Från Prag - Hjälmspecial.

Uppe på Pragborgen finns ett museum där de visar upp gamla rustningar. Riktigt intressant att se hur modet har växlat även på detta område. Se här ett axplock. 

Den här modellen är väldigt pålitilig. Hål i hjälmen gör att man kan andas. Den spetsiga näskonen gör samtidigt att man kan hugga ned motståndaren med snabba skallryck, om det skulle leda till sådan strid. 

Det här däremot är rent jönseri. Det är uppenbart att denna rustning inte är till för att användas i skarpt läge. Att uppträda som kyckling på slagfältet! Med sådan rustning vinner man ingen respekt. 

Kepsmodellen. Bra att ha när man krigar på dagen. Då är det irriterande när solen sticker i ögonen just som man skall sätta lansen i motståndaren. 

Toalettstolsmodellen. Kan inte rekommendera denna modell. Alltför lätt att hälla flytande bly genom öppningen. 

Hattmodellen. En tidig Borsolino i stål. En favorit bland dem som gillar att kriga lätt. 

Komediantmodellen. Hjälmen bygger på det avväpnande leendets princip. Meningen är att man skall få motståndaren att tappa garden och börja skratta. När han gör det sticker man ned honom. 

Darth Vader-modellen. Före sin tid. 

Från Prag - Planerna gäckas. Omgruppering. Gatubilder.

Idag var en dag som tyvärr inte blev som jag tänkt mig. Saken är den att det var dags att byta hotell. Jag hade bokat två nätter på hotell Waldstein, för att sedan byta till hotell Charles tvärs över gatan. Efter två nätter på Charles skulle jag så byta tillbaka till Waldstein för två nätter till. Varför denna dubbelrockad? Saken är den att Waldstein är billigt på vardagarna men dyrt på helgerna. Hotellet är mer av ett familjehotell där man kan misstänka att det kommer många familjer, särskilt tyskar, runt helgerna. Charles är däremot mer av ett affärshotell som är dyrt på vardagar men billigare på helger. Så i min smarta plan tänkte jag dra nytta av dessa prisskillnader och därigenom tjäna en liten hacka, till en relativt liten transferkostnad. Det är inte utan att man är litegrann av en entreprenör. 

Emellertid skulle planerna gäckas. Efter att glad ihåg ha checkat ut från Waldstein och stegat in på Charles kommer chocken. Receptionisten påstår att de har haft en läcka och att de har varit tvungna att omboka till ett annat hotell. Det nya hotellet ligger i Josefov, den gamla judiska stadsdelen, inte långt från gamla stan. I ett svagt ögonblick säger jag ja. Tillsammans med några andra åker jag med taxi dit. Detta visar sig emellertid vara ett stort misstag. Josefov är en stadsdel som sedan slutet av 1800-talet helt byggts om och väl idag kan beskrivas som Prags Östermalm. Mala Strana, där Charles och Waldstein ligger, är att likna vid Söders höjder. Visst, det är inget fel på Östermalm - men hur roligt är det att turista där? Det var uppenbart att Charles hade dubbelbokat och så vikar man ner sig totalt. 1700-talets trånga charm som gav vingar har bytts mot de breda esplanadernas sterilitet. 

Det här är otroligt viktigt när man reser. Hotellets läge är kanske den viktigaste faktorn. Det är också olyckligt att omlokalisera. Poängen med att stanna länge i en stad är att man efter några dagar börjar rota sig. Hade just börjat känna att Mala Strana är "min" stadsdel. Hemkänslan skapar en större frimodighet och man kan gå in mer på djupet. Nåväl, nu är det omgrupperat och man får göra det bästa av situationen. Nedan meddelas några bilder från gatulivet. 

Först några turister. Här står jag och en okänd turist och plåtar varandra. Märket verkar vara en gammal Zenith. Det här är ett bra trick att använda när man är ute och plåtar. Fotografer kan dra nytta av varandra genom att ömsesidigt använda varandra som motiv. 

Här är ett par som frågade mig om vägen. De började prata spanska med varandra så jag tilltalade dem på detta språk. När jag förklarade att jag var svensk blev de förvånade. - Vi tyckte du såg ut som en bohem, svarade de. Paret visade sig vara från Colombia, ett land som jag besökt i min ungdom. 

- You talkin' to me? 

Dobre vecer. 

Från Prag - Min nattliga anabasis

Igår kväll var jag ute på ett lite märkligt äventyr. 

Skärtorsdagen hade övergått i långfredagsnatt. Jag bestämde mig för att avstå från alla frivoliteter och ge mig upp på berget. 

Prag har fått sin historiska roll genom den borg som ligger på en kulle högt över staden. Ett ointagligt fäste från vilket man kontrollerar farvägar i hjärtat av Europa. Vägarna upp mot borgen är branta. En historisk bebyggelse som är helt oförstörd. Tänk kvarteren kring Mosebacke men mycket mer. 

Vid borgens fot. Prag är en stad med tusen år på nacken. Genom århundradena har sten lagts på sten för att skapa denna unika miljö. Gränderna prydes av ölstugor stinna med folk. Hur många historier har inte berättats här genom åren? 

Uppe på bergets fot. Ett lätt duggande regn.  Tomma administrativa byggnader. En lite spöklik känsla. 

En vacker barockkyrka och ett mäktigt palats. En man är ute och rastar en liten hund. Han talar spanska på telefon. Annars folktomt. 

Jag vandrar vidare. Plötsligt kommer jag till ett kloster. Porten är öppen så det är bara att gå in på området. Upplysta byggnader men ingen där. Är jag den enda människan kvar här på jorden? 

Jag slår in på en stig. Den för mig in i ett skogliknande landskap. Björkar kring en ringmur! Har jag plötsligt förflyttats till Visby? 

Jag fjärmar mig alltmer från staden. Mitt i mörkret uppenbarar sig plötsligt ett märkligt torn. En farkost från rymden? 

Långt där nere larmar staden. Börjar nu bli lite orolig. Bestämmer mig för att ta mig ner för berget. Plötsligt ser jag en upplyst slinga där nere. Jag hör människor spatsera. Två nunnor! De blir livrädda när jag kommer nerför berget. 

När jag kommit en bit ner uppenbarar sig en grönskande dal. Det måste vara klostret däruppe. Från en kyrka i fjärran hörs klockorna klämta. 

Befinner jag mig i Getsemanes trädgård? En stig för mot ljuset, mot vinodlingar och bebyggelse. Följ ljuset! 

På andra sidan dalen. Klostret i fjärran. Men vad är det där till höger? En flagga virad kring en stolpe. En flagga i blått och gult? Med snabba steg beger jag mig längs kanten. Hjärtat bultar allt snabbare. Kan det verkligen vara..? 

Ja! Hemma! Fosterjorden! Att efter nattlig vandring i främmande land plötsligt få se Sverige uppenbara sig! Vilket lyckligt slut! 

Jag gick ned till staden glad till sinnet, kom hem till hotellet och somnade trygg in. Måste dock säga att ambassaden låg väldigt bra till. Högt uppe på kullen med staden för sina fötter. Så nu infaller nästa fråga: Hur blir man ambassadör? 

Ögat i spegeln

 I någon nu förklungen lore
det finns en gammal regel
att, om en man vid spegeln står
och ser i ögats spegel
sig själv, men annars inget är
att se i ögonringen
så hålles han av ingen kär
och älskar heller ingen. 

Otto anfaller

Det hände sig häromkvällen. Jag låg utsträckt på golvet som en fredlig man med kameran i högsta hugg - när plötsligt Otto går till attack: 

- Frågan är vem som hade roligast: jag eller Otto?