Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Måste man alltid fotografera – respekten för bilden

  • Sjukhusen förbjuder fotografering.
  • Lagen om kränkande fotografering som kränkte så många fotografer.
  • Jag får inte fotografera mitt barns luciatåg på dagis.
  • Polis och sjukvårdspersonal har svårt att göra sitt jobb på olyckor på grund av alla som fotograferar.
  • Etc.

Vi får fotografera i stort sett vad vi vill, med vissa väldigt bestämda undantag som egentligen inte hämmar oss i vårt bildskapande.

Frågan är bara – måste vi ta alla de bilderna?

Jag har lätt att förstå varför man inte vill att fotografering ska ske inne på sjukhus, trots medgivande från patienter. Att sjukhusen är samhällsfinansierade institutioner innebär inte med självklarhet att de är offentliga. Situationer inne på sjukhus är oförutsägbara, så mycket kan gå snett, även om det egentligen inte finns något som skvallrar om det, minsta lilla nästan obetydliga ingrepp kan få svåra och traumatiska konsekvenser, och då vill man minst av allt ha någon där som (tränger sig emellan och) fotograferar. Patienter är också utsatta och i underläge på sjukhus, närmast definitionsmässigt utsatta. Det blir lätt sensationsmakeri, och sekretessen är svår att bibehålla. Bland annat.

Jag vet också att det gjorts några väldigt finstämda och respektfulla reportage om sjuka människor, människor på sjukhus etc. Men betyder det att det ska vara fritt fram för alla med kamera?

Det verkar som om vi i hög grad har tappat respekten för bilden. Det är så lätt att ta en bild, alla har kameror, och det tar inte ens sekunder innan bilden finns upphängd och publicerad för hela världen i sociala medier.  Och bilderna har tappat i laddning, samtidigt som de paradoxalt nog får ökad spridning och därigenom ökat genomslag. Det verkar som om man inte tänker efter vad ett publicerande kan komma att innebära. Det verkar också som om bilden kommer i första hand, att få ta den sensationella bilden kommer före att det faktiskt exempelvis handlar om en olycka, där människor blivit skadade.

Bara för att vi har en kamera och bara för att det i de allra flesta fall är tillåtet att fotografera betyder det inte att vi måste fotografera. I alla fall inte de flesta av oss.

Det finns naturligtvis några ikoniska bilder som direkt motsäger mitt resonemang; flickan och gamen (Kevin Carter), den napalmbrinnande vietnamesiska flickan och naturligtvis, många gatufotobilder. Men Kevin Carter fick betala dyrt för sin bild, och gränsen för oss vanliga fotografer mellan viktig dokumentation och sensationsmakeri är så väldigt tunn. Så vi måste ha respekt för bilden, och ständigt kalibrera vår etiska kompass.

På återseende//Göran

Inlagt 2015-11-15 13:01 | Läst 1015 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
2015-11-15 13:46   Lennart
Visst, alla bilder kanske inte måste tas eller borde tagits.
Men de bilder du beskriver är bilder jag tycker skapar diskussion.
Flickan och gamen som exempel. Sedan är det vad som fotografen gör efter att bilden är tagen som är viktigt.
Svar från gorred 2015-11-15 18:19
Eller kanske snarare publicerats, och där ligger den stora skillnaden från förr.
Sen finns det viktiga bilder, som i någon mån kan faktiskt förändra världen, eller i alla fall skapa opinion.
Hälsningar//GöranR
Går det att fota. så gör man det! Låter krasst, men så är det nog! Jag tror också en önskan finns att bli upptäckt med sin "fina katastrofbilder" eller va det nu är! Komma i tidningen! Å även en "frilansreporter" vill bli känd! Gärna med ett litet kittlande reportage där man opererar i underlivet! Underlivet säljer liksom!
Man fotar allt, om det går, se'n blir nog inte det konstnärliga eller kvaliteen i bilderna speciellt bra, men vem bryr sig! Å förresten, vad hette det, kvalitet? ;)
De e att ta många bilder som gäller numera! ;)
/B
Svar från gorred 2015-11-15 18:21
Det är nog tyvärr så. Och med enkelheten att ta (många) bilder plus att det är så enkelt att publicera bilderna nuförtiden följer också att det är lätt att den moraliska kompassen hamnar ur kurs.
Och så var det det där du sa - kvalitet???
Hälsningar//GöranR
Precis som det finns uttalanden som inte är till någon nytta så finns det bilder som inte är till någon nytta. Och det är väl bra att uppmana folk att tänka efter innan de pratar eller tar en bild.

