Halvmaran 2013

Halvmaran idag. För tredje året i rad var Till och Från och bevakade. Det är lustigt men denna tillställning fortlöper alltid enligt vissa rutiner. Jag brukar stå på Sankt Paulsgatan och plåta. Obligatoriska inslag är: 1) motljus; 2) festklädda människor vid van der Nootska palatset. Märkligt hur allt blir samma år efter år. It's deja vu all over again. 

Först bland damerna var Isabellah Andersson. Hon brukar vinna. 

Jäpp. Även i år: fest på van der Nootska! 

En klassiker. 

//Slut. 

Barack Obama i stan - den syriska folkfesten

Obamas besök hade dittills inte varit någon höjdare. Men den slutade i fin stil. På eftermiddagen var det folkfest på Medborgarplatsen. Syrier var där för att protestera mot ett amerikanskt anfall. 

Tillställningen drog till sig en svans av belackare. Unga arga män viftade med rebellernas grön-vit-svarta flagga. De skrek: "Assad fascist mordare!" De ville krig. 

De var inte särskilt många, men de var hätska. Islamistiska fotbollsfans är väl den närmaste beskrivningen. 

Nej, det här var inte roligt. 

De som protesterade mot kriget var desto fler, kanske 4-5 gånger. Och det var människor av alla slag: kvinnor, män, barn, ynglingar. Vanligt folk, helt enkelt. Många kristna, men även en del muslimer. 

Demonstranterna viftade den syriska röd-vit-svarta flaggan. Plakat på presidenten Assad och Egyptens starke man, general Al Sissi. 

Piratpartiet var också där. Fokus var på Edward Snowden och Chelsea Manning. 

Även proggarna var där. De protesterade sin vana trogen mot USA. Obama ej längre idol. 

Här kanske det kan vara lämpligt med en utvikning. Någon kanske frågar sig: om proggarna är mot att USA för krig, är det inte ett tecken på att kriget är bra? Detta är en feltanke. Det finns två typer av politiskt engagerade. Dels finns fotbollsfansen, dels finns tänkarna. De förra är relativt många medan de senare är relativt få. Fotbollsfansen är de som håller på sin sida, oavsett hur förutsättningarna ändras. Under kalla kriget höll antikommunister på USA medan socialister var mot landet. Flertalet av dessa människor fortsätter att gå på i ullstrumporna som om ingenting har hänt. De vägrar att inse att muren har fallit, och att USA:s nya utrikespolitiska hållning har förändrat allting. Efter murens fall och Sovjetunionens kollaps fanns inte längre något hot från kommunismens totalitära ideologi. Världen borde ha blivit fredlig, folkrätten borde ha fått råda. Tyvärr har det inte blivit så - och det beror helt och hållet på USA. Efter murens fall drabbades landet av hybris. Man såg sig som världshistoriens slutsegrare. USA var Guds gåva åt mänskligheten, bärare av universella värden, med rätt att godtyckligt ingripa mot "skurkstater" obeaktat folkrättens regler. Till denna ideologiska dimension anslöt sig ett problem från det militär-industriella särintresset. Vid Sovjetunionens kollaps hamnade alla västliga försvarsmakter i en identitetskris. För att motivera sin existens måste en försvarsmakt ha en fiende. Vad göra med Nato? Alliansen bildades för att försvara Västeuropa mot Sovjetunionen: när denna stat kollapsade förlorade Nato sitt existensberättigande. Det naturliga hade varit att alliansen hemförlovades och att tjänstemännen och byråkraterna fick en rundlig pension att njuta fredens sötma med. Men så fungerar inte människor. När en byråkrati förlorar sitt existensberättigande måste den hitta en ny uppgift. När en försvarsmakt förlorar sin fiende måste den hitta nya fiender. Lösningen blev att omvandla Nato till världspolis. I den nya världsordningen gäller inte folkrättens regler om gränsers okränkbarhet. FN-stadgan betyder intet. Enligt FN-stadgan är anfallskrig förbjudet. Militära medel för tillgripas endast ifall FN:s säkerhetsråd ger sitt godkännande. USA och andra västländer respekterar inte längre FN-stadgan. De goda har alltid rätt att ingripa i andra länders inre angelägenheter och bomba ett land av "humanitära" skäl, och ändra på andra länders regimer, enligt den amerikanska presidentens goda tycke. Må så vara: man varför alla dessa lögner? Sedan murens fall har USA startat ett anfallskrig vart fjärde år. Alltid helt eller delvis på lögner; ofta utan FN-mandat, d v s i strid mot folkrätten. 

