Barack Obama i stan - entouraget

Som en del kanske har märkt är Barack Obama i stan. Den amerikanske presidenten. Obama har gjort sig känd som en skicklig retoriker som betonade vikten av förändring (change). För åtta år sedan ville han förändra världen. Inga mer olagliga krig baserade på lögner. Inga mer inskränkningar av medborgerliga rättigheter. Världen blev begeistrad. Den gav honom Nobels fredspris, ty den ville se Obamas change. Det var då det. Nu har han fått gråa hår, avlyssnar hela världen och är just i färd med att starta ett nytt folkrättsvidrigt anfallskrig. Precis som sina två företrädare. Det är synd om karln. Ingen rår på det amerikanska militär-industriella komplexet.  Det är antagligen bra att han kommer till Sverige och bort från den ohälsosamma miljön i Washington, enfaldens och illasinnets högborg. Här i Sverige kan han spela basket och snacka grön teknologi med Fredrik. Det kommer att göra honom gott. Förhoppningsvis hittar han till sitt gamla jag. 

På morgonen var det redan full aktivitet. Halva stan avspärrad. Betong överallt. Murvlarna syntes redan på Slussen med riktade antenner. 

Skeppsbron. Sikte mot Grand. Men Obama bor väl inte där? Bor han inte på Air Force One? 

Norrbron. High Noon. 

Trots allt var det lite fjuttigt. Var var helikoptrarna? Var fanns den nationella insatsstyrkan? Senare vid ettiden börjar det hända saker...

Där kommer han! 

Första limon. Säkerhetsrådgivaren och bombanhängaren Susan Rice skymtar. 

Och där i baksätet. Är det inte? Visst är det det. Obama! 

Efter följer Secret Service med öppen baklucka och kulspruta. Bäst att inte vara trigger happy en sån här dag. 

Karavanen susar förbi. Bilar av alla slag. Ett helt entourage. Det går snabbt. All denna förberedelse, all denna betong bara för detta? Publiken dock nöjd. Många slänger sig på telefonen. Jag såg Obama! 

Polisen var ute och luftade märkliga fordon. Vad är detta? 

I Strömmen låg märkliga prylar. Bomber och granater för att stoppa ett anfall från vattnet. Fåglarna uppskattar servicen. 

Efteråt lugnt som vanligt. Polisyrket är trots allt ganska behagligt. Det gäller att hänga på stan och kolla in läget och se bestämd ut. 

En del softade. Lattemamammorna sågs som vanligt på stan njutandes av livet. 

Utsikt mot Rosenbad. Där ser man det. Entouraget! Mäktigt ringlar det sig runt kvarteret. Inte ens Mike Tyson hade ett sånt stort entourage när han stod på topp. 

På toppen av byggnaden. Snipers! 

Trots allt mycket väsen för ingenting. Kunde de inte ha släppt honom från helikopter? Alternativt kunde Reinfeldt åkt ut till Arlanda och träffat Obama på Air Force One? De flesta var eniga: inget att berätta om för barnbarnen. 

Världens längsta bokbord

Sista dagen på den så kallade "kulturfestivalen". (Enligt mig tveksamt om tillställningen har rätt att kalla sig det. Väldigt lite kultur, mest dunka dunka). Då brukar krämare sätta upp sina boklådor på Drottninggatan. Enligt arrangörerna skall detta vara världens längsta bokbord. Personligen är jag skeptisk. Det handlar säkert om ett marknadsföringstrick för att locka dit folk. Vi svenskar är sådana att om vi tror att vi skall hamna i Guinness rekordbok ställer vi upp. I själva verket handlar det om att en del boknasare vill bli av med böcker som de inte kan bli av med på annat vis. 

Hur som helst är tillställningen fotografvänlig. Människor står som uppslukade kring lådorna och utgör löst hängande frukt. Gatufotografi blir knappast enklare. 

- Få se nu, om jag köper Wittgenstein för 30 kronor har jag inte råd med Stieg Trenter...

//Slut. 

Barncancerfonden - Book of Hope

Alltid händer det något i Kungsan.  Igår var Barncancerfonden där. De anordnade ett event som de kallade Book of Hope. Ett tiotal författare hade upplåtit böcker åt fonden. De stod i Kungsan och signerade dem. Pengarna gick oavkortat till fonden. Till och Från var där. 

Mycket att välja på bland några av Sveriges mest folkkära författare. Barncancerfondens kunniga medarbetare visar intressenterna tillrätta. 

Herman Lindkvist i fransk generalpose. 

Viveca Sten har gjort sig känd som författarinna av intrikata mordmysterier i skärgårdsmiljö. Här delar hon med sig av hur man knåpar ihop en intrig. 

Barncancerfondens volontärer hjälpte till att hålla grytan kokande. 

Psykiatern David Eberhard har gjort sig känd som frispråkig debattör. Hans böcker tar upp paralleller mellan själs- och samhällsliv. Intressant. 

Agneta Sjödin är känd som intervjuare och programledare. Nu har hon själv fattat pennan. 

Det måste sägas att det tyvärr verkade vara dålig mediauppslutning. Det var bara jag och kollegan här som var där och bevakade. Obs, lägg märke till namnbrickan. Ackreditering! Respect. 

Dagnys på Fotografiska

Var på Dagnys på Fotografiska i helgen. Man har ju sett bilderna på bloggarna från träffarna. Det är inte utan att man har velat vara med. Men Uppsala är ju inget ställa man tar sig till på en kafferast. Dagnys brukar emellertid gästspela på Fotografiska en gång per år och då brukar en annan passa på: 

När jag kom dit hade många redan samlats. En del verkade vilja leka spetsigafingerleken. Det går till så att man ska försöka ha så spetsiga fingrar som möjligt. 

Kurt gör en magisk gest...

- NO PHOTOS! 

Svårt att leva som man lär. 

Alla verkade ändå glada. Ett givande litet samkväm på lördagsförmiddagen. De stora frågorna förblev dock obesvarade. Vad är konsten? Vilken är den bästa kameran? Svaren får vänta till nästa gång. 

//Slut. 

Dagens paparazzo: Tom Cruise

Det är mycket kändisar i stan just nu. Igår Nobelfesten. Idag var Tom Cruise på besök. Det var premiär på hans nya rulle "Jack Reacher". Så ryktet gick att han skulle vara där på premiärvisningen på Sergel Plaza. En sådan händelse får man inte missa! Till och Från gick dit för att bevaka. 

Entusiasterna är tidigt på plats. Viktigt att få bra platser. 

Spänd förväntan. När ska han komma? 

Ringside, med blixt! Man blir lite avis. 

Plötsligt: limousinen svänger upp. Ut stormar Tom! 

Stället förvandlas till kaos. Tonårsskrik och mobiler i luften. Var är han nånstans? Där är han! 

Mycket svårt att komma till. Stället är ett böljande inferno. Mobiler i luften, skrik på "Tom, Tom!"

Tom håller på länge, länge med fansen. Han verkar skriva autograf och skaka hand med varenda en som står längs sargen. 

Man måste ge det till Tom. Det är världsklass på fan-vården. Frågan är om ens Bruce Springsteen håller på så här. 

Efter en och en halv timme har Tom arbetat sig genom hela långa raden av fans. Han håller en mindre intervju innan filmen drar igång. Jag förbereder mig för att gå hem. Då, plötsligt! Vad skådar mitt norra öga? 

Rosamund Pike! En av världens vackraste kvinnor! Vad gör hon här? Har hon varit här hela tiden? Varför är det ingen som säger något? Alla bara skrek på Tom. 

/Slut.