. Men man måste erkänna att till syvende og sidst är de inhemska italienska de bästa. Italienarnas gestikuleringskonst är världsberömd och kommer särskilt till sin rätt när man skall gajda turister. En bra gajd skall vara något av estradör och gesterna kan vara väl så viktiga som orden för att fånga lyssnarnas uppmärksamhet på en sorlig piazza. Här är två favoriter. 

- Era una epoca straordinaria!...

...un' bravissimo ragazzo...

-Assai allegro ma non troppo...

- Che nel cinquecento...

Fortsättning följer...

Julbord på Fjäderholmarna

Undertecknad sitter och är fortfarande stinn efter dagens begivenheter. Har nämligen fått vara med om att äta julbord på Fjäderholmarna. "Matskribenterna" är ett gäng unga matskribenter som idag tog sig an det berömda julbordet på Fjäderholmarnas krog. Undertecknad följde med som inbäddad reporter. Till och Från kan nu presentera exklusiva bilder från tillställningen. 

Vi hoppar rakt in i actionen. Fjäderholmarnas värdshus drivs av den berömde stjärnkocken Gert och har rykte på sig att ha ett av stans bästa julbord. Och här förstår man varför. Allting är skuret i små, små portioner. Det blir som en jättelik avsmakningsmeny. Man slipper allt gryllande och grötande som det ofta blir på vanliga julbord! Här är sillen och laxen upplagd i prydliga rader. 

Och här är det kallskurna. Läckerheter för såväl öga som gom! 

Stjärnkocken Gert förklarar sina recept för skribenten Jessica. Hon gillar det hon hör. 

Här är varmrätterna. Samma stil: små portioner så att man kan ta lite av varje. Och kockarna står och serverar direkt ur kastrull, med Gert i spetsen! 

Här är läckerheterna. I skålen renfilé. Men bredvid ligger den verkliga höjdpunkten på menyn: revbensspjällen! Marinerade och långgrillade enligt ett hemligt recept. Otroligt möra och smakrika. 

Nu börjar man bli stinn. Det hindrar dock inte gästerna från att ta för sig från godisbordet. Gert står och serverar glass med krusbärskräm. 

Till höger havtorn med smakrik kräm. På tallriken glass med krusbärskräm och skånsk äppelkaka plus annat smått och gott.  

Stämningen på topp! 

Hur var serveringen? Jo vars, inte alls oäven. Räcker dock inte till en stjärna i Guiden. 

Skribenterna vandrar mot båten med glada sinnen. Toppbetyg överlag.
Fredrik saknade dock gulaschen. 

Ännu är kvällen ung så skribenterna fortsätter på ett av stadens innehotell. Lounge, private rooms, sauna. Inga bilder därifrån.

Men julbordet på Fjäderholmarna är en riktig höjdare och rekommenderas varmt av Till och Fråns utsände. Ett av stans bättre julbord!  

Nedfotografering efter Fotomässan

Fotomässan tog en hel del på de fotografiska krafterna. Det blev ju en hel del plåtande. Vill ogärna berätta hur många bilder jag tog. Om man skulle berätta skulle man väl få rykte på sig att vara en sprejare. Värt dock att nämna att Till och Från som enda blogg rapporterade live från mässan. 

Efter en sådan här anspänning brukar man gå på i högvarv och det är därför viktigt att man efteråt fotograferar ned sig. Jag brukar göra det genom att ta några slumpskott hemma. Man siktar slumpvis utan att titta någonstans i lägenheten. När autofokusen klickar knäpper man. Bilderna fyller sedan tre funktioner: För det första blir man påmind att man måste städa. För det andra blir man medveten om små detaljer i sin lägenhet. För det tredje kan man använda bilderna att träna bildbehandling med. Här följer tre slumpskott: 

Ofta blir bilderna tagna i mörker. De brukar ligga på 6400 iso, vilket är högsta läget jag kör med. Måste säga att jag gillar att plåta med högt iso. I svartvitt ger höga isotal en härlig kornkänsla. Även i färg brukar det ge en skön blöt känsla, lite akvarellkänsla: 

f/2, 1/60, iso 6400, 85mm. 

f/2, 1/8, iso 6400, 85mm. 

Sådärja, då var man nedfotograferad. Då ska man bara ta en dusch, dricka en kopp té och gå och lägga sig.