Det stora äpplet.

New York City är en mäktig upplevelse. Allt är stort, husen är höga, människorna många och trafiken förfärlig, liksom trängseln, i alla fall på de större gatorna. Man ser människor från alla jordens hörn, det surrar av i stort sett lika många språk, förutom engelska, det ligger uteliggare överallt där människorna drar fram med sina smutsiga och trasiga filtar, trottoarerna är fulla med sopor som aldrig tycks plockas upp (eller så fylls det på lika snabbt igen), och det finns så mycket att se och uppleva - alla människor, alla situationer som uppstår, ja allt!

Det här borde vara ett eldorado för gatufotografer, och är väl det också. Men eftersom jag inte är någon fullfjädrad eller ivrig "gatufotograf" utan mer av den dokumentära sorten, mer vardagsdokumentation för min egen skull (för att stjäla ett nyligen statuerat epitet som jag gillar), en "visual storyteller", så behöver jag inte jaga situationer eller konstiga människor, jag behöver inte ens ha kameran framme hela tiden. Jag kan, tycker jag, uppleva den stora staden utan att distraheras, utan att behöva jaga "bilden". 

Men, det är klart att jag tar fram kameran, att jag tar bilder. Men, inte hela tiden, inte jämt. Jag går mest omkring på gatorna som en vanlig turist och trivs med det. 

En klassisk frukostsylta där man kan få allt från fattiga riddare med bacon till fräscha fruktsallader. Och kaffet är numera riktigt gott för det mesta. 

Och sen ett knippe klassiska turistbilder, lite förutsättningslöst, sådär.

Porten där John Lennon blev skjuten, och huset där Yoko Ono fortfarande bor kvar. 

Grand Central Park, storstadens lunga.

Där det gröna möter storstadens sten.

En vanlig scen på New Yorks gator...

Och säga vad man vill, det är stil på myndigheterna, pampighet är bara förnamnet. Här Posten, mittemot Madison Square Garden, med nedgångar till Penn Station.

På återseende/Göran

2019-05-07 07:29   syntax

Jag gillar dina vardagsbilder från New York. Det förmedlar det intryck jag fick för länge sedan - fastän bilarna såg annorlunda ut.
Jag kom som ung sjöman till New York sommaren 1959. Vi kom från havet förbi Frihetsgudinnan en soldisig morgon. Upplevelsen när Manhattan materialiserade sig i diset på det oljeblanka vattnet tog andan ur en - inget fotografi kan göra något sådant rättvisa.
Den sortens ankomst till världsstaden är nog inte så vanlig numera - tyvärr.

Besvara