Hos Kameradoktorn

Undertecknad passade idag på att slinka förbi Kameradoktorn. I förra veckan fick jag ett stalltips att Nikon skulle vara där kommande torsdag och visa upp sina nya värstingkameror. Så det var givet att försöka hitta en lucka och slinka in och känna på prylarna. 

Innan jag klev in i butiken passade jag på att ställa färgbalansen. Brukar annars helst vilja göra det på morgonen. 

När jag kliver in i butiken vad ser man? Personalen står och plåtar loss på kunderna! Genast släppte alla hämningar. Om personalen har rätt att plåta kunderna har kunderna rätt att plåta personalen. 

Nikons gästdisk. Den här killen stod och plåtade med steadycamen hela tiden jag var inne. Han kunde inte släppa den ifrån sig. 

Småtrevligt uppradat på disken. 

Nikons rutinerade säljare låter svadan flöda. 

Man på gatan går rakt in i skottfältet! Om man går förbi Kameradoktorns skyltfönster när Nikon är där och visar upp prylar får man räkna med att bli plåtad. 

Vän av ordning frågar nu: var är prylarna? Jag vet, det är pinsamt. Lyckades inte få med mig en enda bild på någon av värstingkamerorna! Tur att det här bara är en blogg. Hade man varit ute på ett assignment hade man väl inte blivit långvarig i branschen. 

Men jag kan istället berätta om några intryck. Som man kunde förvänta sig var kamerorna otroligt sköna att hantera. D4:an gedigen, proffsig och snabb och med ett underbart slutarljud. D800:an känns nättare än D700:an. Den väger mindre även om den är i samma storlek som föregångaren.  Den har också ett lite rappare och tystare slutarljud som påminner om D7000. 

Tyvärr finns det aber med kamerorna. För D800:ans del är det filstorleken. Megapixlarna gör att filerna blir på 40 MB när man plåtar rått, vilket jag alltid gör. Vid ett större event kan det gå 300 knäpp och att då hantera 10 Gb känns inte roligt. 

D4:an lider av en brist som för mig är fullständigt obegriplig. D4:an saknar snabb-iso. Denna funktion innebär att man kan ratta in iso-talet med en av rattarna utan att först behöva trycka på en knapp. Låter trivialt, men det är otroligt praktiskt och ger en helt annan kontroll. Funktionen finns på D90 och D7000 och nu även på D800:an. Typfallet är att man plåtar i A-läge då man plötsligt skulle vilja ha en snabbare slutartid. Med snabb-iso är det en enkel och omedelbar rattvridning med ögonen mot sökaren och utan att fumla efter knappar. Nikons 55 000 kronors värsting-action-kamera saknar dock denna finess, trots att det är en enkel mjukvarufråga. Skärpning! 

Efter Kameradoktorn gick jag förbi den nya gallerian Mood. Den ligger i gamla Sahlénhuset på Jakobsbergsgatan. Blir den en NK-dödare? 

När jag gick förbi ett av skyltfönstren vad skådar mitt norra öga? Loreen! He he. Ett äkta paparazzo-shot. 

Invigningen av Mood sker i morgon. Till och Från kommer att vara på plats. 

Slottssprinten

Slottssprinten avgjordes idag i den kungliga huvudstaden. Till och Från var på plats redan igår och rapporterade från uppvärmningen. Idag var det dags för själva tävlingarna. Evenemanget är faktiskt inte helt lätt att följa. Det är nämligen så knökfullt med folk att det är svårt att komma till. 

Tillställningen invigdes av Sveriges konung Carl, den sextonde i ordningen. 

Sedan började tävlingarna. Så här ser det tyvärr ofta ut. Om man har tur lyckas man få en skymt av en snabbt flyende åkare. 

Kalla rastar en norska. 

Lyxlirarna. Vad gjorde de för att få tag på så där bra platser? 

Minimalistisk sportfotografering. 

Kalla rastar en norska. 

Hemvärnet på plats! Livgardet som sig bör. Trevligt att äta Kronans ärtsoppa hemma hos kungen. 

Uppe på Slottsbacken igen. Polackerna hade inte fattat att Kowalczyk hade spårat ur. Hur som helst var det knökfullt. Det blev till att plåta publiken. 

Hur slutade det? Vem vann? Kommer faktiskt inte ihåg. Ärligt talat bryr jag mig inte. Hur som helst är det viktigaste inte att vinna - utan att kämpa väl. 

Genrep inför slottssprinten

Idag var det genrep inför slottssprinten. Både för mig och för åkarna. Spåren verkar nu vara utlagda runt slottet. På kvällskvisten passade åkarna på att ta sig en träningsrunda. Själv gick jag dit bland annat för att ställa färgbalansen. Vid stora händelser brukar jag försöka passa på att göra det dagen innan. Så har man det gjort och man kan sedan koncentrera sig på plåtningen under tillställningen. Som det ser ut blir det 7000 Kelvin i morgon. 

