Smygfotograf plåtad

Hade turen att plåta en smygare idag. Det hände på väg hem från jobbet. 

När jag gick Västerlånggatan fram bestämde jag mig för att plåta Tyska kyrkans mäktiga fasad. Då står en man där vid väggen. Var han klockare eller kantor eller nå't? Han uppträder lite underligt. Jag förstår att något lurt är på gång. 

Mannen tar upp något ur fickan. Han spejar och spanar som för att kolla att kusten är klar. 

Plötsligt drar han upp en mobilkamera och plåtar loss! Lägg märke till mannen i nederkanten. Var det han som var motivet? Eller var det jag som var motivet? Hoppas verkligen inte det. Jag ogillar att bli smygfotograferad. 

För övrigt är det slottssprinten på onsdag. Start klockan två. Till och Från kommer vara på plats och rapportera direkt. 

Rotfyllningsyoga

I fredags var det en mindre lustfylld dag, som dock slutade i dur. Saken är den att för två veckor sedan åkte jag på en rotfyllning. Rotfyllningen har rykte på sig att vara det värsta man kan råka ut för. Och den är precis lika hemsk som sitt rykte. Rotfyllningen är en trestegsraket. Först kommer själva borrandet. Denna är emellertid inte särskilt problematisk. Man är bedövad så det känns ingenting. Sedan kommer emellertid det andra steget. Då skall man se till att få kanalerna inne i tanden rensade. Och detta skall helst göras utan bedövning. Detta så att tandläkaren kan veta när hon kommit ner i själva köttet. 

Så när man ligger där i stolen stirrandes i taket så är man först paralyserad. Sedan börjar man bli resignerad. Vad är det värsta som kan hända? Att man dör, och det är inte så farligt.. Sedan börjar man bli kreativ. Man börjar se det som en nyttig träning i mindfulness. Det finns inget att göra. Det bästa är bara att iaktta smärtan, notera den och bara låta den passera. Tillvaron är ytterst lidande..

Med rotfyllning är det som med löpträning eller med bastubad - man gör det för att det är så skönt när det är över. Efteråt gick jag hem i stockholmsnatten. Plåtade några bilder längs Strandvägen. Nästa fredag är det slutfyllningen. Men varför oroa sig? Bättre att vara närvarande i nuet..

Då jag kom hem från tandläkaren väntade emellertid ett trevligt besked. Mitt NPU-kort från Nikon hade trillat ned! Saken är den att jag för några veckor sedan köpte mig en D700. Och när jag registrerade innehavet tog det inte många minuter innan man fick en inbjudan att vara med i deras proffsklubb! Helt klart var de snabba att vilja ha en. Måste erkänna att undertecknad är väldigt mottaglig för den här typen av smicker.   
Nikon nirvana ...
Det är bara att inse att man är ett proffs ...
- Finns det några gluggar man skulle kunna köpa? 

Dagnys på Fotografiska

Idag var det riktigt trevligt att fira lördag. Vädret var gnistrande kyligt och klart. Äntligen lite vinter! Dessutom var det så att fotofikat Dagnys gästade Fotografiska. Det var ett tillfälle som inte gick att missa. Kul att få träffa likasinnade och kul att träffa människor som man umgåtts med på bloggarna i verkliga livet. Vi var ett tiotal som slöt upp. 

Ewa och Bengt. 

Arbetsdelning: Rauni fotar Kurt och jag fotar Rauni. 

Jag fotar Kurt och Rauni fotar mig. 

Det var riktigt trevligt och vi satt i två timmar och diskuterade fotografins intrikata problem. Caféet var nu fyllt med folk. Vi gick ned för att kolla på utställningarna. 

Men diskussionerna fortsatte..

Hur var utställningen? Av Corbijns bilder gillade jag den på Brucan och den på Mandela. Men behållningen var helt klart Dagnys. Mer sånt! 

Brödvinnaren. Ett måsäventyr. Del 2

Till och Från ger "Brödvinnaren - ett måsäventyr" i tre delar.

Detta har hänt: Tommy och Lisa träffades på Skeppsbrokajen och flyttar ihop. Tommy jobbade  som väktare på Ålandslinjen men när han började sova på sitt jobb får han sparken. Tommy sjunker ner i misär. När han hamnar i finkan ställer Lisa ultimatum: antingen fixar han bröd till kvällen eller så lämnar hon honom...

 Del 2

Tommy vaknar sent efter ännu en natt på stan. Han tittar sig i spegeln. Ingen vacker syn. 

- Vad blev det av alla drömmar? Blir livet inte mer än så här?

Tommy vinglar ut över Strömmen. 

Han gör en sväng runt Arvsfurstens palats. Men Carl Bildt är inte hemma.  

- Jag sätter mig på Karl den tolfte, tänker Tommy. Där har man bra koll på vad som händer.  

På Strömsbron hänger en turist och ser moloken ut. Plötsligt får Tommy en idé: 

När Tommy jobbade på Ålandslinjen brukade han och några jobbarkamrater underhålla passagerarna med lite enkla sång- och dansnummer medan båtarna låg i hamn. Det var ett bra extraknäck och man brukade kunna tjäna sig en hacka.  - Varför inte samla ihop gänget, tänkte Tommy. Så kan vi underhålla turisten och tjäna en slant! 

- Excuse me, mister! Where do you come from? First time in Stockholm? Do you want me and my friends to dance for you? 

- Wait here, I'll be back!

Turisten gräver i fickorna. Han tar upp något och gör ett kast, och sedan....!

Fortsättning följer...

Piridvizjnjiki

Idag var det sista dagen för Nationalmuseums utställning om de ryska 1800-talskonstnärerna Piridvizjnjiki. Piridvizjnjiki var en grupp konstnärer som väl närmast kan beskrivas som Rysslands nationalromantiker. Upplägget på utställningen var emellertid den att piridvizjnjiki skulle ha varit någon slags tsarhatande förrevolutionärer. Ja, en kurator beskrev i en inspelning piridvizjnjiki som kritiker av auktoritära regimer och förelöpare till den arabiska våren! Snälla Nationalmuseum, vem tror ni att ni lurar? Dessa tolkningsmässiga friheter förtar dock inte det faktum att Nationalmuseum har gjort ett suveränt jobb med utställningen. Det är imponerande vilken kvalitet man har lyckats ta hit till Stockholm, med några av de mest kända ryska målningarna över huvudtaget, bland annat av Ilja Repin. 

Meddelar några bilder från tillställningen. (Några av bilderna är inte från idag utan från ett tidigare besök). 

Det var en fin kväll att promenera till Nationalmuseum. Första snön för i år! 

Långa köer för att komma in till samlingarna! 

- Jag vill gärna köpa en tavla. Tar ni kort? 

Конец.