Sommarhälsning från Piteå - på landet

Är man i Piteå bör man se till att ge sig ut på landet. Kring älv och strand ligger många fina gamla byar där man odlat sedan medeltiden och som fortfarande erbjuder en levande landsbygd. Bondgårdar samsas med villor på ett sätt som ändå känns organiskt och i symbios med staden. 

I byarna ligger de gamla gårdarna som med mäktiga portar vittnar om böndernas fria självbestånd i svunnen tid. 

Trakten är frodig. Piteå ligger i en lite egen klimatzon som är mer tempererad än vad breddgraden visar. I trädgårdarna kan man få se vinblad såväl som orkidé. Det riktiga Norrland börjar egentligen i Luleå. 

Det fina med landet är att man kan komma nära djuren och studera deras leverne. Här är en tupp som är ute och rastar sina hönor. 

Fåren är djur som typiskt lever i skockar. De är snälla, men de har dålig hyfs. 

Jag kan helt klart rekommendera landet. Ett perfekt sätt att ladda batterierna inför hösten. 

Skansen

Skansen är en pärla. Att som där kunna njuta gammal hembygd i läge med milsvida utsikt är få städer förunnat. När jag går där slår mig alltid tanken: vilken tur vi har haft! Det är ofta på individerna det hänger: att Skansen existerar beror enbart på att Artur Hazelius för över hundra år sedan ägde visionen och drivkraften att skapa denna märkliga plats. Redan då såg han varthän det barkade. Han såg hur i framtiden stressade statsbor skulle må väl av att kunna vandra upp på berget och hämta näring ur det förgångnas hembygder.  

Så här bodde våra fäder. Bättre än betong?

Böljande rågfält mitt i stan. 

Kungen. Han sitter kvar i gården medan hönorna är ute och pickar. 

Vildsvin - full av bus! 

Tack Hazelius. 

Från Prag - Om konsten att stjäla hundar.

Efter ett litet uppehåll i bloggandet är det dags att slutföra min Pragserie. 

En av mina absoluta favoritböcker är Den tappre soldaten Svejks äventyr, skriven av Jaroslav Hasek. Jag läste den första gången när jag gick i sexan. Genom åren har jag säkert läst den 3-4 gånger. Historierna om Svejk, ingenjörssoldaten Vodicka som hatade ungrare, den ettårsfrivillige,  underlöjtnant Dub  m fl är stor humor. Så därför var det ett nöje att befinna sig i Prag, Svejks hemstad. Tänkte då passa på att ägna mig åt lite litterär turism genom att gå i Svejks fotspår. 

Enligt källorna skall Svejk före kriget ha försörjt sig med att sälja stulna hundar. Han brukade fånga in byrackor och förfalska deras stamtavlor, för att sedan sälja dem till avans. En hundstöld blir också orsaken till att Svejk tvingas lämna Prag och bege sig mot fronten. Svejk jobbade som kalfaktor (betjänt) åt löjtnanten Lukas. Lukas gav Svejk i uppdrag att skaffa honom en hund. Svejk ser då till att stjäla pinchern Fox från en överste Kraus. När översten senare konfronterar Lukas på gatan med hunden leder det till omförflyttning för Lukas och hans kalfaktor närmare fronten. Denna historia tänkte jag ta till utgångspunkt för ett litterärt strövtåg genom staden.  

Hundstölden börjar med att Svejk träffar den gamle kumpanen Blahnik, som brukade stjäla hundar åt Svejk före kriget: "På Mala Strana ligger en liten ölstuga vid trappan upp till slottet. Där satt en dag två män i den halvmörka bakgrunden. En soldat och civil. De satt lutade mot varandra och viskade hemlighetsfullt. De såg ut som sammansvurna från den venetianska republikens tid." 

Jag lyckades spåra ölstugan: U sedmi svabu! Det måste vara den. Mysig inredning - men stället har nu förfallit till ett turisthak, precis som allt som har att göra med Svejk. 