Jag kan tycka att det är helt okej med ett generellt fotoförbud på ett sjukhus, men med möjlighet att få fototillstånd. Karolinska verkar överdrivet rädda för bilder när de ska behandla ansökan om fototillstånd.
Svar från gorred 2015-11-15 18:24
Vi måste inte ta bilder bara för att vi kan. Och vi behöver definitivt inte publicera dem. Alltid.
Sen kan jag hålla med om att det kan vara OK med generella regler, men som man efter prövning kan rucka på. Men just sjukhusen är känsligare miljöer än vad man vill tro.
Hälsningar//GöranR
Hej Göran.
Det är en av de bästa inlägg om detta ämne. Och jag instämmer helt. Jag just varit til en gode väns begravning.
Och en av deltagarna frågade mig förvånad om jag hade med min kamera! Jag kunde aldrig drömma om det.
Jo om jag blev tillfrågad av den drabbades familjen som en uppgift.
Hälsningar från Erik / DK
Svar från gorred 2015-11-15 22:08
Tack Erik. Det är viktigt att man tänker efter, minst en gång innan man tar en del bilder, om de ens överhuvud taget ska tas. Jag har också varit i den situationen du beskriver - om det var någon gång jag inte skulle fotografera så var det då¨. Och jag gjorde det inte heller.
Ha det godt//GöranR
Alla bilder måste inte tas men alla fotografer har inte samma tröskel eller uppdrag så bilder tas som andra inte skulle tagit eller undviks att ta som andra skulle tagit. Empatin eller moralen i tagningsögonblicket eller bristen på empati är inte kopplat till fotografen utan människan som fotograferar. Beslutet att publicera är nog det kritiska momentet ur moralisk synpunkt och här måste också empatin finnas med. Här är det nog också människan och inte fotografen som tar beslutet men fotografens ambitioner och målgruppens krav kan förvränga moral och empati för ett kort ögonblick och så pekar kompassen i fel riktning. Jag kände inte till Kevin Carters dystra öde tidigare men kan inte tycka annat att den kollektiva rörelse som påverkade honom också hade fått fel på kompassen. Det finns nog inga felfria kompasser kanske är summan av alla felaktiga hyfsat rätt.
Svar från gorred 2015-11-16 02:12
Det är inte helt lätt. Vissa framförallt tidigare bilder, som exempelvis den med den napalmbrinnande vietnamesiska flickan är i grunden tveksamma ur moralisk synvinkel, samtidigt som de faktiskt möjligen var med att påverka opinionen. Men, det finns fler fotografer nu, eller människor som fotograferar, det blir svårare att sticka ut från mängden, och kravet på att dokumentera är möjligen större. Och då kan den moraliska kompassen falla ur kurs, särskilt vad gäller publicerandet. Och det är helt annorlunda att publicera idag.
Hälsningar//GöranR
Det är en svår fråga du tar upp och som så mycket annat i livet är det en balansgång. Jag tror du har rätt i att vi i större grad borde använda den etiska kompassen, och så kanske vi skulle slippa en del av de förbud som poppar upp. Fast det är kanske en utopi. Som Magnus skriver, så är ett generellt fotoförbud på sjukhus med möjlighet till dispens kanske en väg att gå?

En värld där vi inte kan skildra saker som händer i bild är inte heller bra. Många länder har ju ett förbud mot gatufoto, och det anser jag är att gå för långt. Likaså när man förbjuder avbildning av byggnader från allmän plats av upphovsrättsskäl.

Hälsningar, Bjarne
Svar från gorred 2015-11-16 17:11
Det är alltid en balansgång. Och situationen har förändrats väldigt drastiskt bara de senaste åren; det är många fler som fotograferar nu än tidigare och det är mycket lättare (kanske ibland alldeles för lätt?) att publicera bilderna och göra dem tillgängliga för i stort sett hela världen.
Och jag tror att det i vissa sammanhang, exempelvis sjukhus och liknande inrättningar, är viktigt med regler, men där det ska kunna vara rimligt att göra undantag i seriösa situationer.
Men, att fotografera var som helst och när som helst är egentligen inte självklart. Och det tråkiga är, att blir det för mycket så griper regelsystemet in. Så den etiska kompassen är synnerligen viktig, plus en öppen diskussion.
Hälsningar//GöranR