Från Prag - Slutsummering

Så har jag äntligen kommit för mig att summera upplevelserna från min resa till Prag. Kort sagt är Prag en fantastisk stad. Mitt i centrala Europa i det bördiga Böhmen. Rik på kultur och historia där slaviskt möter germanskt, sköna vyer, mycket folk. Allt detta gör staden till ett eldorado för fotografen. Prag är inte bara en bra turiststad utan verkar också vara en stad att leva i. Staden är ungefär i Stockholms storlek vilket gör att den har allt det utbud man behöver utan att för den skull förlora några av den mindre stadens fördelar.  

Tjeckien är dessutom ett trevligt land med en sund politisk kultur. I likhet med andra forna öststater värderas friheten högt - men till skillnad från flera andra av dessa sker det utan övernationalistiska konstigheter. Antagligen beror det på att Tjeckien har haft djupa demokratiska och industriella traditioner att falla tillbaka på. Förutom under kommunisttiden har landet varit fritt. Efter kommunismens fall intog man helt sonika sin plats bland västländerna och sedan var det inget mer med det. Med politiker som Vaclav Havel och Vaclav Klaus har landet under den senaste tjugoårsperioden begåvats med Europas kanske bästa statsmän. 

Så det finns mycket att se i Prag och det är en stad som man gärna skulle vilja återse. Det enda abret skulle möjligtvis vara att staden kanske är för välordnad. Om man vill uppleva öststatsvärldens anarkistiska charm måste man kanske åka längre österut. Jag var dock för kort tid där och det är möjligt att en bohemisk kultur frodas i andra delar av staden. 

Bloggen utdelar nu sina sedvanliga priser: 

Meste modernistikon: FRANZ KAFKA. Kafka tillhör den där kategorin av författare som alla har hört talas om men som ingen har läst. Ungefär som James Joyce. Har själv inte läst honom, men tvivlar på att han är lika bra som Jaroslav Hacek. 

Populäraste relaximport: THAIMASSAGEN. Alla länder verkar ha någon främmande kulturimport som de särskilt vurmar för. Ryssarna älskar sushi. Tyskarna är galna i bananer. Tjeckernas särskilda favorit verkar vara thaimassagen. Överallt i staden ser man skyltar för denna form av relax. Vad är anledningen? En teori är att tjeckerna under lång tid - under kommunisttiden såväl som under den österrikiska tiden - fick hålla till godo med att bli knådade av stabbiga ungrare. Så det är förståeligt att man nu uppskattar thaimassagens lättare handlag.

Bästa extraknäck: FOTOGRAF. I en turiststad som Prag händer det ideligen. När man går omkring med en D700 blir man ofta tillfrågad av turister om man inte kan ta deras bild. Uppenbarligen tror många att om man har en så stor kamera måste man vara en riktig fotograf. Så därför får man ofta äran att trycka av turisters kompaktkameror. 

Generösaste öppettider: Bar-Bar. Öppet varje dag från klockan åtta på kvällen till klockan två på eftermiddagen. Detta är stället för den seriöse nattsuddaren. Skulle behövas ett också i Stockholm. Av någon anledning var det många ryssar som stod där utanför när man gick förbi. 

Säregnaste glosa: Hudby. Ordet musik förekommer på alla språk i olika former: musik, music, musique, muzika. Tjeckerna har emellertid här valt sin egen väg och använder den egna termen hudby. Säreget och bra. 

Fördragsammaste kyrkoman: JAN HUS. Jan Hus var en kyrkoman vars väckelse vann många anhängare i början av 1400-talet. När emellertid Hus i sin förkunnelse började ta intryck av den engelske villoläraren Wycliff hamnade han i trångmål. Vid konciliet i Konstanz år 1415 dömdes Hus till döden för kätteri och brändes på bål. Det sägs att när Hus stod där på bålet började elden att falna. En enkel bonde skall då påpassligt ha gått fram och lagt några stockar på brasan. Varvid kyrkomannen skall ha yttrat: - O sancta simplicitas! O heliga enfald! 

Otrevligaste debattknep: DEFENESTRERING. Avrättningen av Jan Hus fick svåra efterverkningar. Hus anhängare i Böhmen gjorde uppror mot kungen Sigismund vilket ledde till ett inbördeskrig som varade i tjugo år. Upptakten till kriget skedde i den Nya Stadens rådhus där uppretade Husanhängare slängde ut stadens rådmän genom fönstret. Detta gav upphov till det för tjeckisk politisk kultur säregna begreppet defenestrering. På bilden ovan syns fönstren från vilka defenestreringen skedde. Myndigheterna har påpassligt valt att sätta galler kring fönstren för att undvika framtida defenestreringar. 