Vad gäller konsten att stjäla hundar lär det finnas två system. Det ena är att rätt upp och ner gå fram och stjäla en hund på ficktjuvars vis. Det andra mer raffinerade är att bedrägligt locka iväg hunden med något gott doftande i fickan. Hunden är ett trofast djur, men låt den lukta på stekt fläskkorv och den går förlorad.. 

Här är Karlsplatsen. Ett av Prags mest populära hundraststråk. Före kriget skall enligt källorna Svejk ha lyckats komma över många fina exemplar från just denna park. Det var därför givet att fortsätta den litterära odyssén här. Finns det fortfarande lika många hundar här som det gjorde på Svejks tid? 

Javisst! Karlsplatsen visar sig vara rikliga jaktmarker! Vid första anblicken ser jag hur hundägare strömmar ut från parken med sina älsklingar! 

Små hundar är bra att stjäla. Storleken gör att man kan stoppa ner dem innanför rocken. 

Fint exemplar. Mmm...kom till pappa..

Den här då? Nja, lite stor. Den i bakgrunden? Tja, varför inte. 

Uppmuntrad av det rika villebrådet på Karlsplatsen gick jag vidare till Havlicekparken uppe vid Vinbergen. Det var här Svejks kumpan Blahnik stal hunden Fox från överste Kraus vilket sedan blev Svejks och löjtnantens undergång. På ölstugan vid Mala Strana hade Blahnik upplyst Svejk att överstens husa brukade ta Fox på promenad i parken varje kväll. Svejks uppgift blir att bekanta sig med husan och locka ur henne vad som är Fox favoritmat. Svejk bekantar sig med henne i parken under förevändning att ha gått vilse. Genom att låtsas komma från samma hemtrakter lyckas han vinna hennes förtroende. Han lyckas sedan klämma ur henne den viktiga informationen: Fox favoritmat är kokt kalvlever! Svejk meddelar informationen vidare till Blahnik, som nästa dag skrider till verket. Med kokt kalvlever i fickan lockar han bort Fox från parken, norpar hunden och levererar den till Svejk...

Havlicekparken visar sig vara ett eldorado för hundar. Parken är riktigt stor och hundarna kan rastas mer fritt. Vilket naturligtvis öppnar vissa möjligheter. Se här några exemplar. 

Jag ger 3000 kronor för pudeln och 2000 kronor för mopsen. 4000 kronor för båda. 

En byracka. Kommer krävas en hel del jobb med stamtavlan för att affären skall gå ihop. 

I parken har man numera uppfört förbud mot att rasta hundarna lösa. Förbudet kom till efter Svejks tid. Detta som ett led i att stävja hundstölderna i parken.  

- Hej! Fssst! Du där! Får man fresta med lite kalvlever? 

Tillbaka i centrum på Panskagatan. Det var här som överste Kraus konfronterade löjtnant Lukas med Fox, när denne var på väg mot hotellet Palace som syns i bakgrunden. Och så for Svejk och löjtnanten mot fronten. 

Ett trevligt litet dagsäventyr. Kan rekommendera litterär turism. Genom att gå i fotspåren av handlingen i någon roman får man en utmärkt plan för sitt turistande och man kommer till miljöer som ligger utanför de vanligare stråken. Fyra plus! 

Eftertankens kranka blekhet

Ett roligt event är det att plåta trav. Det intressanta med travet är att känslorna är starka och att de snabbt växlar. Före loppet är känslorna på topp. Men efter loppet går beslutsamhetens friska hy över i eftertankens kranka blekhet. Så det är tacksamt att stå på travtävlingar och plåta publiken:  

Humöret på topp. Pengar på fickan. Systemet inlämnat. Alla tror att de skall vinna.  

Förutom människor är det ett nöje att plåta häst. Har man ett bra proffstele är det här det kommer till sin rätt. 

En fransk fotograf. Klart mer bildskön än de svenska kollegorna. 

Dagens stora triumfator. 

Och här är segerns lön. 

Best-in-show

Idag på eftermiddagen satt jag på Mariatorget. Då satte sig en kvinna vid fontänen med sin hund. Hon började skvätta upp vatten i luften som hunden överlycklig försökte fånga. Det var rena rama cirkusnumret. Bland det dråpligaste jag sett på länge. Håll till godo: