Jänkebilar i sommarkvällen

Sommar. Solen skiner. Livet sjuder i buskar och vrår. Då är det dags att plocka fram jänkebilen, bejaka livet, ge sig ut på vägarna, träffa likasinnade, umgås.  Från nord till syd kommer de gamla skönheterna fram. I Pite stad har man på torsdagar ett mini-meet. Då kör folk sina åk till Badhusparken och så kan man i all enkelhet beundra alla sköna former, träffa bilfolk och snacka bil.  

- En Jaguar, vet du...

Best in show? Jag föll särskilt för en Chevrolet Impala. Lite batmobil över den. Älskar hjulskyddet därbak. 

Specialpris, bästa dollargrin: Cadillac. 

Varför älskar vi dessa gamla bilar? Jag tror det beror på att de utstrålar livsglädje. De andas femtiotal och frihet. En jänkebil är ett enda stort ja till livet. Till skillnad från dagens oinspirerade utbud, en följd av designkonstens förfall och domedagsprofeternas propaganda. De vill att vi ska färdas som sardiner i av staten för ändamålet anvisade medel. Krösamajor har alltid funnits och har nu tagit över och därför behövs jänkebilarna. 

Jänkebil

Det har varit en del snack om jänkebilar här på bloggarna de senaste dagarna. Undertecknad blev lite nostalgisk och tänkte att jag skulle dra mitt strå till stacken. I mitten av nittiotalet bodde jag i USA i två år. Då ägde jag en jänkebil och jag vill gärna meddela några bilder på detta åk. 

Här är den. En Pontiac Catalina, 76 års modell. 

Innanför huven en 6,5 liters V8. Det dova mullret från V8:an när man trycker lätt på gasen...rattväxeln, den lätta servon, den mjuka fjädringen...inget slår jänkebilen när det gäller körglädje. Den breda huven och de två tonnen plåt ger känslan att man åker i en stridsvagn. 

En annan uppskattad finess var att bilen hade helsoffa i framsätet. Man kunde alltså åka tre därfram. Storleken på sätena gjorde att två personer kunde sova raklånga i bilen, en fram och en bak. Bra när man kuskade runt i USA. En annan fördel var den generösa bakluckan, som gjorde att man kunde ha amerikansk storlek på resväskorna: 

V8:an gjorde att bilen drack en del. Den slukade ungefär två liter milen. Som tur är var soppan billig: en gallon kostade 1,30 dollar, vilket gav ett soppapris på under 2,50 kronor litern. Den väl tilltagna tanken på 100 liter gjorde också att man inte behövde tanka alltför ofta. En detalj: på bilderna ser man att bilen inte hade någon backspegel på högersidan. Tydligen behövdes inte det på den tiden. Jänkare är ju också till för att glida runt med så det var väl inte helt fel att spara in på en onödig detalj. 

Grillparty på Virginia Beach. Huvens storlek gör den utmärkt som uppläggningsyta vid utbespisning.

Bilen var som sagt otroligt skön att köra - men kvalitén lämnade en del övrigt att önska. Bilen var jämt inne på lagning. Som tur var är servicen helt suverän i USA. Landet är gjort för bil och verkstäderna är billiga. Så även service som oljebyte och biltvätt. (Ett tips: när man tvättar bilen i USA brukar man kunna välja doft som de sprutar inne i kupén. Jag valde alltid "new car scent". På så vis kunde man få uppleva lite nybilskänsla till en billig penning). 

Vad gällde skador hade jag för övrigt lite tur i oturen. En dag fick jag ett stenskott på framrutan. Det lilla skottet växte så att till slut hade hela rutan spruckit från kant till kant (rutan satt dock kvar). För att laga den hade jag blivit tvungen att byta hela rutan vilket hade kostat skjortan. Jag bodde då i Virginia och hade inte klarat besiktningen. Men då ställde det sig så att jag flyttade ner till Georgia ett år. Och i denna delstat förekom inte någon bilbesiktning! Jag kunde således köra med rutan i ett helt år under min kvarvarande tid i landet. 

Nu har miljöhetsarna och reglerarna tagit över även i USA  så det är inte som det var förr. Bilarna är nu nästan lika små och tråkiga som i Europa. Att ändå en gång i sitt liv ha ägt en riktig jänkebil är något jag räknar som ett kärt minne. 

