Till och Från
Regn!
Äntligen! På vägen hem från jobbet inträffade det som jag länge gått och längtat efter. Mörka moln på himlen bestämde sig för att tömma sin last. Regnet öste ned på närmast tropiskt vis. Paraplyerna fram, folk som skuttar för att skyla sig. Med andra ord var det dags att plocka fram kameran och börja plåta:
Hur slutade det? Jo, efter regnet kom solsken. Men det är en annan historia.
I nattvimlet
Att fota människor i nattvimlet är något av ett dilemma. Med tanke på ljusförhållandena är det då som en fullformatare kommer till sin rätt. Å andra sidan är det då som man vill plåta oförmärkt, så då vill man helst ha en mindre kamera. Hur göra? Häromkvällen gav jag mig ut med stora värstingkameran. Jag tänkte att vad f-n, om någon stör sig kan de ju alltid lappa till en. Det visade sig dock gå förvånansvärt bra. De flesta verkar tro att ger man sig ut med en seriös kamera i natten så måste det vara något viktigt. Meddelar några bilder:
Tänkaren.
Snygging.
Gesture.
Snygging.
Madrid? Nej, Folkungagatan.
Snygging.
On the noble art of city birding
En grej som jag upplever som lite jobbig är villkoren för oss som ägnar oss åt att plåta stadsfågel. Saken är den att stadsfågel är bland de roligaste motiven att plåta. Men samtidigt är det svårt att finna avnämare för sina alster. Stadsfågel är nämligen något som faller mellan gängse kategorier på ett lite olyckligt sätt.
Att plåta stadsfågel handlar i grunden om gatufotografi men där fågeln står i centrum. Fokus är här på fågeln som medlem och inbyggare i staden. Precis som andra varelser i staden har fågeln sin handel och vandel. Precis som alla andra försöker den skaffa sig brödfödan för dagen. Och när den samspelar med andra stadsbor uppstår spännande moment.
Det är här som problemen uppstår. Ty gatufotografi handlar om att plåta människor i gatulivet. Därför platsar inte gatufåglar riktigt som gatufotografi. Å andra sidan platsar inte gatufåglar bland normala fågelbilder. I den gängse fågelfotografin bedömer man bilder efter två kriterier: dels fågelns särart, dels bildens skärpa. Gatufågelbilder platsar därför sällan. Inom gatufågelfotografin står framför allt kråkan och måsen i centrum: alldagliga fåglar som emellertid är lysande opportunister och som när de samspelar med människan kan ge upphov till strålande gatukonst.
Det är därför jag undrar om det finns fler gatufågelfotografer som känner sig lite hemlös bland de rådande kategorierna. Är det dags att slå sig samman? Är tiden mogen att bilda en ny kategori, city birding eller street birding? Gatufotografi med fågeln i centrum.
Stiltje i stan
Det känns som att det råder stiltje i stan. Folktomt. Stockholmarna har åkt till sina lantställen.
Var är alla turister? Bara kineserna har hittat hit. Inga spanjorer, inga italienare. På kontinenten börjar semestern i mitten av juli. Kanske blir det mer folk om några veckor. Vad ska man göra under tiden?
Qi Gong i Kungsan. Äh, det verkar för jobbigt.
Man kan ju alltid gå till Gamla Stan och plåta kineser.
- Plåta henne, inte mig. - Jamen det är ju det jag gör!
Som sagt, det råder stiltje. Nånting måste hända..