Italienarna var som vanligt coolast i spåren. Akta! Se upp för stolpen!

Lejonbacken - mördarbacken. Det första provet för skidåkarna. 

Skilda världar. 

I morgon gäller det att ha tur med lottningen i högvakten. Den här killen kommer att ha bästa platsen! 

Den här killen däremot? Nattsvart. 

Den snyggaste skidåkerskan i spåret idag. En fransyska. Vad heter hon? Är hon gift? 

En härlig röra just nu på Skeppsbron. 

Där är hon igen!

Norskarna håller hov längst upp i Slottsbacken. De bor nästan inne på borggården. Håhåjaja. 

Till och Från:s utsände. I morgon finns han på plats. 

Smygfotograf plåtad

Hade turen att plåta en smygare idag. Det hände på väg hem från jobbet. 

När jag gick Västerlånggatan fram bestämde jag mig för att plåta Tyska kyrkans mäktiga fasad. Då står en man där vid väggen. Var han klockare eller kantor eller nå't? Han uppträder lite underligt. Jag förstår att något lurt är på gång. 

Mannen tar upp något ur fickan. Han spejar och spanar som för att kolla att kusten är klar. 

Plötsligt drar han upp en mobilkamera och plåtar loss! Lägg märke till mannen i nederkanten. Var det han som var motivet? Eller var det jag som var motivet? Hoppas verkligen inte det. Jag ogillar att bli smygfotograferad. 

För övrigt är det slottssprinten på onsdag. Start klockan två. Till och Från kommer vara på plats och rapportera direkt. 

Tronarvinge!

Som svensk känner man att detta är en särskild dag. På morgonen meddelades att Viktoria just hade fött ett flickebarn. En tronarvinge! Det är något som händer en gång per generation. 

Hur många länder kan egentligen fira en sådan händelse? En fridens dag således. För landet: att tronföljden är säkrad. Vårt urgamla kungadöme kan nog leva vidare ett tag till. För Viktoria och Daniel: deras bröllop får en fortsättning i dur. 

Jag är en sån där person för vilken det inte ligger att skryta. Men jag kan nog säga att jag hade mina aningar. För några dagar sedan en kväll när jag gick hem från jobbet såg jag att det lyste i några fönster i västra vingen på slottet. - Är det månne Daniel som är uppe och filar på ett nytt kärlekstal? - tänkte jag. 

Idag fick jag höra nyheten först när jag var på jobbet. En kollega ringde och frågade om jag skulle ut och höra saluten vid lunchtid. Vi stämde träff på stan. 

Vid Strömmen hade det redan börjat samlas folk. Som tur var hade jag kameran med mig. Men om jag bara hade vetat! Då hade jag plockat med mig 70-200:an. Nu fick jag hålla till godo med en 85:a. 

Det fanns två möjligheter att bevista händelsen. Antingen kunde man se saluten ifrån Skeppsbron. Eller så kunde man inta ställningar på Blasieholmen vid Skeppsholmsbron. Jag och kollegan väljer det senare.  

Nu börjar det att smälla. Då sticker ankorna! He he. Inte andjakt den här gången. 

Fyrtiotvå skott i två saluter, tjugoen gånger två. Det är mäktigt. På andra sidan bron hänger krutröken tjock.  

Efter ett tag ansluter en kollega. Undertecknad har tagit ansvar och hållit ställningarna enbart med en 85:a. Så det känns skönt när kollegan dyker upp och löser av med tyngre grejer. 

En entusiast. Gillar den nya light-stilen. 

Det är slutskjutet. En behaglig och förnöjsam känsla sprider sig bland åskådarna. 

Jag och kollegan vandrar mot stan. Här är undertecknad vid Hamngatan. Obs, flaggorna på NK! Fint fångat. 

Jag återvände till jobbet. Men var festligheterna slut för det? Nehej. Några kollegor hade påpassligt gått och köpt en prinsesstårta! Så nu blev det till att fira med bullar och bak. 

Denna tårta kommer antagligen bli den nya storsäljaren. Man måste säga att bagarna och konditorerna har haft flyt. Askonsdagen infaller - och så kommer det här! Nu kan man sälja bakverk ända fram till påsk. 

Naturligt nog är det svårt att koncentrera sig en sådan här dag. Yran låg i luften och påverkade allt - chefer, medarbetare, ja, även attiraljer!

Det finns en gammal tradition att när det föds en tronarvinge har man rätt att gå hem. Även själva månen syntes idag smila över vårt sagoland! 

En dag att fira. När Viktoria föddes var man för ung. Och frågan är om man får uppleva någon mer gång. Så varför denna behagliga ande, varför skjuta salut, varför fira en tronarvinge med landsmän och landsmaninnor? Ytterst handlar det nog om kärlek: kärlek till fosterlandet, kärlek till vår historia, kärlek till vår urgamla nation. Leve Sverige! Skål!