Bland kulstöterskor och kulstötare

Det stöts mycket kula just nu. I förrförra veckan innan prajdarna tog vid gick en kulstötningstävling av stapeln i Kungsträdgården. Ett perfekt fototillfälle -tyvärr kom jag lite sent och det var alldeles knökfullt med folk. Härlig stämning på läktaren. Jag fick ej något tillfälle att ta några bilder på själva actionen. Däremot lyckades jag plåta några bilder backstage. 

Backstage. En estnisk kulstöterska ger mig en pilemarisk blick. 

Men här då? Pratar hon med mig? ...vi hörs sedan?...du ringer?...

Nåja. Hur som helst måste man imponeras av ryggtavlan hos Spårvägskillen. I mitt förra blogginlägg klagade jag på plåtning av ryggar - men ibland är en rygg värd att plåta. Det sägs att axelbredden är det fysiska attribut som kvinnor i första hand attraheras av hos män. Hade själv en liknande ryggtavla i min ungdom. (Den finns fortfarande kvar men ligger numera inbakad i några extra skyddslager). 

Denna blogg arbetar under en av överheten godkänd jämställdhetsplan där vi försöker balansera manligt och kvinnligt. Därför meddelas även bilder på några manliga kulstötare. 

Några manliga kulstötare höll tävling på Slottsbacken en härlig sommarkväll. Här var det inte så mycket styrkan som tekniken som var avgörande. 

Ett skönt stoppkast. Hyfsad autofokus?

När man tänker efter finns det ju en fin kulbana uppe på Slottsbacken, med en av Stockholms finaste utsikter. Ett perfekt sätt att tillbringa en sommarkväll. Här kan man spela och göra turisterna glada. Någon som är sugen på ett parti? 

Regnpaddling

När molnen hopar sig i skyn. 

När det vankas regn och vodkabaren Naglo är stängd. När det inte finns någonstans att fly. Vad gör man då? 

Varför inte koppla av med lite regnpaddling? För paddlaren spelar regnet ingen roll - några vattendroppar mer eller mindre gör ingen skillnad när man har våtdräkt.  

Vatten likt strömmar av isande lava. 

En stund för sig själv..

Sista färden..

På Solvalla

Var på Solvalla igår. Lördagen under elitloppshelgen brukar inte sällan vara trevligare än själva elitloppsdagen. Förväntningar i luften. Pengar på fickan. Två härliga dagar börjar. Under tidigare år har jag varit där mest som spelare. Den här gången tog jag med mig kameran. Tyvärr var vädret lite grått. Meddelar här några bilder. 

Dubbelarbetande husar

Välpreparerade banor

Leben R.L.: "Har du tillstånd att fotografera här?" Roberto Veccione verkar inte bry sig. 

Arielle Star ger mig the look. 

Kul att hänga med the boys. 70-200:an väckte respekt. När folk frågade vilken tidning jag jobbade för bröt jag på franska och svarade Le Figaro. 

Muscles Spirit och Håkan Eriksson. 

"Och när vi kom in i sista kurvan..." Staro Divine ger sin syn på loppet. 

Vad glor du på? Om ni får plåta får jag. 

Alla älskar en vinnare. 

Mer bilder: 

"Välkommen tillbaka!"

Paddling är uppståndelse

Vad är tjusningen med paddling? Att en varm sommardag lugnt paddla fram i en bäck eller å kan man förstå. Men att hålla på och vända sig upp och ned i den kalla strömmen? Det verkar obehagligt, lite grann som att vända sig ned i graven. Är det kanske det som är själva behållningen? Känslan att efter att ha tampats med graven återvända till ljuset och livet...

En paddlare gav sig ut en afton för att paddla. 

Han paddlade med kraftiga tag, när plötsligt...

Båten kantrar!

Paddlaren sjunker allt djupare ned. Han kämpar förtvivlat...

...lyckas vända sig och börja ta sig upp...

Men förgäves! Åter sjunker han ned i djupen...

Mörker och död! Båten kapsejsad. Paddlaren slukad av djupen. Resten tystnad. Tiden går. Strömmarna slår mot det olyckliga skrovet...

Plötsligt...en arm!

Han lever! 

Åter till livet! Uppstånden igen ifrån Tartarus.