Slottssprinten

Slottssprinten avgjordes idag i den kungliga huvudstaden. Till och Från var på plats redan igår och rapporterade från uppvärmningen. Idag var det dags för själva tävlingarna. Evenemanget är faktiskt inte helt lätt att följa. Det är nämligen så knökfullt med folk att det är svårt att komma till. 

Tillställningen invigdes av Sveriges konung Carl, den sextonde i ordningen. 

Sedan började tävlingarna. Så här ser det tyvärr ofta ut. Om man har tur lyckas man få en skymt av en snabbt flyende åkare. 

Kalla rastar en norska. 

Lyxlirarna. Vad gjorde de för att få tag på så där bra platser? 

Minimalistisk sportfotografering. 

Kalla rastar en norska. 

Hemvärnet på plats! Livgardet som sig bör. Trevligt att äta Kronans ärtsoppa hemma hos kungen. 

Uppe på Slottsbacken igen. Polackerna hade inte fattat att Kowalczyk hade spårat ur. Hur som helst var det knökfullt. Det blev till att plåta publiken. 

Hur slutade det? Vem vann? Kommer faktiskt inte ihåg. Ärligt talat bryr jag mig inte. Hur som helst är det viktigaste inte att vinna - utan att kämpa väl. 

Genrep inför slottssprinten

Idag var det genrep inför slottssprinten. Både för mig och för åkarna. Spåren verkar nu vara utlagda runt slottet. På kvällskvisten passade åkarna på att ta sig en träningsrunda. Själv gick jag dit bland annat för att ställa färgbalansen. Vid stora händelser brukar jag försöka passa på att göra det dagen innan. Så har man det gjort och man kan sedan koncentrera sig på plåtningen under tillställningen. Som det ser ut blir det 7000 Kelvin i morgon. 

Italienarna var som vanligt coolast i spåren. Akta! Se upp för stolpen!

Lejonbacken - mördarbacken. Det första provet för skidåkarna. 

Skilda världar. 

I morgon gäller det att ha tur med lottningen i högvakten. Den här killen kommer att ha bästa platsen! 

Den här killen däremot? Nattsvart. 

Den snyggaste skidåkerskan i spåret idag. En fransyska. Vad heter hon? Är hon gift? 

En härlig röra just nu på Skeppsbron. 

Där är hon igen!

Norskarna håller hov längst upp i Slottsbacken. De bor nästan inne på borggården. Håhåjaja. 

Till och Från:s utsände. I morgon finns han på plats. 

Semifinal i bandy

Idag var det semifinal i bandy på Zinken. Hammarby tog emot regerande mästarna Sandviken. Till och Från var där och rapporterade. 

Matchen började klockan 17. En del går dit en timme innan för att besöka tältet. De mest rutinerade ser dock till att ansluta punktligt med välsmorda portföljer. 

Innan matchen stötte jag på en gammal skolkamrat. Vi hade inte setts på tjugo år. 

Matchen börjar. Högt tempo från början. 

Sandviken nätar nästan omedelbart. Då utbryter det i sportsammanhang sedvanliga kramandet. Höll man på så här på Karl den tolftes tid? 

Nu är det Hammarbys tur att näta. 

Publiken gillar det den ser. 

I halvtid leder Hammarby med 4-2. De rutinerade ser nu till att vittja portföljerna. 

Halva bruket slöt upp för att stödja sitt lag. 

Hammarbyfans. 

Matchen börjar på nytt. Den nyspolade isen passar Bajens smokingartister. 

Här ser vi lite grann av tjusningen med bandy. Avancerade rörelsemönster som ibland påminner om balett. 

En bild av det moderna samhället. En människa ligger nere på marken men ingen bryr sig. 

Hammarby backar nu hem med hela laget. Den extrema defensiven kommer emellertid att straffa sig. 

När det börjar regna blir isen väldigt hal. Bajen får då svårt att hänga med. Sandviken har en helt annan skärpa på stålet. 

Matchen slutar med förlust 5-6. Go'natt Bajen. 

Blir det någon mer match? Om Hammarby vinner en match i Sandviken väntar en ny hemmamatch den 18:e. Till och Från kommer då att vara på plats. Väl mött!