Vad har allt detta våld åstadkommit? Har världen blivit mer fredlig? Nej, ingen som ser sakligt på frågan kan väl svara ja. Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort. Och det är här som det ironiska inträffar att det numera är proggarna, socialisterna, som är rätt ute i världspolitiken. Av födsel och ohejdad vana kritiserar de USA - och eftersom USA numera är världens stora bekymmer råkar de ha rätt! Omvänt gäller att liberalerna, som tidigare helt riktigt stod på USA:s sida i det kalla kriget, av födsel och ohejdad vana fortsätter att stödja landets politik. Vilket gör att det numera är de som är vilse i världspolitiken. Slutligen finns tänkarnas fåtaliga skara - som höll på USA under kalla kriget, men som har insett hur läget har ändrats och därför är starka motståndare till landets rådande politik. Och som inser att det ironiskt nog idag är länder som Ryssland som står upp för folkrätten och som utgör förnuftets röst i världspolitiken. 

Syrien är världens äldsta kristna land. Islamistrebeller har kidnappat kristna biskopar. Inbördeskriget går hårt åt den kristna minoriteten. 

Jag kan säga att det var riktigt rörande att stå med syrianerna på Medis. Vanliga människor som försvarar sitt land. Man känner kristen solidaritet. Och när man såg de olika sidorna i konflikten på Medis insåg man hur fel ute USA och the usual suspects är i Syrien. Visserligen var det många kristna, så folksamlingen kanske inte var representativ för Syriens befolkning. Men ändå tror jag att den kan vara det. Ty det finns skäl att tro att situationen i Syrien påminner om den i Egypten, där den kristna minoriteten och majoriteten av muslimerna har valt militären framför islamisterna. Det är något som ger hopp åt Mellanöstern och åt världen. 

15 min runt kvarteret

Idag blev det så att jag satt inne långt in på eftermiddagen. Så jag tänkte att jag skulle aktivera mig och ta en sväng runt kvarteret. Det blev bara en femton minuters runda. Men späckad med händelser. Se här: 

Nere på Magdalena kyrkogård stod en hästsläde och väntade utanför kyrkan. Bröllop inne i kyrkan och brudparet ville åka ståndsmässigt. Det är rätt. Pingsten är den klassiska tiden att gifta sig och detta ekipage måste ha bråda dagar! Synd förresten att politikerna har förstört pingsthelgen genom att ta bort annandag pingst. Det fanns en tanke bakom dagen. Tanken var att brudparen skulle få några dagar på sig att vara tillsammans. På så vis hjälpte helgen till att hålla folkstammen uppe. Detta förnuftiga nyttotänkande har i våra dagar ersatts med enklare föreställningar om att vi måste ut och vifta med flaggor på nationaldagen. Ett klart nedköp. Återinför annandag pingst! 

Längre ned på kyrkogården vårdar en äldre dam en grav. Gången upp mot kyrkan är kantad av litterära storheters gravar, som Evert Taube, Erik Stagnelius, Lasse Lucidor. Samt även Lennart Lundin, busschaufför. 

När jag kom ut på Hornsgatan möttes jag av en förskräcklig syn. Ligister höll på att i öppen dag klottra ned en mur på gatan. Helt obekymrat stod de där och klottrade ned vänsterpropaganda. I Sverige sitter vänsterextremismen i högsätet: självsäkra och medvetna om att polisen inte kommer att ingripa skrattade de bara åt oss förbipasserande. 

