Blixtporträtt

Jag gillar att ta sådana här "snap shot portraits" när jag kommer åt. På våra fotofikor blir det gärna sådana, till exempel. Det är inte minst en utmaning att liksom försöka få fram människan bakom, eller i alla fall någon slags bild av att man som betraktare ser lite bortom själva bilden, får lite mer information med hjälp av associationer och fantasi än vad bilden ger egentligen - om ni förstår vad jag menar. 

Och då hamnar vi i det här läget som vi nyss  diskuterade i en annan blogg - är det här en bra bild? Når den nånstans bortom själva bilden? Säger den även en neutral betraktare något, eller har den bara bäring för mig som dels tog bilden och processade den, dels känner personen i fråga?

Den är tagen med blixt. På min nya lilla ögonsten - Olympus OM-D E-M10 MkII - sitter det en, liten blixt på ovansidan. Den riktas rakt fram när den är uppfälld, och är väl egentligen bara tänkt som endera en upplättningsblixt eller en styrmekanism för andra blixtar. Använd bara rakt fram kastar den ett standard hårt ljus rätt på objektet. Men, ikväll, på Fotoklubben där bilden är tagen, bjöds vi bland annat på kola. Och kolapapperet var glansigt på insidan. Så jag slätade ut det så gott det gick och höll kolapapperet under blixten, som en liten haklapp så att säga, så ljuset skog snett uppåt. Och så blev det så här (sv/v konverteringen i Silver Efex pro). 

Och nästan bara ur den aspekten är det en bra eller  intressant bild, i alla fall i mina ögon.

Olympus OM-D E-M10 MkII med kitobjektivet mZuiko 14-42mm 1:3,5-5,6 EZ. Gillar den här kombinationen mer och mer, väldigt händig att ha med, nästan fickvänlig.

På återseende//Göran