Med tanke på den första defenestreringens allvarliga följder borde man tycka att människor borde akta sig för att använda sig av ett så provocerande beteende. Men se - något hundratal år senare så händer det igen! Och det är ungefär samma aktörer inblandade som förra gången. År 1618 stormar tjeckiska protestanter in i Pragborgen och slänger ut stadens guvernörer genom fönstret. Denna andra defenestrering gav upphov till det trettioåriga kriget. På bilden ovan världshistoriens förmodligen mest ödestyngda fönster. Defenestrering är således något helt unikt för tjeckisk politisk kultur. Svårt att ge någon vettig förklaring. Har det med ölen att göra? 

Bästa trafikregleringsåtgärd: PARKERINGSSTOLPAR. Överallt i central- och östeuropa ser man fenomenet med parkeringsstolpar. Detta är stolpar som helt enkelt bara står i vägen längs trottoarkanterna. De är absolut nödvändiga - utan dem skulle bilisterna parkera sina bilar på trottoaren. Här ser vi några riktigt fina exemplar. Lägg märke till hur varje stolpe är individuellt utformad. Form och funktion i skön förening! 

Här ser vi å andra sidan en trafikregleringsåtgärd som inte känns lika nödvändig. Parkeringsförbudsskyltar - behövs de verkligen i detta läge? 

Bästa konstmecenat: ALBRECHT VON WALLENSTEIN. Fältherre, slottsbyggare, konspiratör, konstgynnare. Wallensteins palats vittnar om fältherrens frikostighet i att främja de sköna konsterna. Och tack vare ett konstutbyte år 1648 har även den svenska konstskatten fått ta del av Wallensteins largesse. 

Bästa tillbehör: BRÖDKNÖDELN. Brödknödeln är en tjeckisk specialitet som närmast kan beskrivas som degigt bröd eller fluffig klimp. Detta gör knödeln perfekt som tillbehör framför allt till grytor såsom gulasch. Den relativa fluffigheten gör knödeln idealisk till att suga upp såser med - samtidigt som inslaget av stabbighet ger maträtten body. Egentligen borde konceptet vara självklart. Man undrar varför inte fler har kommit på det. Det är som med pitepalten. Blanda mjöl och potatis, stoppa fläsk i mitten och koka. I grunden trivialt och en maträtt som borde finnas i varje lands kök. Ändå är det bara piteborna som har kommit på den.

Meste turistgillrare: DEN TAPPRE SOLDATEN SVEJK. Överallt i Prag ser man restauranger där Svejk lockar gäster till besök. Alla dessa ställen är turistfällor. Den seriöse Svejkkännaren undviker dem. 

Fulsnyggaste byggnad: TJECKISKA CENTRALBANKEN. Banken består av två delar: en gammal och en ny. Den gamla delen byggdes kring förra sekelskiftet och användes till att administrera guldmyntfoten. En smakfull byggnad i lagom storlek. Till denna gjorde man efter världskriget ett modernare tillägg: 

En ny ful byggnad klossades i den gamla. Den nyare byggnaden är kanske fem gånger så stor och lika mycket fulare. Varför är man inte förvånad? Genom sin särart tjänar den tjeckiska centralbanken två pedagogiska syften. För det första visar den på den moderna arkitekturens urartning. Det mesta har gått framåt, men den arkitektoniska konsten är knappast en av dem. För det andra visar byggnaden på penningväsendets förfall i modern tid. Under guldmyntfoten behövdes ingen stor byggnad då det inte fanns något behov av att trycka så mycket pengar. I den moderna eran behövs däremot en stor byggnad om centralbankerna skall kunna låta sedelpressarna verka. 

Det var allt från Prag. Na shledanou! 

Från Prag - Om när Jesusbarnet räddade Prag från svenskarna.

Ett av den katolska kyrkans mest uppskattade kultföremål är Jesusbarnet av Prag. Barnet är en halvmeterstor docka/staty som finns i karmeliternas kyrka Vårfru den segerrika på Mala Strana. Barnet kom till Prag från Spanien i början av 1600-talet. Genom åren har flera mirakel hänförts till Jesusbarnet varför dess kult har spridits över världen. I kyrkan möter man turister från Sydamerika och Indien som kommit för att besöka Jesusbarnet. Ett av dess mest kända mirakler utfördes år 1639 då barnet räddade Prag från svenskarna. 