Men se här! En ung kvinna dyker upp och stannar till och frågar vänsterligisten vad han håller på med. Ligisten blir helt ställd. Att någon skulle våga yttra sig mot framfarten var inget han hade räknat med. Det sägs ofta att vi svenskar saknar civilkurage. Men den här kvinnan visade prov på att det finns människor som vågar ta ställning och ingripa, och att det hjälper. Bra rutet! 

Jag gick vidare upp på Monteliusvägen. I Ivar Lo:s park hade ett sällskap  en picknick. Smygplåtade några bilder genom staketet. 

Ivar Lo:s park är ett av Stockholms verkliga smultronställen. Här har man första parkett med Stockholm för sina fötter. Två par spanska turister passar på att föreviga stunden. 

På Bastugatan visade ett hushåll upp patriotiskt sinnelag. Eurovisionsschlagerfinalen såväl som semifinal i hockey-VM. Samt även en manifestation mot 6 juni och för annandag pingst.

Nere på Hornsgatan vid Mariatorget dyker plötsligt en dubbeldäckare upp. Fylld med dansande tjejer! Där skulle man ha varit med! 

Rundan varade bara en kvart. Men det var en kvart med råge. Kände att jag hade fått nog med äventyr  för idag. Så jag gick hem för att med gott samvete ladda upp inför schlagerfestivalen. Go Robin! 

Halvmaran 2012

Idag var det dags igen för den årliga halvmaran genom Stockholms gator. Drygt två mil sprangs av tiotusentalet löpare. I vanlig ordning var Till och Från där och bevakade på plats. 

Precis som förra året förlöpte tillställningen under ypperliga förhållanden. Gnistrande sol från en klarblå himmel. Detta gjorde att när löparna kom till Sankt Paulsgatsbacken vid 5-6-tiden fanns utrymme att fånga grinande ansikten i bästa kvällssol. 

It's deja vu all over again - i dubbel bemärkelse. Det är inte bara vädret. När det är halvmaran verkar det vara tradition med bröllopssällskap på Van der Nootska palatset. Så därför kommer högtidsklädda människor att trängas med svettiga löpare i det trånga gatuutrymmet. 

- Bra jobbat! Keep up the good work. - Detsamma! En gör så gott en kan! 

Kollega. 

Fransmän. Med baskrar och baguetter! Ha ha ha! De är nästan en parodi på sig själva. 

- Hej, du där! Ögonen på vägen om jag får be. 

Vem vann? Det vet jag faktiskt inte det får ni kolla i tidningen. Förra året vann emellertid denna dam: 

Det var allt från halvmaran för i år. Trevlig kväll! 

Dubbelevent: Operan och Midnattsloppet

Det är mycket just nu. På Gustav Adolfs torg uppträdde Operan i kväll under kulturfestivalen. Några timmar senare startade Midnattsloppet på Söder. Viktiga händelser att bevaka. Bloggen Till och Från är just nu lite underbemannad så det blev dubbelarbete för bloggens utsände. Här meddelas bilder: 

Knökfullt på torget. Operaälskare flockades från när och fjärran. Folkliv i en avslappnad atmosfär.  

Stället fullt av entusiaster. 

Operans programförsäljare tog tillfället i akt. 

I biljettkassan var det knökfullt efteråt. Många fick blodad tand och ville passa på att boka abonnemang inför säsongen.  

Sedan blev det att hastigt bege sig till Söder för att bevaka Midnattsloppet. När bloggens utsände kom fram var loppet redan igång. 

Den kunniga publiken hejar fram sina favoriter. 

Folkmusiker underhöll och skruvade upp stämningen. 

Loppet engagerade dock inte alla. Somliga satt kvar och fortsatte med det de höll på med. Här på Texas Longhorn. 

En härlig sensommarkväll om än något kylig. Tack och godnatt.