Minifotosafari - solnedgång och änder

Ibland behöver man en puff för att verkligen komma sig iväg och fotografera. Så, när Facebookförfrågan kom från en kollega i min fotoklubb om att följa med på solnedgångsfotografering, så hakade jag på. Till slut blev vi fyra stycken fotografer från klubben, som trängdes/samsades om de olika vinklarna för att få solstrålarna genom molnen i våra kameror. Och så fick vi sällskap av några änder, som möjligen hoppades på lite käk... Trots att de inte fick nåt, poserade de ganska villigt.

Det var fascinerande att följa hur ljuset förändrades efter hand. 

En synnerligen trevlig kväll, och ett väldigt gott initiativ.

På återseende//Göran

Afrika i blodet - the Big Five

Sitter här och tittar igenom några av mina fotoalbum – visst har allt blivit så mycket enklare när man slipper att arkivera negativen och ägna sig åt det tidsödande arbetet att sortera in bilder i en pärm?

Nå, fastnar i Afrika, senaste resan i februari i år – Det stora Namibiaäventyret. Ett fantastiskt äventyr, med början i det namibiska ökenlandskapet med bland annat de röda stora sanddynerna, Okawangadeltat i Botswana och till slut Viktoriafallen i Zimbabwe. Underbara vyer, spännande safariupplevelser, alla de  vilda djuren och all natur och alla vänliga, hjälpsamma och trevliga människor man möter på den här nivån. Sitter redan och längtar tillbaka.

Vi såg alltså alla de fem stora, en mäktig sammantagen upplevelse.

Först kejsaren själv, den mäktigaste av dem alla.

Elefanterna lekte i vattnet, och plaskade runt - de verkade njuta av att bada

Sen den skyggaste, snacka om att ha valt dress code för att smälta in...

Till slut hittade vi bufflarna. Såg ut att bli en spännande situation.

Men de möttes, och gick åt varsitt håll.

Lejonet förstås, full koll.

Vid ett tillfälle kom vi fram till en hög med hyenor. Visade sig att de strax innan tydligen hade skiljt noshörningsmamman från sin kalv, och då var katastrofen ett faktum.

Mamman gick omkring, gjorde sporadiska utfall mot hyeneflocken, men sen försvann hon.

Många bilder, svårt att välja ut. Mycket nöje och på återseende.

Fiskeresan

Det börjar dra ihop sig till årets fiskeresa. Det är nämligen så, att jag vid sidan av fotograferandet också, åtminstone säsongsvis och periodvis, är flugfiskare. Flugfisket har en hel del gemensamt med fotograferandet; fokuseringen, medvetandet, varseblivningen. Det går inte att låta vardagens bekymmer gnaga - man måste vara koncentrerad när man står i en strid ström med vatten upp till bröstvårtorna, med flera meter lina uppe i luften och vet att det står en fisk flera meter ner längs strömmen, bakom den där stenen och man måste pricka rätt så flugan inte draggar när den landat utan flyter så att den lurar fisken… Flugfisket handlar alltså i hög grad om harmoni, balans och rytm, inte minst fysiskt men också väldigt mycket ur själslig synpunkt. Egentligen som fotograferandet, åtminstone i någon mån.

Men flugfiske går också att fotografera - vilket förstås skänker ytterligare en dimension åt saken - fast inte samtidigt. Jag har försökt, vilket kostade mig en bra kamera! Men det finns tacksamma motiv – naturen, vattnet med solen som glittrar, övriga djur som man kan se (inte sällan, faktiskt), action, snap shot porträtt etc.

Årets resa är den 40:e resan i rad! Det började alltså 1973 med att ett gäng grabbar ganska hastigt åkte till Norge för att fiska en vecka. Sen åkte vi året därpå, och igen och nästa år igen, och så har det hållit på. Vi har fiskat i Sverige, i fjällen och de fjällnära älvarna, i Norge och i USA – Yellowstone, Maine och Addirondacksbergen för att bara nämna några platser. Men det är lika kul varje år att gå igenom utrustningen, kolla igenom flugaskarna och känna på tafsen, veva runt några varv på rullen och så.

Här exempel på några flugor som med all säkerhet kommer att användas. Kanske inte de sexigaste, men gamla trotjänare, som varit med ett tag, och som alltid finns med i flugasken.

Muddler Minnow

 Europea 12 (en nattsländevariant)

 Superpuppan (variant)

 Och sen till slut en bild från förra året i Kaitumälven; en av de stora harrarna!

Mycket nöje, och på återseende.//Göran

Första inlägget - frukostsällskap

Det här är alltså mitt allra första blogginlägg, någonsin. Så, kanske någon slags programförklaring vore på sin plats; varför, hur och emedan, liksom.

Det hela är mycket enkelt. Jag fotograferar för att det är bland det roligaste som finns. Jag fotograferar för att jag vill dokumentera vad som händer runt omkring mig, för att komma ihåg och kunna visa och berätta, och för att fotograferandet skärper min sinnen, jag blir mer medveten om allt runt omkring mig när jag tänker i berättande bilder. Sen kämpar jag i detta med att göra hantverket så bra som möjligt, och även om det oftast känns ouppnåeligt, försöka göra lite konst av det. För fotografering är ju inte sällan ett konsthantverk i ordets rätta bemärkelse.

Och varför blogg då? Jo, för att kanske hitta ett forum att visa bilderna förutom för familjen och på Facebook, se om bilderna håller, se om det finns andra med samma intresse som gillar dem, för att få kritik och kunna utveckla mig etc.

Så idag - den första semesterdagen, med två veckors ledighet framför mig, och med en närmast osannolik sommar fortfarande på gång, kunde jag sitta ute och äta frukost på altanen, ta god tid på mig med tidningen och en påtår och titta ut över trädgården. Lugnt och skönt, inga tider att passa. 

Vi har rätt mycket fåglar här, och jag fick sällskap av den här lille gynnaren som tämligen ogenerat spatserade omkring runt mig, medan han letade efter och hittade mat i gräsmattan och bland buskarna. 

Egentligen nästan lite nyfiken, som om han kollade upp mig, när jag riktade kameran mot honom.

Men, snabbt över till det här med att hitta mat.

Snabbt in efter kameran, förstås. Kaffet kallnade lite, men vad gjorde väl det.

På återhörande//Göran