Hur kan kamera X vara bättre än kamera Y? Och vad är den bästa kameran?
Disclaimer (of opinion), och på förekommen anledning; Det här gäller INTE Leica. Inte ens Leica Standard. 😉 Och inte ”den bästa kameran är den du har med dig”.
Fick just den frågan, dvs varför är den ena kameran (den jag just skaffat) bättre än den andra (dvs den som jag har sedan tidigare). Jag började omedelbart kolla specifikationerna och jämförde side-by-side för att komma med hårda fakta, men hittade egentligen inte mycket. Lite annorlunda utformning på skärmen, några pixlar som skilde sig i antal och lite andra siffror och egenskaper som var annorlunda. Alltså ingen större skillnad, inget som riktigt kan förklara varför den ena kamerans överlägsenhet. Eller ens skillnaden i pris.
Och började fundera. Det finns massor av olika kameror ute på marknaden. Så varför väljer vi som vi gör? Varför tar vi en Nikonkamera hellre än Fuji? När det finns Sony, eller Canon? För att inte tala om de olika modellerna inom ramen för varje kameramärke? Olympus, Panasonic? Etc. etc.
Så klart det finns skillnader. Sensorns storlek, antal pixlar etc spelar roll, men kanske inte så mycket som vi tror (används alla pixlarna alltid, till exempel), processorn, eller kanske snarare processorerna är olika, den ena kameran är snabbare, med annat autofokussystem, videomöjligheter skiljer sig – listan kan göras lång.
Så kamerorna är olika, fastän de i grunden är likadana. Men varför väljer man den ena kameran före den andra då?
Moderna kamerors generationslängd har förkortats avsevärt. Nya modeller med nya specifikationer kommer ut snabbare än de nånsin gjort. Och den senaste generationen saluförs alltid som det bästa som någonsin gjorts, även om den gamla fungerade jättebra och det egentligen bara handlar om diskreta uppgraderingar av egenskaper. Men vi köper. Och det skulle föra för långt att diskutera alla aspekter av detta, plus att det inte är rätt forum… Men intressant.
Men tillbaka till huvudspåret då. Det har diskuterats i det fotografiska samtalet på ett känt kafé på söder i Stockholm, plus på sociala medier på nätet (och annars också förstås), ytterligare aspekter, de mjuka värdena bortom hårda specs, aspekter som är svårare att greppa och förklara men som ändå är, skulle jag säga, mer avgörande än skillnaderna i pixelantal eller autofokusmodeller – nämligen utseende och känsla. Vackra kameror, funktionellt men ändå smakfullt designade grejor, kameror som är sköna att hålla i, det är det som väcker känslor som styr vad vi vill ha och använda. I sista änden!
Jag och många med mig accepterar säkert färre pixlar, taskigare autofokus och knöligt menysystem, bara vi tycker om våra prylar, upplever att de är snygga och funktionella och känns bra att hålla i och hantera. Och då använder vi dem, och lär oss hantera och komma till ro med de olika egenheterna, vi blir bra på dem och kan därför leverera, och cirkeln är sluten.
Så kamera X är inte bättre än kamera Y. Eller också är den det. Den bästa kameran är den som känns bäst. Och är snyggast.
På återseende//Göran
//GöranR
//GöranR
Skämt åsido, det ligger mycket i vad du säger. Men saken är nog mer komplicerad. Ta mig tex. Jag gillar mycket med min Fuji x100f. Men den har en fast vidvinkel. Och det är akilleshälen. Med andra ord, ja, den känns bäst och den är snyggast. Men ändå ...
Och har märkt att Fujifilm är den bästa kameran för många, inte bara för Batman ;)
Så, ändå.
Och vem sa att livet inte skulle vara komplicerat? :)
//GöranR
//GöranR
Vi är alla olika när det gäller fotografi intresse. Några ser samvaron med kameran som en avkoppling, medan andra ser den som ett verktyg. Några blandar dessa inriktningar, av olika grad. Några har bilden som mål, medan andra har vägen mot bilden som mål.
Hoppas att många blir lyckliga av sitt sätt att fotografera eller göra bilder.
Ha det gott
Bob
Däremot är jag säker på, att om man gillar sina verktyg blir resultatet bättre.
Ha det gott du också!//GöranR