I maj år 1639 kunde stadens härolder uppe på stadens torn meddela en fruktansvärd syn. Den mäktiga svenska armén, känd för sin våldsamhet, befann sig utanför staden. Sedan flera år härjade den i Böhmen och alla visste vad en invasion skulle innebära i form av rov, död, eldsvådor, hunger och nöd. 

- Svenskarna står utanför portarna! ropade man. - Detta är slutet. Låt oss be till Jesusbarnet av Prag. Endast ett mirakel kan rädda oss. 

Dag och natt bad man och firade gudstjänst inför Jesusbarnet i Vårfrukyrkan. Svenskarna stannade på sin plats utanför staden. De verkade inte ha någon brådska. På natten samlades de kring stora eldar och sjöng grova soldatsånger. Det verkade som om de hade tänkt stanna för evigt. 

En morgon steg en pojke vid namn Jakob upp på ett av stadens berg. Då fick han se en märklig syn. Inga eldar, inga tält, inga soldater. Endast det tomma fältet var kvar. Svenskarna var borta! 

Genom en fånge som flytt svenskarnas läger fick Pragborna senare reda på vad som hade hänt. Svenskarnas härförare Banér hade på natten fattat beslutet att inta staden. Han utgav ordern och armén började förbereda sig. Då uppenbarar sig plötsligt en kurir till häst och inträder i generalens läger. Och efter ett kort samtal med kuriren ändrar sig plötsligt Banér och meddelar order om arméns tillbakadragande! 

Vilken förklaring skall ges till en sådan obegriplig scenförändring? De tacksamma Pragborna kunde bara komma på en förklaring. Det måste ha varit Jesusbarnet som hjälpt till. Och så föddes legenden om Jesusbarnet av Prag, full av barmhärtighet mot dem som i yttersta nöd tar sin tillflykt till honom. 

Tillägg: en alternativ tolkning är att svenskarna insåg att det inte skulle vara praktiskt att släpa med sig alla skatter ute i fält. Ännu återstod många år av krigande. - Låt oss vänta med Prag och ta staden det sista vi gör innan vi åker hem, bestämde de. Sagt och gjort. 

Från Prag - nattbilder

Meddelar några nattbilder från Prag. 

Karlsbron. Det är här det händer. 

En violinist promenerar hem från konserthuset Rudolfinum med kärestan runt armen. Det här är livet! 

Avslutade kvällen med ett besök på en tjeckisk jazzklubb. 

Traditionell tjeckisk dans. 

/Slut. 

Från Prag - I gatuvimlet

Meddelar några bilder från gatuvimlet i Prag. 

/Slut. 

Från Prag - Bland kollegorna i bergen

Efter att ha fått nog av stadens larm beslöt jag mig för att ge mig upp till de Petrinska kullarna. Förutom ett bra namn har de rykte på sig att stå för den bästa utsikten i Prag. 

Sagt och gjort. Utsikten gjorde verkligen ingen besviken. 

Halvvägs upp på berget när jag stod och plåtade fick jag sällskap av en äldre fotande kollega. Gubben måste ha varit över åttio år. Han pratade tjeckiska och knagglig tyska. Jag försökte på ryska och knagglig tyska. Jag frågade om jag fick ta hans bild och det gick bra. 

Gubben fortsätter upp på berget. 

Väl uppe på berget har man en fantastisk utsikt över staden! En kvinnlig fotograf står och plåtar i en omisskännlig kappa. 

Så småningom dyker också gubben upp. Jag frågar om han kan ta en bild på mig. Här är resultatet. Vilken fantastisk bakgrund! Gubben visar sig vara gammal fotograf. Hans namn är Havlica. Gubben var väl insatt i olika digitala modeller. Han verkade lida av reumatism men det hindrade inte honom från att plåta. 

Gubbens modus operandi var följande: när ett intressant motiv dyker upp - släng käppen i backen och börja plåta! 

Jag älskar att se gubben plåta!

(c) Havlica. 

Jag skiljdes från Havlica och gav honom min mejl så att vi kunde byta bilder. När jag så småningom kom ned till staden fick jag syn på den unga damen i den omisskännliga kappan! Hon stod där på Karlsbron och plåtade loss i karaktäristisk pose. 

Vilken elegans! 

För mig var denna dagen höjdpunkten på resan. Särskilt mötet med gamle Havlica. Väl hemkommen fick jag mejl från hans systerdotter som skickade mig lite bilder. Hon berättade att gubben var 88 år gammal! Dock still going strong.